Jag
Med
f�rb�holl f�r en del mistavningar
Mitt namn �r ju som sagt Gabriel Abdellah, och jag �r en kille p� snart 21 �r. Jag bor i Hok tillsammans med min yngre syster, Nadia, och mina f�r�ldrar, Salem och Ann-Louise. Min �ldre bror Mikael har flyttat hemifr�n f�r ett par �r sedan, och bor nu i J�nk�ping. Vi bor i en villa i s�dra delen av Hok (om man nu ens kan s�ga att det �r v�rt att dela upp Hok �verhuvudtaget, med tanke p� att h�r bara finns cirka 800 inv�nare). Hok �r v�l ett mysigt samh�lle och s�, men jag f�redrar J�nk�ping, d�r jag tillbringar ganska mycket tid, fr�mst genom dykningen och kompisar. Men nu finns det n�t annat som tar upp ganska stor del av mitt liv �x�: lumpen, men det finns ett litet stycke l�ngre ner p� det �mnet.
Lite kortare fakta men det f�ljer desto mera text...
Motto: Tusen v�nner �r f�r f�, en fiende �r f�r mycket.
Alt.: Mycket f� m�nniskor lever idag. De flesta f�rbereder sig f�r att leva imorgon.
Intressen: Dykning, Grafik, Musik, Resa, Elda :D m.m.m.
L�ngd: 186cm
Vikt: 74kg
F�dd: Ja, 16 maj 1981 kl 03.21 (n�r hon sov som b�st)
Stj�rntecken: Oxe, f�r de som inte redan listat ut det... Med det menar jag inte att jag kan zodiakens datum, det �r tv�rtom!
Sjunger: Ja, i duschen emellan�t IAF :)
Dykning �r ett av mina st�rsta intressen, och d� menar jag fr�mst fridykning, vilket jag har h�llt p� med de senaste sju �ren. F�r de som inte redan visste: fridykning �r dykning utan lufttuber. Anv�nder man tuber kallas detta apparatdykning. Under denna tiden har jag lyckats ta alla certifikat som finns att ta (Svenskt- Nordiskt- Nordiskt 1:a Klass- och Viking fridykarcertifikat... en av c:a 80 i norden). Men jag f�rs�ker h�lla uppe tr�ningen �nd�, dels genom UV-rugby som jag kommer n�mna lite n�rmare i n�sta stycke. Jag har �ven ett PADI Open Water Diver apparatdykarcertifikat, som jag tog sommaren 1997 i samband med en spr�kresa till Malta. Men jag har inte dykt med tuber sen dess. Dvs. jag har aldrig dykt i svenska vatten med tuber. Jag har inte heller n�gon egen apparatutrustning, men planerar att skaffa en n�r tillf�lle kommer och ekonomin till�ter.
Sedan vintern -00 har v�r dykarklubb (J�nk�pings Dykarklubb Isopodan) st�llt upp i ett seriespel i UV-rugby. Detta r�knas som en av v�rldens tuffaste sporter. Fr�mst f�r att man inte kan andas s� mycket under vattenytan, men �ven f�r att det �r en hel del tuffa tag. Det �r �rligt talat s�llan man g�r fr�n en tr�ning utan att man dragit p� sig ett nytt skrubb- rivs�r eller en bula. Men k�r man efter reglerna s� h�nder det s�llan allvarligare skador �n vad man kan se p� t.ex. en fotbollsplan. �r du intresserad av att b�rja spela tycker jag att du ska kolla in v�r hemsida p� http://www.isopoda.se Eller varf�r inte komma upp och se hur det ser ut n�r vi tr�nar? Tr�ningstiderna finns med p� hemsidan! Nu n�r vi b�rjat bli ganska m�nga tror jag att vi sagt att vi ska f�rs�ka skapa flera olika lag. P� s� s�tt kan alla spela med folk p� ens egen niv�.
Jag �r inte n�got vidare bra p� att skriva, men ibland lyckas jag f� ihop riktigt l�nga mail och andra texter. Jag har uppt�ckt nu, efter att ha lagt till en hel del text, att det trots allt blev en del p� denna sidan. Men nu b�rjar id�erna sina. Konstigt nog har jag l�ttare f�r att skriva n�r jag �r "nere". Kanske beror p� att jag beh�ver "skriva av mig" eller n�t. Jag kan ju n�mna att min senaste flickv�n precis hade gjort slut n�r jag skrev st�rre delen av den ursprungliga texten. Det �r inte s� j�ttemycket kvar av den nu, f�r jag har modifierat st�rre delen av den, men jag har aldrig skrivit s� mycket som jag gjorde d�... inte h�r IAF!
Jag har aldrig varit vidare intresserad av teoretiskt arbete, utan k�nner att jag m�ste f� arbeta med kroppen/h�nderna, men inte med n�got som blir l�ngtr�kigt. Jag har g�tt ut tredje �ret p� Samh�llsprogrammet p� Fenix Kunskapscentrum i Vaggeryd. Jag valde Medie-grenen (n�stintill unik f�r Fenix, men har nu tagits bort) f�r att det var den roligaste inriktningen, vilket jag r�knade ut skulle ge mig den st�rsta chansen att f� vettiga betyg. Hur bra jag lyckats med det �r en annan fr�ga... Jag har absolut INTE t�nkt mig n�got arbete inom media, men vill som sagt ha n�got praktiskt arbete. D�rf�r gjorde det detsamma vilken inriktning jag valde. �n s� l�nge vet jag inte helt s�kert vad jag vill jobba med i framtiden, men det lutar mest mot brandman, vilket l�ter som lite av en pojkdr�m... men sak samma. Verkar inte vara n�t vidare v�lbetalt jobb, s� det kanske blir ambulansf�rare ist�llet om jag skulle orka plugga s� mycket...
Sen den 23 april 2001 g�r jag lumpen som flygplatsbrandman. Mer text p� �mnet hittar du l�ngre ner p� sidan.
Musik �r n�got som jag �gnar mycket tid till. Lyssnar oftast p� skivor eller band (i bilen), men �ven radio. Det som g�r oftast i stereon �r f�r tillf�llet Depeche Mode, men i skivsamlingen ligger ett hundratal skivor med all m�jlig musik; Synth, Rock, Trance, Aucustic m.m... Emellan�t l�nar jag �ven mina f�r�ldrars klassiska skivor.
N�got jag tycker �r synd n�r det g�ller radio �r att de flesta radiokanaler vi har h�romkring har v�ldigt d�lig variation p� vad de spelar. Det leder till att man snabbt blir tr�tt p� m�nga l�tar. Men det har blivit b�ttre p� senare dar!
Vad jag lyssnar p� styrs �ven ganska mycket av mitt hum�r, och d� blir det oftast Lene Marlin, Dido eller liknande n�r jag k�nner mig nere, och trance eller GOA om jag �r ganska upp�t. Annars g�r Depeche Mode och Rammstein ganska friskt. Jag tycker om att lyssna p� dom hur jag �n m�r.
Religion �r �ven n�got som intresserar mig. Jag �r sj�lv inte religi�s av mig, i den meningen att jag inte r�knar mig till n�gon religion (jag �r varken d�pt eller konfirmerad, och jag har en kristen och en muslimsk f�r�lder). Jag snarare skapar mig en egen uppfattning kring etik och moral (vilket �r det jag anser religion fr�mst handlar om) och f�rs�ker s� gott som m�jligt leva efter de "reglerna". Jag f�rs�ker att inte g�ra folk illa, vilket tyv�rr �r oundvikligt i vissa situationer, men jag anser att jag �r ganska sn�ll och trevlig av mig i de flesta situationer. Jag f�rs�ker att inte r�ka i gr�l, men �r det n�got jag vill diskutera, s� vill jag g�rna avsluta diskussionen innan jag g�r d�rifr�n. �rlighet och uppriktighet �r n�got som jag v�rderar h�gt hos mina v�nner. Jag avskyr falskhet!
Jag bjuder g�rna p� mig sj�lv i flera situationer, vilket ofta syns p� dykningen. Varf�r just p� dykningen vet jag inte riktigt, men jag k�nner mig i alla fall mer sj�lvs�ker med just kompisarna p� dykningen.
Flickv�nnerna (intressant �mne... eller?) har inte varit s� m�nga. Hittills har jag bara haft ett riktigt bra f�rh�llande. Men vi tar det fr�n b�rjan.
Den f�rsta flickv�nnen hade jag i trean (tror jag, 90/91 i s� fall). Hon hette Cecilia Boman och vi gick i samma klass. Hur l�nge jag var ihop
med Cilla vet jag faktiskt inte, men jag skulle kunna gissa p� n�gra m�nader. Vi gick i samma klass hela v�gen fram tills dess att vi tog studenten. Vi �r fortfarande j�ttebra kompisar. Hon �r en av de som jag k�nner att jag kan ber�tta allt f�r, och sj�lv �r hon en av de mentalt starkaste personer jag k�nner.
Sen dr�jde det ett bra tag tills n�sta... sommaren -97 var jag p� en spr�kresa p� Malta och tr�ffade en flicka vid namn Sylvia Terjesen. Hon var en norska, ett �r �ldre �n mig. Jag �ngrar �n idag att jag inte f�ljde med henne ut sista kv�llen p� Malta...
Ytterligare n�gra �r senare, n�rmare best�mt h�sten -99 l�rde jag k�nna (snarare �n var ihop med...) Ida Liljeqvist. Hon var j�mngammal med mig och jag l�rde k�nna henne genom Niklas Sannelius flickv�n (Jessica Johansson), som gick i samma klass som Ida. Vi "k�nde varann" i ungef�r en m�nad och det hela tog slut n�r jag en kv�ll ringde henne. Detta var f�rsta g�ngen som jag lyckades f� ur mig vad jag k�nde f�r henne (BRA! genom en telefonlur, LYCKAT!) varp� hon svarade att hon trodde att jag k�nde mer f�r henne �n vad hon gjorde f�r mig. Efter det har jag inte h�rt av henne, vilket jag tycker �r ganska d�lig stil...
Den senaste heter Johanna. Hon �r fyra �r yngre och vi har egentligen k�nt varandra i n�gra �r, men aldrig riktigt pratat med varann f�rr�n b�rjan av 2000. Tyv�rr s� tog det hela slut drygt en m�nad efter att vi blivit ihop. Men vad ska man g�ra? Ibland funkar det, och ibland inte. Lite annat om Johanna, en av de vackraste m�nniskor jag tr�ffat och den f�rsta flicka jag kysst (ja, vid 18 �rs �lder...). I b�rjan av detta stycket n�mnde jag att jag bara haft ett riktigt bra f�rh�llande, och d� syftade jag p� detta. Efter detta f�rh�llandet har jag inte haft n�gra nya. Dels f�r att det tog ett bra tag innan jag kom �ver henne, och dels f�r att jag inte sen dess tr�ffat n�n med �msesidiga k�nslor. Men jag kan avsl�ja s� mycket som att det finns en person som jag haft k�nslor f�r. Hon och v�ra n�rmsta v�nner vet vem det �r...
Med andra ord har mitt l�ngsta f�rh�llande varit det med Cecilia Boman (i trean p� l�gstadiet) om nu min tidsuppfattning st�mmer. Om man helt och h�llet sl�pper kontakten efter ett f�rh�llande, anser jag att det visar att man inte tycker att man hade n�got vidare bra f�rh�llande, och det k�nns v�rre f�r den andre! Fast ibland kan det ju vara f�r det b�ttre...
Jag har inte haft s� v�rst m�nga flickv�nner, men det bryr jag mig inte riktigt om. Jag skulle helst av allt vilja tr�ffa den m�nniska jag vill leva med med en g�ng. D� blir det inte s� att man �r s� os�ker p� varann och man kan �gna mer tid �t varandra. Men tyv�rr s� �r jag v�ldigt blyg, s� jag l�r f� v�nta innan jag hittar "mitt livs k�rlek." Det �r v�l antagligen som uttrycket s�ger - "Nice guys finishes last"...
F�r att ber�tta lite mer om mina andra v�nner: Jan "Janne" Ljungberg. Killen som vid f�rsta anblicken inte verkar vara den som har koll p� allt direkt. Men l�r man k�nna honom s� uppt�cker man att han �r faktiskt ganska kontrollerad av sig... s� l�nge han k�nner f�r det. Janne �r killen som vet var festerna finns och vad man ska s�ga i de mest opassande situationerna, och fortfarande f� det att l�ta vettigt. Den enda person med den egenskapen som jag k�nner. Janne �r sju �r �ldre, men verkar inte mer �n tv� �r �ldre eller n�t (inget illa menat!). Janne kan man verkligen s�ga vad som helst till, och han �r v�ldigt bra p� att lyssna och f� en att se det ljusa i allt.
Johan Wallensten har varit en kompis sedan vi var omkring ett par �r eller n�t. Johan kan aldrig vara riktigt seri�s, men �r � andra sidan en av de b�sta jag k�nner p� att f� andra att skratta och skulle aldrig kunna medvetet s�ra n�gon s� vitt jag vet. M�nga saker som jag anser vara sv�ra att handskas med tar han med en klackspark. N�r vi var sm�, umgicks vi varje dag, men nuf�rtiden blir det bara att vi ses n�n g�ng i m�naden p� fritiden. Beror v�l mest att jag g�r lumpen... Vi har tidigare g�tt 10 �r i samma klass och gick p� samma gymnasieskola, s� jag k�nner honom v�ldigt v�l.
Cecilia Boman, som gick i min klass �r den tjejen som jag k�nner att jag kan v�nda mig till i alla l�gen. Hon �r j�ttebra p� att f� en p� gott hum�r, vilket kanske beror p� att hon n�stan alltid �r p� gott hum�r sj�lv. Hon skiljer sig mycket fr�n alla andra tjejer jag k�nner, och d� menar jag inte det som n�got negativt - tv�rt om. Cilla �r nog den som jag sist av alla skulle "vilja" r�ka i gr�l med, f�r n�r hon v�l har satt ig�ng �r det inte s� mycket som kan stoppa henne, och blir hon arg �r det s�krast att h�lla sig p� avst�nd. Men det h�nder v�ldigt s�llan som tur �r. Som jag sa innan s� k�nner jag att jag kan v�nda mig till henne n�rhelst jag k�nner att jag beh�ver prata. Jag �r inte riktigt s�ker bara p� att hon k�nner att hon kan v�nda sig till mig, men jag k�nner i alla fall att jag vill kunna g�ra n�got f�r henne eftersom hon gjort s� mycket f�r mig.
En till v�n fr�n dykningen �r Viktor H�rd. Han �r tre �r yngre, men det m�rks bara "p� papperet", f�rsta g�ngen jag tr�ffade honom trodde jag att vi var typ j�mngamla. Vi umg�s inte s� mycket l�ngre efter att han flyttade till G�teborg, men vi brukar ha riktigt kul n�r vi tr�ffas i alla fall. Dans vid bass�ngkanten till musiken avsedd f�r vattengymnasterna var n�got som h�nde med j�mna mellanrum och n�got jag saknar. Visst, det h�nder fortfarande, men det �r inte samma sak utan honom! *sakna* Dansen blev vissa g�nger uppm�rksammat av vissa badvakter som n�n g�ng �ven gett sina personliga reflektioner p� detta... Ibland till och med i h�gtalarna! :) Viktor "ser" direkt vad jag t�nker genom att bara titta p� mig. Kan vara bra i vissa situationer, n�r man har sv�rt att uttrycka sig.
En tjej som jag l�rt k�nna p� gymnasiet �r Martina Andersson. Vad man ska s�ga om henne vet jag inte riktigt. Hon har alltid lite s�regna id�er f�r sig, vilket nog �r det fr�msta som k�nnetecknar henne. Tiger-tokig �r ocks� ett uttryck som hon f�r h�ra ofta, vilket kanske inte �r s� konstigt... I vilket fall som helst tr�ffas vi inte s� ofta eftersom det helt enkelt s�llan �r s� att b�da har tid. Men vi f�rs�ker tr�ffas n�n g�ng emellan�t i alla fall. Vi har k�nt varann ett tag nu och jag tycker om henne v�ldigt mycket!
Nu vet jag att jag har utel�mnat en hel del h�r, men jag lovar att det inte �r n�gon som g�r bortgl�md. Men det ska komma in lite fler h�r s� l�nge jag har kommit p� n�got bra att s�ga om personerna i fr�ga. Det och s� �r det ju bra om man k�nner att man har lite tid �ver att knacka ner allt i burken ocks�.
P� veckorna umg�s jag inte med mina kompisar s� mycket, det blir mer att man tr�ffas p� helgerna och p� dykningen. Beror p� att jag inte r�r mig utanf�r huset i n�gon allt f�r stor utstr�ckning p� veckorna. N�r jag inte tr�nar eller pl�tar brukar jag oftast sitta framf�r TV:n eller datorn. M�ttligt kul prick va?
Sport (att titta p�...) �r inget som intresserar mig direkt, vilket m�nga anser vara konstigt. Va? Killar KAN inte vara ointresserade av sport! DET G�R BARA INTE! �nda g�ngen jag tittar p� sport �r n�r Sverige ligger typ i final i n�n landskamp, eller om HV 71 har kommit till final i SM. Det som g�r oftast p� TV �r annars serier, oftast komedier. Men det �r ju alltid kul att s�tta sig och kolla p� en film emellan�t. Jag kollar p� det mesta: drama, komedier, action, thriller, science fiction. Men skr�ckisar �r inte riktigt n�got som tilltalar mig. Speciellt inte filmer i stil med "Jag vet vad du gjorde f�rra sommaren" och uppf�ljaren "Jag vet fortfarande..." som ju i princip �r samma film.
Mina �sikter s�gs emellan�t vara ganska annorlunda. Som till exempel det d�r om att jag skulle vilja "tr�ffa den r�tta" med en g�ng, och att jag inte vill sl�ppa kontakten med n�gon efter ett f�rh�llande. Jag anser �tminstonde det sista vara n�got sj�lvklart. Jag menar, f�rst sl�pper man n�gon s� t�tt inp� en som man bara kan komma, och att d� sen bara bryta kontakten verkar absurt! ... enligt mig... Jag hoppas att det �r fler som h�ller ned mig. Problemet �r att jag har sett det h�nda s� m�nga g�nger att jag inte vet riktigt vad jag ska tro. Men som jag sa innan s� vet jag att det ibland �r f�r det b�sta...
Som vissa kanske redan har uppt�ckt tycker jag att det �r mycket roligt att h�lla p� med grafik. Jag jobbar fr�mst i PhotoShop men har �ven f�rs�kt mig p� andra program som "3D Studio MAX Release 2" vilket inte var det allra l�ttaste jag gjort. Jag funderar nu lite p� om man skulle ta och inf�rskaffa Bryce 3D ist�llet. Av vad jag har h�rt s� �r 3D studio ganska �verl�gset, men kr�ver ganska mycket kunskap, medan Bryce g�r det hela mycket l�ttare. Vi f�r v�l se lite vad som h�nder, och h�ll utkik p� min bildsida. Kanske jag l�gger upp n�got nytt s� sm�ningom.
�ss� lite om lumpen nu d� som upptar st�rre delen av mitt liv just nu. Nu n�r jag skriver sitter jag p� Kiruna Flygplats, d�r jag �r stationerad varannan vecka med skiftbyte p� tisdag natt. S� varannan helg �r jag hemma och det k�nns inte helt fel! F�rst var det t�nkt att jag skulle ha rykt in i lumpen den 19 juni f�rra �ret (2000), men eftersom regeringen fick igenom sitt beslut om att banta f�rsvaret blev det lite �ndrade planer. F�rst var det sagt att jag skulle ha legat p� IB 12 i Eksj�, men det blev ju som sagt nerlagt. Vad jag blev ganska f�rv�nad �ver var att jag aldrig fick n�gra uppgifter om detta. Till sist ringde jag in till Pliktverket och fr�gade vad som hade h�nt. Det visade sig att n�r de i databasen skulle flytta om alla som nu inte fick g�ra lumpen, var det n�gra som f�ll bort. Jag var allts� en av dem. Men till sist kom vi i alla fall fram till att jag fortfarande ville g�ra lumpen, och att eftersom de tabbat sig s� enormt, fick jag i princip v�lja vad helst jag ville g�ra (av det jag var kvalificerad till). Till sist lyckades vi komma fram till att jag ville bli flygplatsbrandman. Utbildningen startade den 23 april 2001. D� gjorde jag f�rst ha 6 veckors grundutbildning p� Arlanda i Stockholm och efter det ska man tj�nstg�ra som brandman den resterande tiden av de 10 m�naderna som utbildningen ligger p�. Och det �r allts� h�r jag �r nu... Muckar den 22 februari 2002, Vilket ska bli f�rbannat g�tt!
Efter denna utbildningen kan jag f� jobb som just flygplatsbrandman om n�gon skulle vilja anst�lla mig. INTE HELT FEL! Inte f�r att det finns s� m�nga m�jligheter till det i Sverige idag, men IAF... Jag kommer anv�nda tiden i lumpen till att k�nna p� lite hur det �r, och skulle det vara n�got som jag tycker om har jag t�nkt att jag ska f�rs�ka s�ka ett jobb som just flygplatsbrandman. Civilplikten i Sverige l�ggs ner 2004 och den utbildning jag g�tt p� BRS (Brand och R�ddningsSkolan p� Arlanda) gav ett certifikat som ber�ttigar mig att jobba internationellt som flygplatsbrandman fram till 2005. Kanske drar jag iv�g till Storbritannien eller n�t. Vi f�r se vad som h�nder! Jag �r ganska impulsiv av mig, s� det kan lika g�rna sluta med att jag sitter i skolb�nken i h�st och utbildar mig till arkitekt eller n�t.
Jag och en lumparpolare passade p� att st�ra folket i cockpit en g�ng n�r vi skulle hem fr�n Kiruna. Gissa om flygv�rdinnan s�g konstigt p� oss n�r vi fr�gade "F�r g� fram och kolla i cockpit?". Efter det har jag �ven funderingar p� att utbilda mig till pilot. Det har �nda sedan jag varit liten varit en dr�m att f� bli pilot, men fram tills denna resan har jag h�rt att det inte �r m�jligt eftersom jag har glas�gon. Men styrmannen gav mig nytt hopp, s� vi f�r v�l se vad som h�nder i framtiden...
Jag �r v�l lite datorintresserad och har under mina �r som kl�fingrig "klarat av" att ha s�nder en hel del delar i olika datorer - det vill s�ga, inte bara de som vi haft i hemmet. Det senaste tillskottet till listan kom h�romdagen n�r jag r�kade ansluta str�mkabeln p� fel h�ll till diskettstationen. Den funkar numer inte �verhuvudtaget, men det sprakade kul n�gra sekunder i alla fall. Detta h�nde under tiden som jag h�ll p� att installera Linux i den nyare av v�ra tv� datorer. Linux har jag f�rresten inte lyckats komma ig�ng med n�got vidare. Fast det kan bero p� att jag inte har kunnat k�ra det vettigt f�rr�n nu. Tidigare l�g det installerat p� en gammal 486:a, som numer min pappa anv�nder. S� som det ser ut nu anv�nder jag inte Linux �verhuvudtaget, men funderar p� att f�rs�ka s�tta mig in i det. Vad jag upplever som jobbigast med att mecka datorer �r att allt g�r s�nder hela tiden... N�d�, snarare att det alltid �r ont om plats till alla kablar som man kan ge sig faan p� �r f�r korta. Tacka vet jag externa SCSI-kedjor!
Nu har jag skaffat mig en egen dator (som heter Paula) som jag hoppas att jag ska kunna leva med ett tag i alla fall. Det �r en Pentium PRO 200 MHz, s� det g�r att k�ra Win2000PRO p� den. Nu har vi dessutom f�tt ig�ng n�tverket hemma, s� varochen har nu varsin dator som vi kan n� de andra och internet p�. Skitkul!!!
Studenten var ocks� en milstolpe i livet. Efter den passade jag p� att i v�ntan p� att f� g�ra lumpen, jobba p� Swedform Metall i Skillingaryd. Jag vet att jag n�mnt detta n�gra avsnitt l�ngre upp, men jag tyckte att det kunde vara bra att dra det igen eftersom jag t�nkt ber�tta lite vad jag g�r p� Swedform. Den fr�msta (om inte enda) kunden �r Ericsson. Ericsson k�per radiobasstationer av Swedform som anv�nds till GSM-n�tet. Av den inte helt f�rdiga produkt som l�mnar Swedform tillverkas allt utom kablar och kretskort av Swedform sj�lva. N�r sk�pen senare kommer upp till Ericsson-G�vle s�tts den sista elektroniken i. Antagligen f�r att Ericsson vill ha s� stor sekretess som m�jligt. Jag har tidigare jobbat p� Swedform tre sommrar. Efter senaste sommaren (�r 2000) tog jag en m�nad ledigt innan jag �terigen tog anst�llning. Under sommrarna gick jag tv�skift, men n�r jag b�rjade igen valde jag att g� st�ndigt kv�llsskift. Detta tyckte jag var j�ttebra, eftersom jag inte tycker s� mycket om att g� upp tidigt. Problemet var bara att jag inte kunde forts�tta dyka oavsett vilka arbetstider jag valde av de som fanns att v�lja p�. Men fr�n och med vecka 46 2000 fick jag g� nattskift, vilket var j�ttebra f�r min del eftersom jag d� kunde forts�tta dyka. Men som jag n�mnde tidigare fick jag 18 mars 2001 sparken d�rifr�n.
Mer text kommer l�ggas till men jag tror att jag kommer beh�va en del f�rslag p� vad man kan skriva.