Större historiska förändringar brukar först starta inom matematiken. Matematiska upptäckter och uppfinningar uppstår till synes spontant. De första som reagerar på detta är konstnärerna och kulturarbetarna som skapar nya konstformer och kulturnormer. Sedan som först så kommer tekniker och andra praktiker på hur de nya matematiska formerna ska tillämpas praktiskt. Nya tekniker utvecklas för det praktiska arbetet. Till sist så reagerar den ekonomiska sfären på detta och det blir en strid mellan gamla och nya auktoriteter. Vanligtvis slutar striden med en kompromis som innebär att de gamla och nya eliterna blandas med varandra.
Under 1600-talet så började en ny sorts matematik uppstå som kunde hantera förändring mycket bättre än den gamla matematiken. Tidigare så hade matematiken beskrivit stabila oföränderliga sakförhållanden ur ett tidlöst perspektiv, men iochmed den nya dynamiska matematiken så blev matematiken förmögen att beskriva föränderliga processer. Kepler formulerade för första gången en naturlag som en matematisk formel och det var en formel för hur planeterna rörde sig runt solen. Leibniz och Newton uppfann så infinitesimalkalkylen. Statistiken som matematisk disciplin uppstod ungefär samtidigt. Denna dynamiska matematik stod sig istortsett fram tills idag. De sista decennierna så har den fördjupat sig i rejält komplexa processer och determinerat kaos. Dessa utvecklingslinjer stödjer sig helt på datorn som ett nytt forskningsredskap.