Ytterst f� f�reteelser f�rblir genuina efter att ha exporterats. De f�rvr�ngs, urvattnas och stagnerar n�r de mer eller mindre medvetet anpassas till det nya fosterlandet. Och talar vi om Sverige blir de uppblandade med typiskt svenska egenskaper typ avundsjuka, sm�aktighet, missunnsamhet och brist p� �kta sj�lvf�rtroende.

Det hela blir "pseudo", "plastic" och - p� det teoretiska planet - hysteriskt renl�rigt.

N�r svenska ungdomar b�rjar syssla med - f�r svenska f�rh�llanden - mer udda ting, s� �r det s�llan sj�lva ut�vandet av Konsten som �r det viktigaste, utan mer att f� omv�rlden att tro - via diverse attribut - att man �r en seri�s ut�vare av densamma. Dessa attribut - musik, kl�der, smink etc. �r dock s�llan adekvata, och pr�glas ofta av en kommersiell styrning.

M�nga unga h�xor och magiker, har en obalanserad auktoritetstro och �r inte s�llan - ofta omedvetet - starkt p�verkade av nuvarande subjektiva samh�llsv�rderingar. De tar dessa v�rderingar med sig in i den "alternativa" r�relse de valt att tillh�ra, varp� resultatet blir - n�got tillspetsat - att dagens wicca- och h�xm�ten fr�mst blir politiskt korrekta sammankomster styrda av bl�gr�na milj�partister.

Eftersom man �nnu inte frigjort sig fr�n vare sig sitt klasstillh�righetskomplex eller d�liga sj�lvf�rtroende, l�ter man sig ofta imponeras av den kylige teoretikerns akademiska �verl�gsenhet. Att inte k�nna stolthet f�r - eller h�mta sin gl�dje, trygghet och inspiration ur - den egna myllan, inneb�r dock alltid en risk f�r nedv�rdering och f�rkastelse av den personliga innovationsf�rm�gan till f�rm�n f�r trist kalendertuggande och spefullt upptr�dande. Den en g�ng s� frejdige frit�nkaren har f�rvandlats till en knastertorr besserwisser och petim�ter.

Ulf Lundell slog onekligen huvudet p� spiken n�r han konstaterade: "Alla musikjournalister �r misslyckade rockmusiker."

Naturligtvis kan en v�l v�rdad tradition vara en synnerligen v�rdefull "dyrbar p�rla" f�r sin ut�vare. Inte minst Qabalah �r ju en dylik. Det �r dock inte lika trevligt, n�r en ut�vare av en viss "path" f�rs�ker �vertyga b�de sig sj�lv och andra att magi �r en stereotyp och rigid konstart, vilken endast fungerar ifall man �r en s� kallad initierad.

Utan tvekan medf�r en klassisk initiering att man kommer i �tnjutande av vissa hemligheter. De flesta av dessa hemligheter ing�r dock numera i den exoteriska floran, och finns att studera p� egen hand f�r den som s� �nskar. Likas� g�r det utm�rkt att - via direktlinje - kommunicera med gudar, gudinnor och v�senden.

Den egna genialiteten, skaparkraften och f�rest�llningsf�rm�gan �r givetvis minst lika viktigt som valet av tradition, �ven om det naturligvis inte beh�ver inneb�ra n�gon mots�ttning.

Absolut d�dsmedvetande, sinnessjukdom, sm�rta, skr�ck, hat och sorg, �r "m�sten" f�r en avancerad magisk utveckling. Dessa "m�sten" b�r dock inte sammanblandas med de puerila "hemskheter", som �r s� popul�ra bland ungdomliga effekts�kare, vilka aldrig upplevt vare sig �kta sinnesjukdom, skr�ck eller �ngest. Den som upplevt dessa ting leker inte g�rna med dem. Icke desto mindre �r de oerh�rt v�rdefulla f�r magiska framsteg. Att h�lla det inre m�rkret och iskylan i schack via en liten str�le balanserande ljus �r en uppgift v�rdig sin man och kvinna.

Den balanserande g�va man erh�ller, efter en �kta initiering, det vill s�ga en �kta upplevelse och inte en regisserad pseudo-dito - �r en �kad m�jlighet att genomdriva sin vilja - med eller utan magi.

Det �r ocks� n�dv�ndigt att kunna utpl�na gr�nserna mellan �verjag, dagsmedvetande och undermedvetande, s� att dessa vid behov fungerar som en friktionsfri enhet. Ett anv�ndbart magiskt system eller en enskild ritual kan skapas med hj�lp av vilken fantasi eller p�hitt som helst, s� l�nge de olika planen av medvetande harmonierar.

Det magiska resultatet �r ett barn av absolut tro och absolut vilja. Oavsett metod. Oavsett system. Oavsett Tradition.