Alltid denna os�kerhet. �r det d�rf�r jag �r s� r�dd f�r att ge mig in i spelet igen? Ena stunden �r man underbar, i n�sta �r man inte ens v�rd att h�lsa p�. Det finns ju inga garantier i k�rlek. P� n�tt s�tt �r det v�l tur, och egentligen �r jag ju ingen fegis. Vem kan vara det n�r man v�xte upp med Ronja R�vardotter, Madicken och Skorpan?
Det �r inte som f�rr, n�r man trodde p� allt som stod i veckorevyn och dr�mde om den stora k�rleken. N�r man trodde att allt skulle ordna sig bara man skaffade en pojkv�n, den fantastiska romansen skulle komma p� k�pet. Men det �r en l�ttnad att de illusionerna �r borta. Att vardagen inte beh�ver vara s� fantastisk. Jag l�ngtar inte efter n�got slags mirakel. Det beh�vs inte. N�r jag tittar i spegeln gillar jag personen som tittar tillbaka.
Sen vore det ju trevligt med n�gon att krama d� och d�, men min v�rld klarar sig �nd�. Jag n�jer mig inte med f�rsta b�sta, jag �r �r kr�sen och kollar utbudet. F�r det enda som duger �t mig �r det b�sta. Det �r jag banne mig v�rd!
ramblings index
back to index