Bäst: Neil Young & Crazy Horse, The Hives m.fl.
Sämst: Regnet natten mellan lördag och söndag.
Betyg: 4/5 

Onsdag 27/6
Jag åkte direkt från jobbet till Arlanda för att flyga ner till Köpenhamn, eftersom jag vann biljetterna
till festivalen (Tack Rocket FM!!!) så lyxade jag till resan dit och hem. Mitt plan gick planenligt men
när jag kom till Köpenhamn så gick inte tåget till Roskilde förrän om en timme, så jag tog ett annat
tåg till Köpenhamns Huvudbangård istället och hämtade ut lite pengar, sen ett annat tåg därifrån till
Roskilde. Väl i Roskilde så gick inte festivaltåget längre så det blev buss till campingen. Jag hade i
förväg bestämt att bo på Green Camp eftersom det verkade vara lite lugnare där. Det var kolsvart 
när jag kommer dit, det var rätt glest mellan tälten än så länge så jag slår upp mitt tält på ett ställe som
verkar ok, går en liten runda för att kolla vad som erbjuds på campingen och går och lägger mig. 

Torsdag 28/6
Vaknar tidigt på morgonen men orkar inte gå upp, läser lite i programmet istället och ser att de ska visa
Almost Famous i biotältet vid elvatiden. Pga. min slöhet så kom jag aldrig iväg till filmen utan låg fortfarande
i tältet när de började. När klockan närmade sig tolv ryckte jag upp mig och gick iväg för att käka lite
frukost. Jag gick i cirklar ett tag på området och lyckades alltid hamna på samma ställe som jag börjat på,
fast sen kunde man ju hu man skulle gå så det var inte bara till besvär. Jag lämnar också in min väska med
flygbiljetterna till förvaring och köper en baguette till frukost. Märker snabbt att matutbudet inte är lika bra
som i Hultsfred, här var det mest hamburgare, mackor och korv som gällde. Det var lite bättre inne på festival
området. Eftersom kompisen som jag skulle åka med inte ville åka för att det inte fanns så många bra band och
jag inte lyckats hitta nån annan som kunde åka så går jag för att sälja den andra biljetten, hittar snabbt en som
vill ha den och jag får in lite extra pengar till min kassa. Vid tvåtiden visar de South Park the Movie och 
eftersom jag inte sett den så sätter jag mig i det kokheta tältet för att se filmen. Den var rätt rolig, hederlig 
South Park humor. Efter filmen går jag runt lite mer på campingområdet innan jag ger upp och går till tältet 
och softar ett tag innan banden börjar spela. Första bandet jag ville se var The Hives, jag har lyckats missa 
dem helt och ville se dem nu när jag hade chansen. Deftones kör igång på Orange scenen och jag står vid gula
tältet och dricker öl i väntan på The Hives. De kommer upp på scen på utsatt tid och kör över oss helt. Sångarens
mellansnack är självsäkert och kaxigt men sägs med glimten i ögat vilket gör att det blir en jävligt rolig konsert. 
Vad sägs om "You´ve paid the entrance for Roskilde to see us but for that money you also get a lot of other bands
that you don´t want to see, the highpoint of Roskilde is now". Jag får ta och investera i deras skiva eftersom jag
inte kunde en enda låt förutom Hate to say I told you so som de spelade i slutet. Det var bra drag i deras konsert,
en av de bättre i Roskilde, nästan som sångaren sa. Efteråt stöter jag på Stay Discogänget, eftersom jag försökte
få tag på en av dem innan festivalen så snackar jag lite med dem och det visar sig att han jag försökte få tag på 
inte åkt till Roskilde. Jag går istället för att se Placebo men det är så mycket folk i gröna tältet att jag ger upp snart 
och går för att dricka lite mer öl och för att käka lite fish ´n chips, helt ok. Jag ser ett tag på när Wyclef Jean spelar, 
ingen direkt höjdare, han borde spela sina egna låtar istället för att nästan uteslutande spela en massa covers. Jag 
ger upp och går tillbaka till tältet, jag hade fått några grannar så jag hälsar runt lite, två tyska killar, två tyska tjejer, 
ett danskt par som iofs var där före mig men som jag inte sett innan, ett gäng finnar som spelade bra musik och ett 
antal svenskar. Eftersom jag hörde lite av Tool från campingen i Hultsfred och det lät bra så går jag för att se dem. 
De hade redan börjat men det gjorde inget, jag kan inga av deras låtar ändå. De spelade upp en massa filmer till 
varje låt och jag stod och undrade vilken sjuk hjärna som de här hade kommit från. Vissa av filmerna var grymt 
sjuka medan andra var nästan skrämmande. En massa maskar som kryper in i kroppar eller nån sorts rymdvarelser 
m.m. m.m. Ofta spelades en scen upp och sen spolades den tillbaka i samma takt. Jag går efter en timma för att jag 
fått ont i ryggen, nu var det dags att sova.

Fredag 29/6
Jag bestämde mig för att åka in till Roskilde centrum för att se stan lite, så jag tog bussen tillbaka till stationen och 
eftersom jag inte visste vart jag skulle gå så följde jag bara alla andra och hamnade rätt. Jag traskade nerför gatan som 
går genom centrum och hittade en grill där jag käkade shis kebab, det var inte speciellt gott för de lyckades bränna 
köttet. Efteråt går jag in i en mataffär och handlar lite frukost till morgondagen och lite mer att dricka. Jag läste i 
programmet att de försökte justera priserna inne på festivalen så att de stämde överens med priserna utanför, de hade
inte lyckats speciellt bra med det, det flesta var mycket billigare utanför. Jag åker tillbaka och bestämmer mig för att 
ta en dusch, kön till duschen var obefintlig vid den här tiden, när jag åkte till centrumet var det enormt lång kö, varför
måste alla duscha på morgonen? Fast det kostade 25 kronor att duscha och det var inga höjdarduschar direkt, även 
om jag kände mig mycket fräschare efteråt så det blev sista duschen på den här resan. Jag sitter utanför tältet och tar
det lugnt innan jag går för att se Madrugada. Jag hade laddat ner lite låtar med dem från nätet och det lät rätt bra men
de hade bestämt sig för en lågmäld konsert och jag kände inte alls för det, samtidigt hörde jag nåt om att JJ72 var flyttat.
Eftersom jag skulle se dem så var jag ju tvungen att ta reda på var och när de skulle spela. Det tog inte alltför lång tid att
ta reda på att de skulle spela på Gröna scenen kl. 19.00 istället, vilket passade mig utmärkt, nu krockade de inte med
Neil Young längre. Jag belönade mig själv med en öl i väntan på att Håkan Hellström skulle spela i det intima gula tältet.
det var allsång inne i tältet redan innan Håkan kommit upp på scen så stämningen var på topp. Håkan var som vanligt på 
strålande humör och publiken var med på noterna. En lite kortare set än vanligt med låtar som En vän med bil, Vi två, 17 år, 
Känn ingen sorg för mig Göteborg och en cover på Del Shannons Runaway. Efteråt var jag helt dyblöt. Det var dags för 
JJ72 och jag går till gröna tältet för att se dem, de är inte speciellt många där och det visar sig att det är en alltför stor 
scen för gruppen, de hade passat bättre i det lilla gula tältet. Jag hängde på det bakre staketet och drack lite vatten som
vakterna delade ut. De spelade ett liknande sett som när jag såg dem i vintras med låtar som Oxygen, Undercover Angel, 
October Swimmer och avslutande Bumble Bee där sångaren slår sönder gitarren innan de går av scen, en kort men intensiv
spelning som blev sämre av en för stor scen. Nu traskar jag tillbaka till tältet och hör att Beck kör igång på Orange scenen.
han spelar New Pollution och Loser rätt tidigt i setet. När klockan är efter nio så går jag tillbaka till scenområdet för att se
Neil Young & Crazy Horse. På vägen dit tänkte jag passera gröna tältet för att se lite av Nick Cave & The Bad Seeds men
porten utanför den scenen är avstängd för att det är så mycket folk, jag hör en låt som jag känner igen men inte kan namnet på. 
Jag hade bestämt mig för att stå långt fram på Neil Young & Crazy Horse så jag ställer mig i kön för att få komma långt fram,
de hade byggt upp fyra olika zoner framför Orange scenen för att minska publiktrycket och det funkade utmärkt. Nu blev
det lite trängsel i kön till de främre områdena, mest för att de väntade så länge med att släppa in folk, de släppte in folk mycket
tidigare under resten av festivalen. Jag fick en bra plats på högra sidan framför scenen. De började med Don't Cry No Tears 
och fortsatte med I've Been Waiting For You och underbara Love And Only Love. Nästa låt dedikerades till George W. Bush
med en liten gest från Neil för att visa vad han tycker om honom, Piece Of Crap var låten och den är annorlunda mot de andra
låtarna som spelades ikväll, jag hade inte hört låten tidigare och tyckte den var asgrym. Jag måste erkänna att jag inte kan min 
Neil Young som jag borde, den här konserten fick mig att inse att jag borde ha införskaffat många fler skivor med honom än
de jag har. Going Home och Hold You In My Arms är de sista låtarna innan Neils akustiska set utan de galna hästarna. Hans 
akustiska set börjar med From Hank To Hendrix som jag hört tidigare nån gång för länge sen, oavsett vad så är det en bra låt.
Han fortsätter med Don't Let It Bring You Down, Pocahontas och After The Goldrush som han sitter och spelar orgel på. 
Jag tycker att det blir lite segt under de akustiska låtarna men det är mest för att jag inte hört dem innan. Sen följer tre låtar om 
olika sorts kärlek, Only Love Can Break Your Heart, Standing In The Light Of Love och Gateway Of Love. Efter det börjar
The Neil Young and Crazy Horse Show of Feedback med Hey Hey My My (Into the black) som får hela publiken att sjunga
med. Nästa låt, Like A Hurricane, börjar med flera minuters rundgång för att gå in i låten och sen avslutas med en minst tio 
minuters explosion av rundgång som på något magiskt sätt låter otroligt bra. Jag står och ler med hela ansiktet när de spelar. 
Neil och den andra gitarristen sliter av strängarna på sina gitarrer och sparkar på gitarrerna för att få ut så mycket ljud från dem
som möjligt. Efter ett tag så sätter sig Neil vid pianot bankar på den med en ölflaska, helt otroligt grymt. Det är inte ofta jag 
brukar hålla med tidningsrecensenterna men den här gången hade de helt rätt. När de hela är över så är det drygt en halvtimme
kvar tills nästa band ska spela och jag tror att det är över men de kommer tillbaka och spelar två låtar till, Fuckin' Up och Rockin' 
In The Free World. Jag hoppar och sjunger med av glädje, bättre kan det fan inte bli och jag se honom igen i Globen om ett par
dar!!! Jag kollar på klockan och det är fem minuter kvar till nästa band, undrar om det blev försenat? =) Efteråt var jag lycklig 
men även lite förvirrad, jag skulle gå och lyssna på Khaled för att en kompis ville höra en låt med honom, jag skulle ringa till honom, 
ett internt skämt oss emellan, men jag gick till fel scen och får istället höra slutet på The Ark´s spelning. När jag är på väg till
rätt scen så är det väldigt tyst där borta, Khaled hade redan spelat färdigt. Så jag skickar ett SMS till kompisen att han inte får
höra Khaled och går tillbaka till tältet för att sova. 

Lördag 30/6
Lördagen börjar på samma sått som fredagen, jag beger mig in till Roskilde centrum för att äta och inhandla lite dricka, min mage
la av nån gång på fredagen så jag köper en massa vatten eftersom det verkade vara en av de få saker som gick att få i sig. Jag åt
kycklingfilé med stekt potatis till och det var en så stor portion att jag inte orkade äta upp allt, hade ju inte ätit speciellt mycket
under hela festivalen. Magen klarade av det och jag trodde det var lugnt men det visade sig senare att det inte var det. Tillbaka på
festivalen så går jag för att se Grandaddy, köpte deras skiva efter att ha hört Hewlett´s Daugther och Crystal Lake som de också 
spelade. De visade också filmer på en duk bakom bandet, varje film var för en speciell låt eftersom låttiteln var med i filmen. De
var väldigt bra, helt i min smak. Fast jag skippade extralåtarna eftersom My Vitriol spelade på den blåa scenen samtidigt och jag 
gick dit för att se dem. Jag hann se deras sista låt, en instrumental rockstänkare som fick mig att bestämma att köpa deras skiva.
Nu hade jag lite tid över innan Bob Dylan skulle spela så jag traskar runt på området ett tag och bestämmer sen för att återvända
till tältet. Senare när jag går för att se Bob Dylan så börjar det regna lite småskurar då och då. Dylan spelar Masters of War tidigt i
setet och det gör mig glad, tycker det är en bra låt. han varvar lugna låter med lite rockigare, mest jubel och allsång blir det under 
Like a Rolling Stone som han spelar i slutet. Det börjar regna mer och jag beger mig bakåt i publikhavet, där stannar jag upp för att
betrakta det jag såg. Folk stod och dansade överallt i regnet, vart man än kollade såg men glada människor som stod och dansade. 
Det måste vara något magiskt med musik som kan åstadkomma såna känslor. Jag beger mig mot gröna scenen för att se lite av PJ 
Harvey´s set men det är extremt mycket folk så det är bara att glömma det. Istället sätter jag mig långt borta framför scenen vid ett 
bord och lyssnar på henne. Ett par fulla norrmän sätter sig bredvid mig och börjar snacka, de är runt 40 och det här var deras 16:e
Roskilde festival!!! De vill bjuda mig på lite Gammel Dansk, men jag avstår, tycker det smakar fan. De ger sig av efter ett tag för att
se Basement Jaxx(?) och jag gör ett försök till att se PJ Harvey. Står och kollar på skärmen som finns bredvid scenen ett tag men 
tröttnar och fixar sen nåt att äta. Köper ris med curry och kyckling och när jag äter det så hör jag Robbie Williams börja spela Let me 
Entertain You vilket får mig att äta ännu snabbare. Så fort jag ätit färdigt beger jag mig tillbaka till tältet, det har börjat regna ordentligt
nu och jag är rädd för att mitt tält inte pallar med det. Jag skippar också att se Mew som kompisarna sagt skulle vara bra, de spelade 
vid ett-tiden. När jag kommer till tältet verkar den ha klarat av all regn så jag kryper in i min sovsäck och somnar. Jag vaknar efter en
timme av att det droppar vatten på min arm, hela tältet är blöt på insidan så jag drar på mig mina regnkläder och sätter på ett plastskynke
jag hade med mig. Mitt tält ska klara regn men det här var tydligen lite för mycket och jag misstänkte det innan jag åkte. Nu var det
lugnt att gå och sova igen.

Söndag 1/7
Jag sover länge och vaknar av att det inte finns nån luft i tältet, jag öppnar ingången och somnar om till en skön fläkt av frisk luft som
sveper in i tältet. Runt ett-tiden så drar jag mig in på festivalområdet för att äta frukost och för att se Feeder. De spelade i det gröna 
tältet och precis som för JJ72 så var det en alldeles för stor scen för dem. De spelade i alla fall Buck Rogers och 7 Days in the Sun som
är grymt bra låtar. En timme varade spelningen och de flesta verkade gå därifrån rätt nöjda, inklusive mig. Höll på att glömma att skriva 
att det var bröllop innan Feeder. Ett par från Holland gifte sig efter att ha träffats i Roskilde för tio år sen. Efteråt fanns det inte så mycket
att göra så jag går tillbaka till tältet, de flesta hade redan plockat ner sina tält så det började bli glesare och glesare mellan tälten. Det danska
paret som var en mina grannar lämnade nästan allt de hade med sig, tältet ställde de upp för alla att ta för sig. När jag är och fyller min 
vattenflaska så hör jag Kent´s Om du var här från festivalområdet men det låter helt fel. Det är det danska bandet TV-2 som spelar låten,
på danska!! Det lät inte bra alls. Vid halv åtta tiden var det dags att se The Dandy Warhols. Jag hade inte sett dem sen ´98 när de spelade
i Stockholm så det skulle bli kul att se dem. De spelar bl.a. Be In, Minnesoter och första singeln från nya skivan Get Off. Bandet verkar lite
avslagna men lyckas göra en bra spelning ändå, en joint skickas runt ett tag innan Zia får tag på den. Hon ser fortfarande väldigt bra ut måste
jag säga. Konserten avslutas med The Daisy Song som Zia sjunger acapella. Den handlar om hennes tatuering på lilltån. När de spelat färdigt 
går jag ut ur tältet de spelat i och hör att Patti Smith spelar, jag hinner tänka "Fan, vilken bra låt....DET ÄR JU PEARL JAM" hon spelade
en cover på Pearl Jams Alive. Jag vill inget annat än springa bort till den orange scenen men magen krånglar och jag är tvungen att uppsöka
närmaste toalett, så jag sitter där och sjunger med. :) Jag ser extrlåtarna med henne, bl.a. Because the Night som hon dedikerar till alla föräldrar
som är i publiken. I sista låten läser hon en dikt, av nån känd snubbe enligt tidningarna, jag hade ingen aning om vem det var, och rockar sönder
scenen helt. Jag står helt stum och tänker "Fan, hon rockar ju fett, hur har jag lyckats missa henne?" När det är över har jag bestämt mig för att
köpa lite skivor med henne. Det är bara en timme kvar tills The Cure ska spela så jag köper mig en läsk och en chipspåse och sätter mig långt 
bak framför orange scenen. Jag ser till min lycka att jag missat Aqua helt och att jag inte hört en enda ton från deras spelning!!! När det är an kvart
kvar beger jag mig in i publikhavet och ställer mig i den bakre området framför scenen, alltså den framför det bakre stängslet. Innan konserten
så säger Leif Skov några ord och sen börjar ett långt stämningsfullt intro innan The Cure kommer upp på scen. Konserten är en hyllning till alla
de som dog under förra årets festival och det märks. Mycket lugna och mörka låtar, känner inte igen en enda låt innan extralåtarna då de spelar
In between days, Just like heaven och A forest som avslutar den två timmar långa konserten. Efteråt drar jag mig tillbaka till tältet för att försöka
sova men det var nästan lönlöst. Eftersom det var sista kvällen var alla uppe. Det fanns stora bål lite överallt på området som brann. Nåt danskt
band spelade långt in på morgonen på gröna scenen och vinden låg åt mitt håll så det blev inte så mycket till sömn.

Måndag 2/7
Jag går upp tidigt och plockar ner mitt tält och beger mig till Kastrup för att flyga hem. Jag har flera timmar till godo så jag går runt och köper
lite tax-free prylar innan jag går till gaten. Håkan Steen från Aftonbladet sitter också och väntar på att få gå ombord och jag hoppas lite att
vi ska få sitta bredvid varandra men så blev det inte, hade varit kul att få snacka lite musik med honom. Jag ser han igen när vi väntar på våra
väskor som tar en evighet innan de kommer. När jag väl kommit hem kastar jag mig i duschen, måste varit en av de skönaste duscharna jag tagit
i mitt liv.