Radiohead Tent Tour vid Valby Halle i Köpenhamn, 8/9-00

Bäst: Paranoid Android, Street Spirit, Idioteque, Exit Music (for a film)
Sämst: Lite för många nya låtar
Betyg: 4/5

Jag köpte min biljett till den här konserten två månader tidigare så man kan nog säga att jag sett fram emot den.
Men det visade sig att det skulle bli ont om tid. Planet skulle landa på Köpenhamns flygplats, Kastrup, en timme
innan insläpet började, vi var försenade en kvart och när vi kom till hotellet var klockan efter sex. jag skulle ta tåget
från Huvudbangården till Ellebjerg där Valby Halle ligger, först hittade jag inte var man kunda köpa biljetter, det
kunde man göra i olika automater, men bara med mynt så det var bara att försöka växla till sig lite mynt. När jag
äntligen fått tag på biljett så hade jag missat mitt tåg och fick vänta på nästa som inte kom förrän fem över sju!
När jag står och väntar på tåget så märker jag att folk kollar lite konstigt på mig och jag hör att nån säger nåt om
Pearl Jam, jag hade en PJ t-shirt på mig och tydligen var det väldigt känsligt. Jag försöker ignorera det och sätter
mig på tåget när det äntligen kommer. När tåget närmar sig Ellebjerg ser man ett jättelikt tält som sticker upp
bakom husen. Radiohead har beslutat att spela ett antal av sina konserter i ett jättelikt tält med plats för 10000
personer och det var den som syntes. Det tog fem minuter att gå till tältet och jag kommer in precis när förbandet
Sigur Ros från Island börjar lira. Jag står i mitten ungefär och lyssnar på dem. De spelar väldigt dystra melodier
som ibland sliter loss och rockar´hårt för att sen återgå till litelugnare tempo. Sångaren spelar på sin elgitarr med
en sån där grej som man spelar viol med, kommer inte på vad det heter, och får fram en massa häftiga ljud. Det
märks att bandet är inspirerade av Radiohead men har dragit åt ett eget håll. De spelar i ca. 40 minuter och säger
inte ett ord till oss, men får ändå enorma applåder av oss. De var bra, perfekt musik till höstmörkret, så jag ska
ta och köpa skivan. Under tiden mellan banden så märker jag att alla utom jag har ett armband på sig. Alla har
blå armband på sig som det står "Radiohead Inner Area Pass" på, eller nåt liknande. tältet var uppdelat i två delar
och för att komma in i den främre delen så var man tvungen att passera ett gäng vakter men de brydde sig inte ens
om mig så det verkar som om jag kom in till den främre delen av tältet utan armband, lite tur får man väl ha? Efter
40 minuter så äntrar Radiohead scenen, de drar igång med en ny låt, jag hade ingen aning om vad de nya låtarna
hette då men har tagit reda på det nu, som heter The National Anthem. Den var rätt lugn och var en skön start på
konserten, de fortsatte med ytterligare än ny låt, Morning Bell men sen var det dags för en låt som alla kände igen,
Lucky från förra skivan. Jag gillar låten men jag gillar nästa låt ännu mer, My Iron Lung som har en av de skönaste
introriffen jag vet. De spelar ytterligare två nya låtar, In Limbo och Optimistic. Vad ska jag säga om de nya låtarna?
De är annorlunda än låtarna på förra skivan som jag tycker är deras bästa och efter att bara ha hört dem live så
tycker jag att de låter väldigt lika varnadra, fast det är typiskt mig att tycka det. Jag tror att när skivan kommer,
den 2:a oktober, så måste man nog verkligen lyssna på den ett antal gånger innan den känns bekväm. Lite svårlyssnad
kommer den nog vara men jag är redo, give it to me. Nästa låt är en av kvällens bästa, melodin och texten i den här
låten är bara för bra och det verkar även den danska publiken tycka. Paranoid Android  ljuder ur högtalarna och en
av textraderna går ungefär "When I´m king you´ll be the first against the wall",  hur bra som helst.
Basisten/Keyboardisten spelar på båda instrumenten samtidigt under låten, han slår på tangenterna med basen. Nästa låt
kommer från skivan som gav dem deras stora genombrott, The Bends, och heter Fake Plastic Trees och den är,
behöver jag säga det?, också otroligt bra. Sist jag såg Radiohead när de spelade på Hovet i november -97 så skrev jag
att jag varit med om en religiös upplevelse, det stämmer inte riktigt in på den här konserten men rätt bra nära ändå, när de
två nya låtarna You and Whose Army, grym titel, och Climbing Up the Walls, har spelats så får vi höra No Surprises så
får jag nästan en känsla av den förra konserten. Publiken är mystiskt lugn och det hoppar inte alls speciellt mycket, det som
hände i Roskilde verkar ha påverkat Danmark mer än något annat land, mer än Sverige i allafall. Efter No Surprises så får vi
höra Dollar and Cents och sen en kvällens andra höjdpunkt, Street Spirit. Den låten har en skön melodi och låten är bara
för grym, för jävla bra alltså. Sen fortsätter de med ytterligare grymma låtar, Airbag som rockar fett och den enda nya låten
som jag tyckte var asbra, Idioteque. Thom sjöng något i stil med "This isn´t really happening" och man kunde inte låta bli
att undra. Gamla klassikern Just var en liten överraskning som jag inte trodde jag skulle få höra. Den var bra och jag försökte
ringa min kompis som gillar den låten men hans telefon funkade inte då så det blev inget. Sista låten innan extralåtarna var
Everything in its Right Place och sen gick de av scenen. De var snabbt tillbaka och började med Talk Show Host. Under
den första låten och en till låt så stod Thom nånstans bakom trummisen och sjöng, jag såg honom inte alls och på två andra
låtar så spelade han piano. Nästa låt är jag osäker på om det är en cover eller om låter så, har aldirg hört talas om en grupp
som heter Can, The Thief (Can cover). En kille bakom mig hade hela kvällen ropat på att få höra Exit Music (for a film)
och äntligen fick han höra den. Låten är lugn och fick de flesta i publiken att applådera med. En låt till, Egyptian Song och
sen går de av scenen, Thom och gitarristen kommer tillbaka, en synth har ställts vid Thoms mick och de spelar Motion
Picture Soundtrack, sn försvinner de och lamporna tänds. kom på nu lite sent att under två av låtarna så hade den ena
gitarristens gitarr kopplats in i en oscilliskop liknande maskin som visade ett grönt streck på en duk bakom scenen och som
rörde sig i mystiska formationer när han spelade på gitarren. Rätt häftigt gjort och något som jag inte sett tidigare, tror jag.
Hoppas Radiohead ändrar sig och gör en större turné som inkluderar Sverige.

Låtlista:
The National Anthem
Morning Bell
Lucky
My Iron Lung
In Limbo
Optimistic
Paranoid Android
Fake Plastic Trees
You and Whose Army
Climbing Up the Walls
No Surprises
Dollars and Cents
Street Spirit
Airbag
Idioteque
Just
Everything in its Right Place
-----------------
Talk Show Host
The Thief (Can cover)
Exit Music (for a film)
Egyptian Song
-----------------
Motion Picture Soundtrack