Skifid Things
1. Empty bottle blues
2. Snatch a feather
3. Got to move
4. Come on, lay down, get wet
5. Pigs at the Parliament Zoo
6. Take a ride
7. Misty grey sand
8. Anyway you want it
9. Larger than life
10. Skifid man
11. Long distance blues
12. How you wan�t it done Big Bill Broonzy
13. Sittin� on a bench in a park
Below you will find reviews that has been published in Sweden. Some are also translated to English.
Dry Weave bildades i b�rjan av 1996 n�r den svenske basisten Lennart Zethzon och den italienske
trummisen Giulio Proietti best�mde sig f�r att bilda ett band. P� Faschings scen fann de
gitarristen Matti Norlin.
P� debutalbumet, som �n s� l�nge saknar officiell distribution men redan kan k�pas efter trions
konserter, m�ter starkt musikantskap traditionell blues/rock.
Gitarrspelet �r p�fallande rent och dist-befriat, �nd� skapar man genom ett energiskt samspel
ofta ett klassiskt powertrio-sound.
Referenser: Stevie Ray Vaughan (i deras ruffigare stunder) och Robert Cray (i de mer polerade).
Dry Weave kan n�rmast ses live p� J�gar�n i V�sterhaninge (19/4) och p� J�rf�lla Blues Festival (26/4).
Anders Lundqvist
Dry Weave was formed in the beginning of 1996 when Swedish bass player Lennart Zethzon
and Italian drummer Giulio Proietti decided to form a band. On jazz & blues club
Fasching�s stage they found guitarist Matti Norlin.
On the debut album, which currently lacks official distribution but can be purchased at
the trios concerts, strong musicality meets traditional blues/rock.
The guitar sound is strikingly clean but Dry Weave still consistently
delivers a tight energetic powertrio-sound.
References: Stevie Ray Vaughan (at their rougher moments) and Robert Cray (at his more
polished). Dry Weave can be seen live at J�gar'n in V�sterhaninge(19/4) and at J�rf�lla(26/4).
"Inte trevlig men intressant" beskriver gruppen Dry Weave sin egen producerade debut-CD.
Jag skulle vilja p�st� att den �r b�de och. Om man bortser fr�n produktionen som lider
lite av en sn�l budgets restriktioner, s� �r det en bra bluesplatta.
Dry Weave v�rdar sin blues �mt och f�rsiktigt, ibland n�stan f�r f�rsiktigt.
Vem vet, det kanske bara �r lite h�lsosam respekt ?
Musiken p� skivan andas allt fr�n traditionell tolvtakters standardblues till mer
Hendrix-orienterade l�tar, d�r i mellan med ett litet st�nk av jazz.
Gitarristen Matti Nordin (Norlin!) �r en riktig fr�jd att lyssna p�, framf�r allt i
solot p� "Long distance blues". Det var l�nge sen jag h�rde s�nt h�rligt bluesshreddande.
Karln l�ter fan i mig som Hendrix till och fr�n. Om Dry Weave skulle f� m�jlighet att
g�ra en ordentligt producerad platta, d� skulle vi f� v�ra egna domestiska Thunderbirds
eller Omar & The Howlers. Ett problem kvarst�r dock; skivan saknar just nu distribution,
men det kommer s�kert att l�sa sig.
Petter Ahrnstedt
"Not nice but interesting" is Dry Weave's own description of their self-produced
debut CD. I would like to claim it is both. If a blind eye is turned to the production,
which suffers from budget restrictions, then this is a good blues album.
Dry Weave guards its blues tenderly and carefully, sometimes nearly too carefully.
Who knows, perhaps its a sign of healthy respect?
The album's music breathes everything from traditional 12-beat standard blues to more
Hendrix-oriented tracks, with a little stench of jazz in between.
Guitarist Matti Nordin (Norlin!) is a real treat to listen to, especially in the solo on
"Long distance blues". It has been a while since I heard such blues shredding. All be
damned if the man doesn't sound like Hendrix at times. If Dry Weave were given the
oppurtunity to make a properly produced album, we Swedes would have our own domestic
Thunderbirds or Omar & The Howlers. One problem still remains; the album currently lacks
distribution. This problem will, however, surely be solved.
Powerblues med r�tter i Hoting �r vad Dry Weave bjuder lyssnaren p� debutplattan Skiffid Things.
H�r finns en hel del guldkorn, men samtidigt saknas ibland den skitiga feelingen, tyv�rr.
Dry Weave �r en powertrio i Creams och Jimi Hendrix anda. Gitarristen Matti Norlin, som kommer
fr�n Hoting, har tidigare sl�ppt en solobluesplatta och har gjort kassetter tillsammans med
Fredrik Haake fr�n �-vik. Basisten Lennart Zethzon har ett f�rflutet inom funken, och trummisen
Giulio Proietti har bland annat spelat med saxlegenden Dick Heckstall-Smith.
P� CD:n hittar man 13 sp�r, d�r alla utom Big Bill Broonzy�s How you want it done �r eget
material. Ett ganska rent sound med funkkryddad blues som �r l�ttlyssnad, men ibland lite
intets�gande.
Men visst finns det h�jdare - Long distance blues, Pigs at the parliament zoo, How you want it
done och Sittin�on a bench in a park t�l definitivt flera genomlyssningar, och g�r att tredje pluset
lyser starkt. En bra debut som lovar mera.
�ke Dahlb�ck
N�r vad jag vill kalla festivalens bluesfynd Dry Weave tog vid, hade festivalen �ter f�tt tumme
med molnskockarna, och den lysande trion med s�ngaren och gitarrfenomenet Matti Norlin i spetsen
gav en verklig nyt�ndning �t genren, med r�tterna djupare i Muddy Waters och Robert Johnson
�n n�got annat av festivalens bluesband, men de slog ocks� dj�rvare funkgnistor �n alla andra.
Den akustiska avdelningen senare p� Grand var n�got av det roligaste och friskaste jag h�rt av
svensk blues. Hotingfyndet Matti med kongenialt bist�nd av basisten Lennart Zethzon och Giulio
Proietti vid trummorna har en guldkantad framtid.
Rolf Haglund
