Fr�n allra f�rsta b�rjan, 1700-talet, s� var "socialism" inte direkt relaterat till arbetarr�relsen, och senare under 1800-talet s� visade det sig att det �ven kunde finnas h�gersocialism, som hos Bismarck. I b�rjan av 1900-talet s� ledde kombinationen av socialism och nationalism till nationalsocialism, nazism.
Lenin l�r ha sagt att av hundra som kallade sig socialister s� var sjuttio nyttiga idioter, tjugonio bluffmakare och en var en riktig socialist. Han gjorde ocks� socialismen mer elitistisk.
Vad som har skett under 1900-talets sista decennier �r att tilltron till socialismen som radikalt alternativ till det moderna samh�llet har minskat drastiskt. Fortfarande kallar sig radikala samh�llskritiker "socialister" men det �r oklarare �n n�gonsin hur deras alternativ egentligen ser ut.
Som "v�nstervriden" �r jag intresserad av helheten i f�rsta hand och av majoriteten i andra hand och av de s�mst lottade i tredje hand. Arbetarna �r ett s�rintresse. Som b�nderna. En g�ng i tiden utgjorde �ver 90% av befolkningen lantbruktsarbetare. Idag �r de f�rre �n 1%.
Var fj�rde svensk �r med i LO. F�rre �r med i TCO d�r ganska m�nga ocks� kan ses som arbetare. SACO vill inte alls se sig som prolet�rer trots att de �r l�neanst�llda. Visst kan barn och studenter ses som blivande arbetare och visst kan pension�rer fortfarande s�gas tillh�ra samma "klass" som n�r de yrkesarbetade, men dessa grupper livn�r sig faktiskt inte p� sitt arbete.
LO-medlemmarna utf�r visserligen omistliga uppgifter men de �r inte lika sv�ra att ers�tta som medlemmar hos TCO och SACO. Samh�llet st�r och faller d�rf�r inte med LO-medlemmarna som en del ibland tror. Inte heller med industrin, metall, Volvo eller Ericsson.
Socialismen hade en romantisk anknytning till industin, speciellt st�lindustrin, till svettiga, skitiga m�n som bar hela samh�llets v�lf�rd p� sina axlar. Idag �r LO's st�rsta f�rbund Kommunal - offentliganst�llda kvinnor - inte direkt den klassiske socialistiske arbetaren.
Det �r en helt annan sak att bank- och finansv�sendet bara gynnar 10 - 20 % av befolkningen medan 80 - 90 % g�r med f�rlust.
Finns det n�got v�rdefullt att bevara fr�n socialismen? I NE st�r det att socialismen utm�rks av en tilltro till kollektivets, gruppens eller statens f�rm�ga att l�sa sociala och ekonomiska problem. Med den definitionen s� kan jag delvis vara lite socialist. D�remot tror jag inte p� planekonomi, proletariatets diktatur, klasskamp, det klassl�sa samh�llet eller arbetsv�rdel�ran. Utopier kan vara farliga. Jag har dock viss kritik att rikta mot "kapitalismen" men det �r utifr�n en keynesiansk grund.
Keynes om sin tids Sovjetunion:
"For me, brought up in a free air undarkened by the horrors of religion, and with nothing to be afraid of, Red Russia holds too much which is detestable.
Comfort and habits let us be ready to forgo, but I am not ready for a creed which does not care how much it destroys the liberty and security of daily life, which uses deliberately the weapons of persecution, destruction, and individual life.
How can I admire a policy which finds a characteristic expression in spending millions to suborn spies in every family and group at home, and to stir up trouble abroad?�
How can I accept a doctrine which sets up as its bible, above and beyond criticism, an obsolete economic textbook which I know to be not only scientifically erroneous but without interest or application for the modern world?
How can I adopt a creed which, preferring the mud to the fish, exalts the boorish proletariat above the bourgeoisie and intelligentsia who, with whatever faults, are the quality of life and surely carry the seeds of human advancement?
Even if we need a religion, how can we find it in the turbid rubbish of Red bookshops?
It is hard for an intelligent, decent, educated son of western Europe to find his ideals here, unless he has first undergone some strange and horrid process of conversion which has changed all his values�"