10/5 2000
� fy fan vilken dag. � fy fan vilken natt. 
Onsdagen den 19 maj kommer jag minnas som den v�rsta dagen i mitt liv. 
Efter att jag avslutat samtalet med Maria p� Internet ig�r kv�ll s� b�rjade k�nslorna komma fram. 
Jag b�rjade vrida mig inombords. Kunde inte st� ut med tanken att hon var arg p� mig. 
Efter ett tags beslut �ngest s� best�mde jag mig f�r att ringa upp henne. 
Hon svarade och l�t n�gelunda glad. Vi pratade i �ver en timma.
Hon sa att hon egentligen var arg p� mig men visste inte riktigt varf�r. 
Efter samtalet k�ndes det ganska bra.
Men efter n�gra minuter s� b�rjade jag pl�gas inombords igen. T�nk om hon blir arg �ver natten. 
Jag l�g och riktigt pl�gades och tog till ett gammalt hj�lp medel. Jag bad till Gud. 
Faktiskt s� hj�lpte det.
Jag blev lite lugnare och somnade. 
Efter knappt en timme s� vakande och k�nde att min l�pp k�ndes konstigt. 
D� hade den svullnat upp s� jag s�g ut som en afrikans stam medlem. 
D� blev det sv�rt att somna om.
D� jag blev en frustrerad �ver min l�pp och tankarna med Maria kom tillbaka.
Vet inte hur l�nge jag l�g vaken. 
Men somnade efter ett tag f�r att sedan vakna varje timme tills det var dags att stiga upp. 
Med enormt tunga steg gick jag till skolan. 
Maria skulle inte komma f�rr�n p� eftermiddagen f�r hon var ledig. 
Hela dan riktigt riktigt riktigt pl�gades jag. Kunde inte �ta, prata, t�nka, 
g�ra saker som vanligt.
K�nde mig kallsvettigt och skit tr�tt. M�dde illa. 
Denna enda som brydde sig eller den enda som m�rkte n�t, eller r�ttare sagt alla 
andra trodde jag var sjuk men den som f�rstod mig r�tt var s� klart Hanna. 
Som visste och fr�gade mig varf�r jag var ledsen. Jag svarade henne inte med n�gon ordentligt svar. 
Men hon kom och gav mig n�gra medlidsamma klappar d� och d�. 
Efter att jag d�tt mig igenom n�stan hela skoldagen s� blev det l�ng rast.
Jag gick till Maria. Men extremt bultande hj�rta ringde jag p� hos henne. Hon �ppnade. 
Hade befarat att hon skulle sl�nga igen d�rren p� mig. Men det gjorde hon inte. 
Vi gjorde f�lje till skolan. Jag pratade om saker som jag visste att hon bara inte kunde bli arg f�r. 
Det gick bra resten av dan. Hon f�ljade mig till bussen som hon brukar. 
Stannade d�remot inte och v�ntade p� att den skulle komma. Men allt k�ndes ganska bra.
N�gra sm� saker som jag k�nde lite s� d�r �ver var n�r hon liksom pratade med andra killar. 
K�nde mig p� n�t vis svartsjuk. Men det kommer nog g� �ver med tiden. 
Nu g�ller det att fokusera p� att f�rst� att hon bara �r en kompis. 
Ringa henne lite d�  och d� som jag brukar g�ra med kompisar.
N�gra saker som kom fram nu som pl�gar mig lite. Ytterst lite. 
En sak �r om jag gjorde bort mig p� puben i l�rdags d� jag var s� full. 
H�nglet med Maria p� puben som jag knappt minns. 
�ngrar att absolut inte men f�r lite �ngest �ver att. 
Men det �r saker som egentligen inte spelar n�gon roll.
Nu g�ller det bara att inte Maria ska bli arg igen. F�r fj�ska lite f�r henne.
K�nner mig fortfarande lite s� d�r inombords. 
Kanske f�r att jag inte riktigt vet s�kert om allt �r som det var f�rr.
Imorgon �r det tema dag i skolan. Som en ren slump och som en svar p� alla mina b�ner s� 
kom Maria och jag i samma grupp. Vilket k�nns bra.
Trots denna fruktansv�rda dag s� �ngrar jag inte mitt beslut. 
Hela h�ndelsen har d�ri mot st�rkt det jag hade best�mt mig f�r innan det h�r h�nde. 
Att inte bli ihop med n�gon som jag inte �r k�r i. Den enda m�jliga just nu �r Hanna. 
Sen finns det m�nga tveksamma. Anna 1, Isabella tex. 
Mina ben v�rker. Kanske p�grund av hela dan. Men aldrig en s�dan h�r dag till. 
Tv� s�dana h�r dagar i rad och man har garanterat mags�r. 
Hela dan har det suttit en klump i hj�rtat. Det har h�ngt tv� tyngder i lungorna.
K�nns n�stan perfekt nu. Men bara n�stan.

�r p� Internet nu. Pratar med Maria p� ICQ. G�ller att h�lla sig inom r�tt �mnen.
N�rmaste anknytning inom detta h�r som pl�gat mig under dan s� kopplar jag ner.
Usch det sket sig. �r nu mitt inne i ett samtal om det jag inte ville vi skulle prata om.

Allt sket sig. Hon verkar bli mer ledsen p� mig. Inte arg. Jag ringde upp henne. Hon la p�. 
Ringde igen och tvingade henne att inte l�gga p� igen. 
Verkar som om hon blir ledsen och arg n�r hon ser mig. Liksom hon ser n�t ouppn�eligt. 
Men tycker hon �r lite elak n�r hon l�ter det g�r ut �ver mig.
Men det k�nns inte s� farligt faktiskt. K�nns som om vi kommer prata n�sta g�ng vi tr�ffas.
Men vi kanske aldrig kommer att bli som f�rr. Hoppas bara jag lyckas somna nu.
Det hela slutade med att jag h�rde henne gr�ta och sen la hon p� luren.
Jag skulle aldrig g�tt in p� Internet.