Smashing Pumpkins på Hovet den 23/10

Bäst: Stand Inside Your Love, Glass´ Theme och Tonight, Tonight
Sämst: Hmmmm, lite svårt att höra Billy ibland, fast det var ju inte ljudkillens fel utan Billys som sjöng så lågt.
Betyg: 4/5

Det här hade jag sett fram emot länge, inte att Smashing Pumpkins skulle lägga av utan att få se dem live igen.
Jag missade deras konsert i januari så jag har hoppats på att de ska komma tillbaka och de gjorde dem.
Jag och en kompis var på Hovet lite innan sju och gick runt och kollade in t-shirten de sålde, lite väl dyra och
inga som jag verkligen ville ha, Vi ställde oss och väntade vid ljudkillen i mitten av arenan, som verkade vara
väldigt flummig med tanke på alla prylar som han hade, och väntade på att bandet skulle börja. En röst i
högtalarna berättar åt oss att Smashing Pumpkins har släppt ett nytt album på nätet kallat MACINA 2 / The
Friends and Enemies of Modern Music som en present till oss fansen från bandet. Jag visste iofs det men hade
inte hört några låtar från den skivan. Jag misstänkte att de skulle spela låtar från den skivan och det gjorde dem.
Vi går lite längre fram i publikhavet innan bandet går på scenen efter åtta. De kommer ut till ett instrumental
introlåt som dånar ur högtalarna. Första låten kände jag inte igen även om den var från MACHINA / the
Machines of God, hade lyssnat för lite på den, det var Glass and the Ghost Children som var en lugn start på
konserten och den fortsatte så i några låtar till. Billy var klädd i en vit klänning och såg ut som ett helgon. Turnén
hette ju The Sacred and Profane Tour och nu var han The Sacred. Nästa låt kände jag inte heller igen, inte förrän
Billy börjar sjunga så hör jag att det är Today. Låten var långsammare och lugnare än på skivan och jag tycker
faktiskt att skivversionen är bättre. Men nästa låt är en av mina favoriter från MACHINA, Stand Inside Your Love
är grymt bra på skiva och ännu bättre live. Nästa låt kände jag igen, till skillnad från de tre tidigare, och jag visste att
den var från Mellon Collie and the Infinite Sadness men jag kunde bara inte komma på namnet, nu vet jag att det
var Thirty Three, en väldigt skön låt som passar perfekt in i den lugna början. To Sheila från Adore och Blue Skies
Bring Tears från MACHINA var de två sista låtarna i denna lugna början på konserten. Efter den sistnämnda låten
så försvinner bandet backstage, förutom trummisen och keyboardisten som spelar lite coola sounds, men de kommer
tillbaka rätt snabbt, Billy har bytt om till helsvart och har en elektrisk gitarr på sig och jag tänker att nu börjar det.
Det var dags för The Profane att visa sig. Låten de spelar är Glass' Theme från MACHINA 2 och den är inte alls
nån lugn låt. Väldigt tunga gitarrer varvas med vrål från Billy och, som det känns, hundratals blinkande vita lampor
som gör det till en grym upplevelse. Jag stod och gapade och log vartannat för att det var så bra. Något jag inte
kommer glömma i sista taget. Låten är lång också, som de flesta av låtarna på konserten. Nästa låt är The
Everlasting Gaze, en låt som jag hörde på radion otaliga gånger när jag var i USA i vintras, även orsaken till att
jag missade deras förra konsert. Jag gillar låten, den är en av de tunga låtarna som är i majoritet på MACINA.
Jag läste en annan recension av den här konserten och där sade recensenten att det är fantastiskt att se hur
Smashing Pumpkins kan tolka sig själva på ett så beundransvärt sätt, så har jag aldrig tänkt men får kanske börja
göra det nu. Bullet with Butterfly Wings är inte alls som på skivan, precis som på konserten på Skansen 1998,
så förvränger de låten helt så att det bara är texten som är sig lik, ibland inte ens den och den här gången så lägger
de på en Talking Heads cover på slutet för att göra den ännu mer komplex, covern var Once in a Life Time. Sen
följer tre låtar som jag aldrig hört tidigare, tre låtar från MACHINA 2, som jag ska ladda ner så fort jag får bredband
i min lya, vilket verkar bli i april så jag vet inte om jag orkar vänta. Låtarna var Speed Kills, If There is a God och
Cash Car Star. Sen följer ytterligare en cover/originallåt blandning, den här gången var det en David Essex cover,
jag har ingen aning om vem det är, någon som vet? Låten heter i alla fall Rock On och blandas med en annan av mina
favoriter från MACHINA, Heavy Metal Machine. Under låten så står keyboardisten, som har vikingahjälm på sig
som han enligt rykten köpt på Buttericks samma dag, och håller upp ett jättestort svärd och gör djävulstecken, var
mer kul än grymt. Kanske ska förklara hur jag vet att han köpte den på Buttericks, läste i ett diskussionsforum att
några som var på konserten hade varit där inne men inte känt igen han, men när de skulle gå ut så märker de
att Billy står utanför och väntar på han så de frågar om de får hans autograf vilket de fick, varför kan sånt aldrig
hända mig? Hur jag vet att det var där keyboardisten köpte hjälmen? Var annars köper man sånt i Stockholm?
Sen kommer en låt som jag inte trodde jag skulle få höra, Disarm från Siamese Dream, en stor överraskning må
jag säga. Nästa låt, som jag tycker var nog den bästa på hela konserten, Tonight, Tonight, den rockade även
om den är rätt lugn, de hade lagt på en extra ljudslinga som keybordisten spelade men den här gången kände jag
igen låten. En av kvällens höjdpunkter utan tvekan. I of the Mourning var nästa låt och jag ångrar att jag lyssnat så
lite på MACHINA, kände inte igen den alls och nästa låt kände jag igen bara för att Billy presenterade den, det var
låten med videon som ingen vill visa och som har regoisserats av Jonas Åkerlund, Try, Try, Try. Jag undrar varför
nästan alla av hans videos blir censurerade eller portade på musikkanalerna? Sen var det dags för en klassiker från
Mellon Collie skiva, Porcelina of the Vast Ocean. En otroligt skön låt och nu hade The Sacred and Profane blandats
ihop helt så det inte fanns några gränser längre. Det var den sista ordinarie låten och bandet försvinner ett par minuter
backstage för att vila ut lite inför extranumren. Väl tillbaka spelar de Blank Page och ytterligare en låt som jag inte trodde
jag skulle få höra Fuck you (an Ode to No One), en fantastiskt bra låt från Mellon Collie skivan som de förlängde med
flera minuter. Med ett pang så är konserten slut och bandet borta och de skulle inte komma upp på scen igen, ett lite
snöpligt slut tyckte jag och hade gärna velat höra ett par låtar till men nu fick inte jag bestämma så det blev inte så.
Ändå var konserten ett värdigt adjö till Sverige och jag funderade en hundradels sekund att åka till Finland för att se
nästa konsert men förkastade den idén väldigt snabbt.

Billy snackade lite under konserten också, i början försökte han skämta lite, "We played in Norway last night, all the
Norwegians told to say hi...that´s some American humour for you", visst är det tur att Billy inte blev komiker? ;)
I slutet så presenterar han bandet, James Iha på gitarr, Melissa auf der Maur gamla Hole basisten och Jmmy på
trummor. roligast hade han åt keyboardisten som heter Stock i efternamn och sam han presenterade som
"...Stockholm....I´ve been saving that the whole day" Han börjar bli lite bättre. ;)
Under Heavy Metal Machine, om inte mitt minne sviker mig, så headbangade Melissa under den tyngsta delen
av låten, det dåg väldigt häftigt ut när hennes hår svingade sig fram och tillbaka.
Det är synd att de ska lägga av men Billy kommer att ägna sig åt sin solokarriär och James har ju redan släppt
ett album tidigare och kommer säkert släppa fler, vad resten av bandet ska göra vet jag inte men de lär inte bli
sysslolösa, så talangfulla som de är. Det var kul att se dem en sista gång, kanske en Reunion tour om fem-sex år?
Jag tvivlar på det.
 
 

Låtlista:
Glass and the Ghost Children
Today
Stand Inside Your Love
Thirty Three
To Sheila
Blue Skies Bring Tears

Glass' Theme
The Everlasting Gaze
Bullet with Butterfly Wings/Once in a Life Time (Talking Heads cover)
Speed Kills
If There is a God
Cash Car Star
Rock on (David Essex cover)/Heavy Metal Machine
Disarm
Tonight, Tonight
I of the Mourning
Try, Try, Try
Porcelina of the Vast Ocean

Blank Page
Fuck you (an Ode to No One)