Bäst: Kent & Thåström
Sämst: Trängseln när man skulle köpa öl.
Betyg: 4/5

Efter att tåget äntligen kommit fram till Göteborg, nästan två timmar försenat, så hoppar jag på spårvagnen mot Röda Sten.
Kliver av vid Vagnhallen Majorna och följer efter en kille, som jag snackade med på spårvagnen, till under Älvsborgsbron. 
Det visar sig vara utsålt så jag har inga problem att bli av med min extrabiljett. Vi går in och införskaffar en varsin öl och 
hamburgare och sätter oss mot staketet. Det är soligt och inte ett enda moln på himlen. Efter ett tag börjar demobandet att
lira på den lilla scenen som befinner sig bakom oss, vi orkar inte bry oss om dem utan ger dem några blickar lite då och då.
Snart är det dock The Hellacopters som ska lira och även om jag i normala fall inte brukar se dem så bestämmer jag mig för
att göra det nu. Jag förstår inte riktigt hypen som skapats om dem, så jävla bra är det inte och många av låtarna låter rätt lika.
Dock är Toys and Flavors rätt bra samt den sista låten då Mattias Hellberg dyker upp på scenen, då rockar de rejält. 
Sen är det dags för Mando Diao men jag orkar inte bry mig om dem utan går och köper en öl till. Nu har det kommit riktigt
mycket folk och det tar ett tag innan man får sin öl, samma sak om man ska pissa, man får snällt vänta på sin tur. Alldeles för 
få bajamajor och ölområdet är alldeles för litet. Hinner höra lite av Mando Diao ändå och blir inte speciellt imponerad. Vi 
klunkar i oss ölen och går för att se Kent. De inleder med samma stil som i Roskilde med Sundance Kid och Kärleken Väntar.
Det introt funkar väldigt bra, tyckte det i Roskilde och tycker det fortfarande. Det följer upp dem med Revolt III som går 
över till en fantastisk fin Pojken med hålet i handen. Nästa låt är Pärlor och jag hade lovat att ringa min kompis Karin under 
den låten men det gick inte att ringa alls, tydligen var nätet överbelastat. Efter En himmelsk drog som rockade hårt så får jag 
höra en låt som jag bara hört en gång tidigare, Chans. Det är en vacker liten kärlekslåt. Socker var också en av låtarna som
Karin ville höra men nätet var fortfarande överbelastat, många som fått samma idé eller? Sen var det dags för pogohopporama
när de spelade Dom andra och Om du var här efter varandra. Kent är på strålande humör och vädret är på topp vilket gör att
alla är på topp. En fantastisk konsert som avslutas med Elite och den vackraste versionen av Sverige som jag hört, med bara 
Jocke och Markus kvar på scenen. Det var såklart inte den sista låten, det finns ju alltid extralåtar och nu skulle vi få tre stycken.
Det börjar med Musik non stop och fortsätter med FF och då kommer jag fram till Karin, hon fick inte höra de låtar som hon 
ville men hon fick höra en låt i alla fall innan hon åkte till USA. Som definitiv avslutning så spelar de som vanligt 747. Efteråt är
man lite lyckligare. Killen jag träffade på spårvagnen köper fyra(!) t-shirts, två med Kent och två med The Hellacopters och 
beger sig sen hemåt. Han ville inte se Thåström men det ville jag definitivt göra. Innan var det dock dags för Varanteatern. De
hade redan börjat och höll på med nån slags dokusåpa på scenen. De varvade dokusåpan med en massa sketcher bl.a. kriget 
mellan syntharna och hårdrockarna. De fixade ihop ett band som bestod av medlemmar ur de olika Kalasbanden med Ebbot
från TSOOL som ledare, rätt kul faktiskt. Sen drev de med Per Bjurman, han brukar ha lite självdistans men tydligen inte den 
här gången då han skrivit att Varanteatern borde stannat i Lund, de dem sa var "...han den tjocke som är ihop med Håkan 
Hellström, Per Bjurman..." :) jag tyckte det var kul i alla fall. Som avslutning så kommer Tyskarna från Lund upp på scenen och
vi får höra Global Fussball OK. Sen är deras show slut och jag går de fåtal metrarna till den stora scenen får att se Thåström. 
Han har gett sig fan på att köra över oss totalt och bryr sig inte om de sårade. De börjar med Släpp aldrig in dom och ökar 
takten med Var är vargen. Fy fan vilken känsla det är i hans röst, man ryser. Han har också den häftigaste backdroppen jag sett.
Den består av metallplattor som skurits ristats i så att de ser ut som en stadsiluett, riktigt häftigt. Vi får höra många låtar från de 
två senaste skivorna bl.a. Ungefär så här, Två+Två, Från himlen sänt, En vacker död stad och Höghus sång som han varvar 
med lite äldre låtar som Alltid rött, alltid rätt, Scheisse och en fantastiskt stämningsfull avslutning med Blå himlen blues. Jag är
mäkta imponerad efteråt och bestämmer mig för att köpa en av hans t-shirts, det blev den med den gula stjärnan på. Sen
beslutar jag mig för att skippa efterfesten, det visade sig vara ett bra beslut, för när spårvagnen rullade förbi Järntorget var
det bara en och en halvtimme kvar tills de skulle stänga så jag åkte in till Nordstan och käkade en kebab istället. Nu ser jag
fram emot Kalas i Stockholm.