Bäst:  My Hero, The One, Hey Johnny Park, och Breakout.
Sämst: Gluecifer var inte mycket att hänga i julgranen.
Betyg: 4/5

Jag kommer in i Hovet efter sju och lämnar in min jacka i garderoben och gå ner på ståplats. Inte mycket folk alls,
man kan nästan promenera fram till det främre staketet. Några minuter efter halv åtta kommer det norska förbandet 
Gluecifer upp på scen. De spelar i ca. 45 minuter, den enda låttitel jag kommer ihåg är Brutus. De var inte så värst
bra, en tamare variant på The Hellacopters, inte lika skitigt sound helt enkelt. Nu tycker jag inte att The Hellacopters
är speciellt bra heller så jag blev inte imponerad av Gluecifer. Efter Gluecifer så råder det febril aktivitet på scen, vi 
får dock inte se så mycket eftersom de hänger upp ett jättelikt skynke framför scenen. På skynket så är det tryckt 
FF-loggan och textrader ur låtar från nya skivan One by One. Nästan exakt en halvtimme efter förbandet så släcks 
ljuset och de välkända introt till All My Life börjar. När låten kommer igång så ramlar skynket ner och där står dem
och bara öser på. Ett schysst intro på konserten och det skulle bli bättre när nästa låt visar sig vara My Hero. Det är 
totalkaos i publiken, vilket är okej, det ska vara så. Inte så att folk ramlar utan alla bara hoppar runt som galningar. 
My Hero får ett riktigt röjigt slut också vilket ökar kaoset lite. Det fortsätter med två låtar från förra skivan,
Generator och låten med den tokroliga flygplansvideon Learn to Fly. Under de här låtarna har jag lyckats förflytta 
mig från höger om Dave till vänster om han och tillbaka till höger men längre fram än sist. Nu står jag som femte person 
från staketet. Under tiden som bandet spelar melodin till For All the Cows så snackar Dave lite med oss, han kommer 
ihåg när de var här första gången på ett jättelitet ställe (Cirkus?) och visar med tummen och pekfingret hur litet det var, 
"...and look at all you today." Sen sparkar de igång låten på riktigt. En låt från nya skivan, Have it All, innan de spelar 
en av mina favoriter från förra skivan, Stacked Actors. Ordentligt ös bland oss som stod nere vid scenen. Mitt i låten så 
får Dave för sig att hoppa ner från scenen och traska iväg nånstans åt vänster, motsatt håll var jag befann mig, han har 
en trådlös gitarr så han lirar lite när han traskar iväg. Bandet fortsätter att spela och vi där framme har ingen aning vad 
Dave håller på med. Han dyker snart upp och klättrar tillbaka upp på scenen precis framför mig. Sen tackar han för 
ölen och säger att han kommer tillbaka för att betala den. =) "It's free backstage but over there it's propably really 
expensive". Han rapar och säger att det är bra att rapa när man sjunger för då sjunger man rätt, vilket förklarar hans 
fina sångröst, han håller för ögonen och skäms lite efter han sagt det. :) Sen avslutar de låten som om ingenting hade hänt. 
Times Like These är näst på listan med riktigt sköna gitarrer i början. Sen kommer kvällen bästa låt, The One från 
Soundtracket till Orange County. Jag har försökt hitta den här låten på singel men inte lyckats, inte konstigt eftersom 
den inte är släppt som singel, får väl köpa Soundtracket. Många verkar inte ha hört låten alls, lite konstigt eftersom det 
finns en video till den, fast vi som kan den röjer desto mer och sjunger med allt vi kan. Ibland undrar man om någon blir 
störd av min usla sångröst men så hör man nån annan som skrålar lika uselt och glömmer bort tanken. :) Tunga riff och vi 
är inne i Low från nya skivan, en av de bättre därifrån, den har inte sjunkit in ordentligt än, får ta och lyssna mer på den nu 
efter konserten. En gammal klassiker från andra skivan i form av Hey Johnny Park livar upp alla och det är åter 
bounce-o-rama i publiken. Den följs av första singeln från samma skiva, Monkeywrench, som är en riktigt bra låt. Dave 
ändrar riffen några gånger i melodin. Innan "pratdelen" i låten så slutar Dave sjunga och bandet lirar lite, Taylor kör ett 
trumsolo och Dave verkar vara imponerad och nickar med huvudet. Sen fortsätter de med "pratdelen" men Dave kör den 
lite som han vill, ibland som på skiva ibland mer hackigt och på slutet skrikandes. I slutet av låten kör Taylor ett till trumsolo
och Dave ställer sig framför honom och kollar på klockan sen på Taylor och sen på oss. :)  Efter låten så försvinner alla i 
bandet förutom Dave som snackar med oss om när de var här sist och spelade "...with Sahara Hotnights in a fucking 
gymnasium!" (Arenan). Sen spelar han ensam Tired of You på gitarr. Chris kommer in på slutet dock och hjälper honom. 
Många i publiken skriker efter låtar och speciellt Everlong så Dave säger "OK, we'll play it just to shut you up!" sen ler 
han ett stort leende. Det var nog dags för den låten ändå. Innan de spelar så tackar han för ett grymt mottagande och säger
"We'll be back to play that shitty festival you always go to." Undrar vilken festival han menade, Hultsfred eller Roskilde?
Det får vi se, skulle vara kul om det var Hultsfred. Efter ett tag kommer de tillbaka och spelar en lång version av Aurora . 
Vid det här laget har jag på något sätt fått en plats vid kravallstaketet längst fram mittemellan Dave och Nate. Jag har en 
Pearl Jam tröja på mig och jag tycker att Dave kollar in den men det kan bara vara min hjärna som fick för sig det. Oavsett
vad så var det riktigt coolt att stå längst fram. Innan nästa låt, Enough Space, berättar han varför han skrev den. Det var 
inför deras första europaturné och eftersom de bara hade släppt en skiva så hade han tröttnat på att spela samma låtar varje
kväll, han skrev en ny låt bara för att få lite variation. Sista låten för ikväll skulle vara Breakout och det var också en av de 
bättre låtarna ikväll med grym allsång från hela publiken. Så var konserten över men jag står ändå kvar ett tag till för deras
crew har börjat kasta ut trumpinnar, plektrum, låtlistor, vattenflaskor m.m. m.m. Jag var väldigt nära att få tag på en trumpinne,
den snuddade mina fingrar. En trumpinne studsade tillbaka till området mellan scenen och staketet så en av vakterna tog den
men ville inte ge den till nån i publiken. Blöt av svett men inte speciellt trött går jag för att hämta min jacka. När jag fått den 
kollar jag in vad de har grejer att sälja, 270 spänn för t-shirts är lite väl dyrt. Jag köper dock en halsduk som det står The 
Pride of Springfield Foo Fighters F.C. på. 
Dagen efter surfar jag till deras hemsida, länk nedan, för att ta reda på låtlistan och får reda på att de skippat ett par låtar,
Overdrive och Disenchanted Lullabye från nya skivan samt den riktiga avslutningslåten This is a Call, skulle varit coolt att 
få ha hört den igen, men men, nästa gång kanske. 

Låtlista
All My Life 
My Hero 
Generator 
Learn to Fly 
For All the Cows 
Have it All 
Stacked Actors 
Times Like These 
The One 
Low 
Overdrive (spelades inte)
Hey Johnny Park 
Monkeywrench 
Tired of You
Everlong 
----------------------------
Aurora 
Enough Space 
Disenchanted Lullabye (spelades inte)
Breakout
This is a Call (spelades inte)

Kolla in deras hemsida, gå in på Blackbox, för bilder från konserten, jag är med på de två sista publikbilderna!!! =D