| Med söndagsångest, måndagsfruktan och en påse bilar i magen går du och lägger dig mellan lakan som du skulle ha tvättat. Ingen som älskar dig ringer för att säga godnatt. Sömnen håller dig vaken. Sekunderna tickar ikapp med tankarna, och ingenting kan stoppa tiden. Hur mycket du än panikskriker och hyperventilerar blir natten alltid morgon. När du vaknar är golvet kallt mot dina fötter, lampan på nattduksbordet fungerar fortfarande inte, och solen skiner inte. |
||