"M�ktiga Eld! M�ktiga Himmelseld! Sk�nk mig En M�ktig Beskyddare vars like ingen d�dlig sk�dat!"

En v�ldsam blixt och en knall blev svaret. En vindpinad tall i n�rheten splittrades av den himmelska ljungelden. Flickan vacklade till och fick en vision av ett vilddjur s� vidunderligt att hon f�r ett �gonblick f�rlorade medvetandet.

TORPAH�XANS DOTTER
Den ensamma flickan p� berget hette Anna. Mer k�nd som torpah�xans dotter. H�ndelsen s�gs ha utspelat sig i b�rjan av sextonhundratalet och platsen var troligen Tiveden. Anna b�r ha varit omkring sexton �r.

Annas moder hette Lova, och �gde ett litet men v�lsk�tt torp inramat av bl�klockor och vildrosor i utkanten av den milsvida urskogen. Vem som var Annas fader �r ok�nt. Kanske var det n�gon av de otaliga g�rdfarihandlare som vandrade land och rike runt vid den h�r tiden.

Vid j�mf�relse med m�nga andra av traktens kvinnor, som inte �gde mer �n kl�derna p� kroppen, var Lova relativt v�lb�rgad, och trots att dessa kvinnor tisslade och tasslade sinsemellan, h�ll de sig inte f�r goda att s�ka hj�lp hos Lova n�r deras k�rleksliv beh�vde en knuff i r�tt riktning.

Lova hade utan tvivel g�vor ut�ver det vanliga. Dessa g�vor �verbringade hon tidigt till Anna, som blott fem �r gammal kunde b�de l�sa, skriva och rabbla f�rbannelser som vore hon dotter till en pr�st ist�llet f�r till en h�xa.

ANNA S�TTER SIG I RESPEKT
En vinterdag n�r Anna var tolv �r intr�ffade en tragedi. Lova hade varit p� bes�k i grannbyn. F�r att snabbt �terf�renas med Anna genade hon �ver den nyfrusna sj�n. Isen brast och Lova f�rsvann i det m�rka djupet. Vissa bondkvinnor menade att Lova p� detta s�tt fick betala f�r att hon inte hade varit s� noga med vilken f�rg hennes magi hade. Anna stod nu ensam i v�rlden.

Bland traktens b�nder fanns det m�nga som tyckte att de var synd och skam att en dotter till en trollkona skulle vara �gare till ett s� fint torp. Bland dem som ville �t torpet fanns n�gra riktigt fula fiskar som var beredda att g� mycket l�ngt f�r att n� sitt m�l.

Jakten p� torpet fick dock ett raskt slut en juldagsmorgon n�gra �r senare, d� sj�lvaste pr�sten, p� v�g hem fr�n ett nattligt supargille med storb�nderna, fick en ingivelse att ta v�gen f�rbi Anna. Han hade beslutat sig f�r att �vertala henne att inte g� i sin moders fotsp�r och bli en h�xa, utan ist�llet g�ra bot och b�ttring och s�ka syndernas f�rl�telse. Denna f�rl�telse kunde pr�sten ordna p� momangen - allt Anna beh�vde g�ra var att skriva �ver torpet p� pr�sten. Anna v�grade naturligtvis, och i ilskan �ver att bli avspisad hade den berusade pr�sten sparkat till en av Annas �lskade kaniner s� h�rt att den dog.

Ingen vet exakt vad som h�nde, men sj�lv p�stod pr�sten att han varje natt d�refter attackerades av ett fruktansv�rt sp�kdjur. Det var stort och gyllenr�tt med fladdrande man, j�ttelika klor och en stor dreglande k�ft med sylvassa betar. Varje natt kom odjuret in i hans dr�mmar och slet honom i stycken. Pr�sten kunde snart k�nna bestens n�rvaro �ven i vaket tillst�nd och ibland �ven h�ra dess fruktansv�rda rytande. Det l�g en doft av vildjur �ver pr�stg�rden. Till sist var pr�sten s� utmattad av skr�ck och brist p� s�mn att han var mer d�d �n levande. Hela f�rsamlingen kunde f�lja hans f�rfall. Tydligen hj�lpte inga b�ner, f�r till sist s�kte han upp Anna och bad om f�rl�telse. Visionerna upph�rde samma natt.

Efter detta v�gade ingen f�rs�ka stj�la Annas egendom.

ANNAS �TERKOMST
F�r n�gra �r sedan tillbringade medlemmar av v�rt ockulta s�llskap en h�rlig vecka i den vilda och vackra naturen runt sj�n Unden. Vi levde p� det skogen hade att erbjuda. Sista dagen, p� v�g ut ur skogen, knackade vi dock p� i ett litet torp f�r att k�pa lite mj�lk. N�gonting vi hade l�ngtat efter.

Torpet l�g vackert inb�ddat bland vildrosor och bl�klockor. Kvinnan som �ppnade var mycket v�nlig. Det var som om vi var v�ntade. Efter att ha blivit undf�gnade med b�de mj�lk, kaffe och nybakade bullar fr�gade kvinnan vad vi gjorde i trakten. Vi f�rklarade att vi stundom s�kte oss ut i naturen f�r att leva vildmarksliv och utf�ra vissa magiska ritualer. Det glimtade till av intresse i kvinnans �gon och hon b�rjade st�lla fr�gor om v�r ockulta verksamhet. Vi besvarade dem s� gott vi kunde, men efter ett tag blev fr�gorna v�ldigt sv�ra. Vi ins�g att denna kvinna hade en betydligt st�rre ockult kunskap �n hon ville l�tsas om. Vi m�ste ha sett fundersamma ut, f�r pl�tsligt log kvinnan och sade: "Jag har v�ntat p� er!"

UPPDRAGET
Kvinnan ber�ttade att en h�xa vid namn Anna Lovasdotter hade kommit till henne under "Alla sj�lars natt" - natten d� sl�jan mellan v�rldarna �r som allra tunnast. Anna hade sagt att kvinnan snart skulle f� ett tecken som skulle leda henne till Annas dolda hemligheter.

"En vecka senare blev det ett fruktansv�rt ov�der. Bl�sten antog ren stormstyrka och trots att det var sent p� h�sten slog pl�tsligt blixten ned i den gamla eken utanf�r huset. Dagen efter s�g jag till min f�rv�ning att sj�lva tr�det var oskadat, men i en h�lighet - som jag lustigt nog aldrig sett tidigare - fann jag ett gammalt skrin."

"Skrinet inneh�ll n�gra gulnade dokument med mystiska symboler och runtecken. Jag f�rstod inte inneb�rden av dessa, men k�nde intuitivt att jag inte borde avsl�ja mitt fynd f�r n�gon. Samma natt kom Anna tillbaka. Hon uppmanade mig att studera symbolerna och nedteckna det som hon dikterade."

Detta hade p�g�tt i nio dagar och nio n�tter. Slutligen hade Anna bett kvinnan att kopiera tecknen och d�refter br�nna de gamla dokumenten. Kvinnan skulle endast beh�lla sina egna anteckningar. D�refter hade Anna f�rsvunnit.

Natten till idag hade Anna dock uppenbarat sig p� nytt och varslat kvinnan om v�rt bes�k. V�rt s�llskap var utvalda att sprida hennes kunskap i vidare kretsar.

KVINNANS ANTECKNINGAR
Kvinnan visade oss sina anteckningar. Vi fann dem mycket intressanta. Jag skulle dock fara med osanning om jag p�stod att vi svalde dem okritiskt. En del av Annas magiska ritualer p�minde lite v�l mycket om dem som �terfinns i vissa moderna wiccab�cker. Och varf�r hade kvinnan blivit uppmanad att f�rst�ra de gamla dokumenten? N�r vi p�pekade detta log kvinnan lite generat och medgav att hon hade f�rs�kt g�ra vissa av Annas uppgifter mer begripliga med hj�lp av n�gra skrifter om wicca som hon inhandlat.

Att kvinnan var tvungen att br�nna de gamla dokumenten, hade Anna f�rklarat med att det vilade en f�rbannelse �ver dem, som blott kunde utpl�nas av eld. Detta var n�dv�ndigt f�r att inte kvinnan eller n�gon annan skulle r�ka illa ut.

Vi tyckte nog kvinnans f�rklaring l�t en smula krystad, men eftersom hon hade varit s� v�nlig och dessutom bad oss s� innerligt att ta v�l vara p� anteckningarna och anv�nda dem om vi kunde, tog vi dem med oss hem till Stockholm.

Vi har fram till idag studerat dem mycket noggrant och vi f�rs�ker fortfarande utr�na vad Anna egentligen menade med vissa av de magiska ting hon dikterade.

Vi har allts� �nnu inte f�tt grepp om allt, och f�rmodligen har vi ocks� blandat ihop ett och annat, men vi anser trots detta att materialet �r s� intressant att vi - i moderniserad form - anv�nder det som grundl�ggande studiematerial inom Hexcraft.

Det b�r till�ggas att vi under arbetet med redigeringen av anteckningarna naturligtvis s�kte kvinnan f�r att erh�lla kompletterande uppgifter. Vi m�ste dock skam till s�gandes erk�nna att vi inte lyckades hitta vare sig henne eller torpet.

Detta �r ett mysterium och sk�nker en dr�mliknade k�nsla �t hela v�r upplevelse. Det �r tur att vi har anteckningarna, f�r utan dem skulle vi nog misst�nka att vi varit utsatta f�r en kollektiv illusion orsakad av svampf�rgiftning eller oj�sta b�r.

SANT ELLER OSANT?
S�kert kommer en del sj�lvutn�mnda experter att fnysa �t oss och kalla oss godtrogna, men det �r n�gonting som vi f�r leva med.

Vi m�ste dock i �rlighetens namn ge v�ra kritiker r�tt p� den punkten att vi inte har lyckats finna n�gra entydiga bevis p� att Anna verkligen har existerat. Inte heller har vi funnit n�gra bel�gg f�r att Anna fanns bland de olyckliga m�n och kvinnor som m�rdades av d�tidens etablissemang under h�xprocesserna.

Inneb�r detta att kvinnan i torpet hittade p� alltsammans? Och om hon nu gjorde detta - g�r detta automatiskt anteckningarna v�rdel�sa? Var hon i sj�lva verket Anna Lovasdotter? Var alltsammans en illusion? �teruppv�ckte vi N�GOT n�r vi gjorde v�ra ritualer i skogen? Fr�gorna hopar sig.

Det vi dock finner mest intressant �r att Anna samarbetade med samma v�senden som v�rt s�llskap samarbetar med idag - ett samarbete vi trodde oss vara ensamma om.

Idag tycker vi oss inte l�ngre ha n�gon anledning att forska vidare efter Annas ursprung. Det v�sentliga �r n�mligen att Annas magi fungerar f�r alla dem som har den r�tta viljan d�rtill, och oavsett Anna, torpah�xans dotter, har existerat eller inte p� det materiella planet, s� lever hon nu - p� astralplanet. Och ju fler som t�nker p� henne, som den f�rsta vildh�xan, ju mer blir hon ocks� en del av v�r materiella verklighet.

---

Copyright � 1998-2005 The Panthera System of Hexcraft.
All rights reserved.