Det finns fyra positioner i den sociala/genetiska-dispyten och det �r de fyra positioner som man kunde v�nta sig: det ena, det andra, b�deoch samt varkeneller. H�nger ni med? Noga r�knat inneb�r varkeneller-positionen h�r att fr�gan �r obesvarbar, inte bokstavligen "varkeneller".
Mitt val, liksom de flestas, �r "b�deoch" men jag har en egen variant av den positionen. Min variant g�r ut p� att det ena v�rdet s�tts som konstant medan det andra antas vara variabelt. (Vanligtvis brukar man anta att b�gge �r konstanter eller variabler, och antas de vara konstanter s� brukar de antas vara lika stora.)
Om b�gge antas vara variabler s� �r det i praktiken om�jligt att skilja fr�n den social-konstruktivistiska positionen, d�r allt antas vara best�mt genom psykisk eller social p�verkan.
Min variant kan t.ex f�rklara varf�r den genetiska determinationen best�ms till procenttal mellan 40 och 80%. (Jag skall inte diskutera siffrorna som jag sj�lv tycker verkar vara i h�gsta laget.) Min po�ng �r att alla dessa siffror kan vara sanna samtidigt, och att det inte beh�ver betyda att b�de det genetiska och det sociala arvet �r variabler.
Om den genetiska faktorn best�ms till ett (1=100%) s� kan den sociala p�verkan variera med en faktor p� 0,25 - 1,5. Och d�rmed f�r man en relativ kvot p� 40 - 80% genetisk determination.
Att den sociala p�verkan �r en variabel som t.ex varierar mellan kulturer finns det en del som talar f�r. Vissa kulturer, som den japanska, uppfostrar helt enkelt sina individer h�rdare �n andra, som t.ex den amerikanska.
En begriplig illustration �r kanske en gungbr�da med en person till v�nster som �r densamma och v�ger lika mycket hela tiden, medan personen till h�ger byts ut och d� v�ger olika mycket s� att gungbr�dan f�r olika balansl�gen. D�rmed blir det relativa genetiska arvet en social variabel.
Det �r ocks� viktigt att skilja mellan det genetiska arvet och det biologiska resultatet. Biologin �r alltid en kompromiss mellan det genetiska arvet och individens milj�. Om man t.ex har gener som g�r en l�ng s� kan man iallafall bli kort om man f�r bristf�llig f�da som barn. Kinesiskornas sm�, sn�rda f�tter var ett anatomiskt faktum som saknade genetiskt underlag.
Detta visar ocks� att biologin kan vara n�got kulturellt relativ. En social norm eller tradition kan �andrasidan vara mycket sv�r att �ndra p�. Det �r allts� inte s� att biologin �r absolut medan den sociala faktorn �r relativ. Man kan allts� inte h�vda att en betoning av den genetiska faktorn n�dv�ndigtvis m�ste vara konservativ, och en betoning p� det sociala arvet ist�llet en betoning av f�r�ndringspotentialen.
Tv�rtom har t.ex en hormonell diagnos av v�ldt�cktsm�n med p�f�ljande kemisk behandling visat sig vara mycket mer effektiv och snabb �n en psykoanalys.
Ideologiska kritiker av genetiska �verv�ganden h�vdar att biologiska resonemang inom politik bara har anv�nts f�r att f�rtrycka grupper som etniska minoriteter, kvinnor, l�gutbildade och arbetsl�sa. Till det vill jag s�ga att det �r sant att biologistiska resonemang har anv�nts i s�na syften. D�remot pekar genetiken i sej sj�lv inte i n�gon s�dan riktning. S� ju mer f�rtryckande slutsatserna �r desto mindre vetenskapliga kan man gissa att dom �r.
Vi lever efter HUGOprojektets fullbordande och genetiska resonemang kommer att bli vanligare fram�ver. D� �r det viktigt att kunna argumentera f�r sin sak och t.ex f�rst� det jag har sagt ovan.