Jag tror p� s�gottsom allt som vetenskapsm�n s�ger. Ibland tycker jag dock att de uttalar sig i fr�gor som de egentligen inte vet n�got om. Det �r alltid l�tt att �vertolka sina forskningsresultat. Ofta slinker det med sm� v�rderingar, metafysiska antaganden...

Det finns ingen vetenskap som kan s�ga oss vad vi b�r g�ra. Vetenskapen kan idag inte heller utforska t.ex fr�gan om guds existens. �ven om det finns indicier som talar f�r ett liv efter d�den och reinkarnation s� kan det inte s�gas vara fr�gor som �nnu �r vetenskapligt avgjorda. Det finns �ven en hel del indicier som talar f�r esp och pk. Egentligen s� skulle dessa fenomen ha ansets bevisade idag om det inte hade funnits filosofiska f�rdomar mot dem. Man anser att de �r sv�rf�renliga med en "materialistisk" v�rldsbild. (Sj�lv anser jag att psi och pk �ven skulle kunna g� att f�rena med en materialistisk v�rldsbild.) D�rf�r kr�ver man extra mycket bevisning i deras fall.

Det �r inte sj�lvklart vad som �r ett bevis. Redan de antika skeptikerna h�vdade att ingenting egentligen gick att bevisa n�gonsin. Min inst�llning �r att man p� olika grunder kan st�lla olika beviskrav och att skeptikerna visade att det inte finns n�gon n�dv�ndig �vre gr�ns. Om man vill s� kan man betvivla precis vad som helst. I den meningen s� finns det ingen absolut kunskap som inte g�r att betvivla. Inte ens matematik eller logik. Dock leder detta ingenstans. En radikal skeptiker m�ste snart b�rja betvivla sina egna p�st�enden och kan sedan inte l�ngre s�ga n�got. Skepticismen �r en slags metod och inte en st�ndpunkt. Skepticismen l�r oss att det �r en paradox att f�rneka m�jligheten av kunskap, �ven om det verkar sv�rt att ge n�got exempel p� kunskap som inte g�r att betvivla. Kanske visar den att vi m�ste anta n�got, men inte vad.

Vad som �r ett bevis beror p� sammanhanget.
Inneh�ll
Hosted by www.Geocities.ws

1