20/1 2000
Varit en ganska stressig vecka. Eller i alla fall en fullbokad vecka. Mycket med skolan framf�r allt.
Men p� s�tt och vis har ingenting h�nt i alla fall. Inget till v�rde.
Tv� ganska viktiga saker som g�ller tjejer eller ska man s�ga tjejerna, Ulrika och Hanna.
Ig�r s� var jag kvar i skolan p� kv�llen. Ulrika var d�r ocks�. 
Vi var tre ifr�n v�r klass som h�ll p� med det vi skulle g�ra d� Ulrika kom in f�r att h�mta n�got. 
N�r hon �ppnat d�rren sa hon "hej". Inte direkt till mig. Utan till oss alla. 
Jag svarade kanske h�rbart "hej p� dig" eller n�t s�dant och fortsatte sedan prata med Maria.
Hade velat s�ga "hej, kul att tr�ffa dig" eller n�t annat mer personligt till henne. 
N�gon som visade att jag brydde mig mycket mer �n vad det l�t som. 
Hanna s�g idag s� fruktansv�rt bra ut. 
N�r jag satt vid en dator i ett klassrum som kom hon fram till mig och kramade 
om mig och str�k mig �ver h�ret precis som hon gjorde f�rr. Inom bords jublade jag. 
P� yttersidan f�rs�kte jag bara vara s� "ingenting". 
Ville inte visa eller ville men v�gade inte visa hur mycket jag tyckte om det, 
ville inte heller att hon skulle f� f�r sig att jag inte tyckte om det s� jag 
f�rs�kte bara att reagera s� lite som m�jligt.