Bäst: Turn, Side, Blue Shining Light och Happy.
Sämst: Varför går Per Bjurman på Travis när han inte ens gillar dem? 
Betyg: 4,5/5

Vi hade knappt hunnit hänga av oss jackorna när Turin Brakes börjar spela. Nu hade jag införskaffat deras
skiva och kände till lite mer om bandet än sist när de spelade på Göta Källare. Fast jag tyckte nog Turin var 
bättre sist, de kunde inte riktigt hantera storleken på lokalen den är ju tre ggr större än Göta Källare som 
kändes mer som deras hemmaplan. Men det hindrade inte dem att leverera grymma versioner av Underdog 
(Save Me), Mind Over Money och avslutande Emergency 72 som lyftes upp ordentligt live, på skivan känns 
den lite småtråkig. 

Travis har ett gitarrlektionsband eller nåt liknande som intro och när de väl kommit upp på scen så kör de igång
stenhårt med Sing och publiken är med på noterna, drag från första stund. Fran berättar att de var uppe till 
klockan sex efter MTV-galan, vilket de inte varit sen de var unga. =) På galan så spelade de senaste singeln 
Side som jag haft i huvudet sen i torsdags när jag såg dem spela den på galan. Det är min favorit, än så länge,
från senaste skivan, har inte hört hela än. På konserten var den riktigt grym, den kunde nog inte blivit bättre.
Bandet är på otroligt bra humör och blir gladare och gladare för varje låt som går. Vi får beröm av Fran för
att vi står och lyssnar under en låt istället för att stå och prata som folk oftast gör, vilket rätt många gör ändå 
lite senare under början av en låt fast de slutar rätt snabbt med det. En av kvällens bästa låtar, och en av mina
favoriter, är Turn som är en låt som kan lyfta upp en från den djupaste depressionen till ett lyckligt leende. 
En annan av mina favoriter är Blue Shining Light, den gömda låten på The Man Who. Den är hur underbar som
helst och jag förstår inte varför de var tvungna att gömma den, ikväll rockar den rejält, de verkligen röjer loss
på scenen. Det var sista låten innan extralåtarna där den första är en låt som handlar om hur det är att vara tonåring 
och sen fylla tjugo och inse att man inte är det längre, 20 heter den. Vi får också höra The Band covern Dudes och
som avslutning, precis som Kent slutar med 747, får vi höra Happy. Deras stora final, en magnifik avslutning på
kvällen. Efteråt känner jag mig otroligt glad och bestämmer mig för att köpa en t-shirt, hade inte tänkt göra det men
var ju tvungen efter en sån här konsert.
Och för att gnälla lite så förstår jag inte varför Per Bjurman går och ser Travis, han har varit på de senaste
konserterna och inte tyckt de varit speciellt bra nån gång. Jag kan förstå att hans chef vill skicka honom men kunde
de inte bara skippat gå eller skickat nån annan så slipper man läsa hur tråkigt bandet är för att de är så snälla(?).
Hoppas Travis besöker Sverige väldigt många gånger i den nära framtiden så att Per får lida lite till... ;)