| Som att kasta en m�nniska p� en myrstack och utan att lyfta ett finger se p� hur de utpl�nar henne tryckte de ner henne i en stol i ett sp�khus de kallade skola. Myrorna var m�nga och hungriga. Fingrarna p� de som s�g p� hade fegheten frusit till is. �ven deras hj�rtan angreps. Inifr�n och ut, utifr�n och in �ts hon upp. Kvar blev en m�nniska mindre och stanken av f�rnedring. Fingrar av is h�ll f�r n�san, och s� hade fegheten slukat �nnu en. |
||