| FILOSOFINS FYRA H�RN | ||||||
| Tv� av de allra viktigaste dikotomierna inom v�sterl�ndsk filosofisk tradition �r de grundl�ggande dikotomierna inom metafysik och kunskapsteori. Dessa dikotomier �r realism/idealism och empirism/rationalism. Ett g�ngbart s�tt att kartl�gga den v�sterl�ndska filosofiska traditionen borde d� kunna vara att g�ra ett teoretiskt f�lt eller en modell av dessa tv� dikotomier. Man kan g�ra en fyrf�ltsmodell av dem genom att l�gga dikotomierna korsvis s� att den lodr�ta axeln har rationalism uppe och empirism nere, medan den v�gr�ta axeln har realism till v�nster och idealism till h�ger. Vi f�r d� fyra rutor med var sitt ontologiska och var sitt epistemologiska v�rde. Rutan uppe till v�nster blir enligt f�rslaget den rationalistisk-realistiska rutan, rutan uppe till h�ger blir den rationalistism-idealistiska rutan, den nere till v�nster blir den empirisk-realistiska rutan och den nere till v�nster blir den empirisk-idealistiska rutan. Dilthey gjorde ett f�rs�k att kategorisera hela filosofin och alla filosofer i tre �vergripande positioner. Enligt honom var alla filosofer antingen realister, objektiva idealister eller subjektiva idealister. Jag tycker det �r ett roligt och intressant projekt att f�rs�ka ruta in hela den v�sterl�ndska filosofin p� det h�r s�ttet. Att det �r ett �verambiti�st och orealistiskt projekt spelar ingen st�rre roll eftersom det �nd� inte ska leda till n�gonting. Jag tycker att Ditheys kategorier �r ganska sunda och passar in i min fyrf�ltstabell, med det undantaget att han f�rst�s bara har tre kategorier. En mera sl�ende �verrensst�mmelse med min modell hittar jag i den medeltida universaliestriden, som i ett n�tskal rymmer mycket av hela den medeltida filosofin och som handlar om problem som egentligen �r h�gaktuella �ven idag. Ett av problemen �r relationen mellan det betecknande och det betecknade, som har varit v�ldigt centralt f�r hela 1900-tals-filosofin. Kort sagt handlar universaliestriden om universaliernas st�llning. En "universalie" �r ett allm�nbegrepp och den t�nkta motsatsen till universalien �r en "partikul�r". T.ex s� �r begreppet "bil" en universalie medans min skoda �r en partikul�r. Min skoda existerar p� s� s�tt att man kan se den, peka p� den, ta p� den, hoppa in och ta en tur i den. Men p� vilket s�tt kan allm�nbegreppet "bil" s�gas existera? I stort sett utkristalliserades fyra svar p� den fr�gan under universaliestriden: Nominalisterna h�vdade att begreppet "universalie" sj�lvt endast refererade till de ord som kunde anv�ndas om m�nga olika enskilda ting, som "p�ve" eller "plog". Att enbart unders�ka sj�lva ordet hj�lper en dock inte att veta n�r man ska s�ga p�ve och n�r man ska s�ga plog. Om det nu inte g�r att s�ga p�ve och plog om vad som helst, vad �r det d� som best�mmer vad som �r det ena och vad som �r det andra? Konceptualismen �r ett f�rs�k att l�sa den renodlade nominalismens problem genom att h�vda att det �r element i v�ra tankar, begrepp, som blir universella genom att ordna en m�ngfald av enskilda ting under ett begrepp. Man har begrepp om vad en p�ve och en plog �r och d�rf�r s� k�nner man igen dem n�r man ser dem. Man bildar sej sina begrepp efter tingen och d�rf�r �r varken begreppsbildningen eller ordanv�ndningen godtycklig. Hur bildar man sej sina begrepp efter tingen? Man f�ster sej vid relevanta likheter mellan iaktagna f�rem�l. Men d� �r det ju egenskaper hos f�rem�len och inte enbart hos v�ra begrepp, som �r universalier. Det �r f�rem�len i-sej som uppvisar p�veegenskaper och plogegenskaper. Den aristoteliska begreppsrealismen h�vdar just detta: att skillda f�rem�l har egenskaper gemensamt. Men hur kan de ha det? Min plog har ju sin upps�ttning plogegenskaper och din plog har ju sin. Vad menar man n�r man s�ger att de har samma egenskaper i det att vara plog? Att s�ga att de inte har numeriskt samma utan bara lika egenskaper hj�lper inte eftersom de d� delar p� likheten. Den platonska begreppsrealismen h�vdar att universalier existerar oberoende av de enskilda substanser som �r exempel p� universalierna. Att vara plog �r en egenskap oavsett hur m�nga plogar det finns. Men det det �r fortfarande inte klart hur flera olika saker kan ha en och samma egenskap. �andrasidan s� �r det common sense att det �r s�, trots att det �r sv�rt att f�rklara. Detta var istortsett de fyra syns�tt som fanns i universaliestriden - nominalism, konceptualism, aristotelisk och platonsk begreppsrealism. Jag tycker att det lustigt nog verkar som om dessa positioner passar snyggt in i min fyrf�ltstabell. Den platonska begreppsrealismen �r n�rabesl�ktad med Diltheys "objektiva idealism" och h�r hemma i min �vre v�nstra ruta: rationalistisk realism. H�r hittar vi, ut�ver Platon, �ven Spinoza och Leibniz. Den aristoteliska begreppsrealismen �r n�rabesl�ktad med Diltheys "realism" och h�r hemma i min nedre v�nstra ruta: empirisk realism. Ut�ver Aristoteles s� kan �ven Locke passa h�r. Konceptualismen tror jag h�r ihop med Diltheys "subjektiva idealism" och h�r f�rmodligen hemma i min nedre h�gra ruta: empirisk idealism. Jag skulle gissa att man kan hitta filosofer som Biskop Berkley och Fichte h�r. Kanske �ven Kant. Nominalismen har ingen motsvarighet hos Dilthey men kan h�ra hemma i min �vre h�gra ruta: rationalistisk idealism. Fast i det h�r fallet passar nog beteckningen "antirealism" b�ttre �n "idealism". H�r h�ckar nog alla skeptiker, som varken tror p� f�rnuft eller empiri. Det �r en antifilosofisk ruta vilket kan f�rklara varf�r Dilthey saknar denna position i sin uppr�kning. M�nga filosofer �r sv�ra att placera i en enda ruta i modellen. Men �ven detta kan vara talande. Man kan ju t�nka sig att det f�r en filosof som har en realistisk syn p� empiri, kan vara naturligt att ha en nominalistisk syn p� rena f�rnuftsresonemang. P� s� vis kan de diagonalt motsatta rutorna s�gas komplettera varandra. det �r �ven intressant att j�mf�ra denna fyrf�ltsmodell med t.ex de olika positionerna inom metaetiken eller med den filosofiska debatten kring matematikens grundvalsfr�gor. Testa sj�lv och se. |
||||||
| Inneh�ll | ||||||