| R�d gula l�v som prydde marken och kastanjer som man sparkade p� utan att n�gon kom till skada. Det var fint. Jag var ful ibland, men s� l�nge sanningen trallade om sk�nhet inuti s� var det okej. Spegel, spegel, vart har jag tagit v�gen? Solstr�le�gon? Smultronl�ppar? Sagoliv? Inte �r det v�l jag som stirrar med s� tomma �gon? Vackrast �r att leva f�r livets skull. D� regnar stj�rnorna in genom taket. Ja. Jag minns. Flyga med hemliga vingar. Dansa till tystnadens musik. Bjuda osynliga v�nner p� t�rtkalas. ALLT DET KUNDE JAG G�RA! "F�rl�t mig fr�mling, men jag somnade och d�r jag vaknade var inte hemma. S�g mig, vilken v�g �r min?" (Fr�mlingen v�nder ryggen till, s�d�r som man g�r.) F�rl�t mig spegel, men din sanning �r f�r h�rd. Sju �rs olycka bl�der i handen. Laga mig! |
||