| Du ser aldrig vem du v�nder ryggen f�r du tror att det finns ingen d�r. Men den som �r vaken n�r du sover kan leva p� dina andetag. Andas! Andas! Jag �lskar dina andetag. Du som f�rf�ljs av dimma blir s�llan sedd som n�got annat �n n�got suddigt d�r borta. Nynna p� en s�ng djupt nere i ensamhetens underjord och du blir ben�mnd som mystiska toner fr�n ingenstans. Du som aldrig drar undan gardinen f�r aldrig veta vem som st�r utanf�r och lyssnar p� dina andetag. Och aldrig skulle du ana att solen skiner idag. Andas! Andas! Jag �lskar dina andetag. |
||