att man kan gl�mma,
och dumt att tro att tiden l�ker s�ren.
Den stora sorgen �r inte ett s�r. den �r ett fr� ett fr�,
som f�ll i hj�rtats g�mma
och gror
och v�xer
till ett tr�d med �ren
Och b�r en bitter blommning varje �r.
(Karl Asplund)
du var gl�dje och liv,
du mindes oss alltid om v�r:
Om sk�nhet och om lycka,
om framtidstro,
om allt som i f�gring st�r.
S� kom en afton,
n�r solen g�tt ner;
n�r ej n�gon lycka mer fanns,
Ingen blommdoft fanns mer,
ingen framtidstro,
Sj�lva sommaren misste sin glans,
och end� �r du oss s� n�ra.
(Astrid Andersson)