2006

JANUARI

ons 25/1

Problem med träningen

Träningen med Coxa har börjat strula rejält när jag körde med dominans i metallapporteringen i fredags. Tidigare år har det funkat att vänta ut henne tills hon tar metallen och kommer, men nu funkade det inte. Jag blev tvungen att sluta när hon började att skälla. Innan dess prövade hon att springa bl a till kon istället. Jag hade bara kört positiva förstärkningen hemma för att bära/hålla fast olika metallföremål två gånger och det hade tydligen inte byggt upp tillräckligt med motivation för att ta den i apporteringen. Inte nog med det, men träningstävlingen med Coxa dagen efteråt, resulterade i mycket stress hos Coxa i form av ljud och olydnad. Koncentrationsproblem också att klara momenten. Båda dessa träningstillfällen har jag känt mig irriterad och stressad själv av Coxa. Jag blev mycket hård och dominant i min röst och det ökade bara stressen hos Coxa. Tappade verkligen geisten när det strulade så med metallen. Tydligen räcker såna känsloyttringar hos mig för att rubba Coxas cirklar. Vi har helt enkelt en fnurra på tråden i vårt samarbete nu. Jag vill att hon ska vara så mycket bätte än hon egentligen är och det känner Coxa av. Det är dags för mig att inse att Coxa har begränsningar och inte kommer nå dit jag vill. Visst, har vi tur så kanske vi kan få till ett elitlydnadsprogram där allt stämmer hyfsat någon gång, men mer realistiskt är att inse att 1) Coxa har svårt att hålla isär moment och utföra dem på rätt sätt 2) Den träning som krävs för att hon ska klara ett elitprogram gör att hon blir för stressad. Jag i min tur måste släppa kraven på att nå ett perfekt program och inte peta i alla detaljer. Det förstör glädjen. Jag måste hitta tillbaka till glädjen i träningen och släppa förstapris tankarna, som väcker tävlingsjäveln hos mig.Den är inte nådig för varken Coxa eller mig. Det här känns igen från tidigare inomhussäsonger. Övrig tid när träningen blandas med brukset så funkar det betydligt bättre. Det är bara att inse att det blir för mycket för Coxa då vi bara kör lydnadsträning. Elitlydnaden ska vara ett trevligt pyssel i vintermörkret nu är det ett kravfyllt tråkigt arbete. Skönt att skriva av sig och få det här på pränt!

ons 18/1

Studiecirkel i tävlinspsykologi

Vännäs BK har startat en studiecirkel i tävlingspsykologi. Litteraturen som ska användas är Nina Svartbergs bok " Lycka till på tävling!". Jag köpte boken direkt den kom ut så jag har läst den och använt mig av tips ur den under de senaste 2 åren. Jag hade därför inte tänkt anmäla mig, men när en av initiativtagarna till cirkeln frågade mig om jag var intresserad och att cirkeln kördes varannan vecka på onsdagar, då vi har träning i ridhuset sen, så bestämde jag mig för att börja. Alltid ger det något att höra andras åsikter och upplevelser i ämnet! Framförallt så lär man känna varandra bättre i klubben och det är något som jag tror är viktigt för en klubbs utveckling. I kväll var det andra gången de träffades. Första träffen hade handlat om att göra testen i början av boken. Där kan man sedan göra en profil och se var svagheterna och styrkorna ligger då det gäller att prestera på en tävling. Jag gjorde testen för tredje gången hemma i måndags. Inga större förändringar, förutom att profilen låg nu på något högre poäng. Kanske kan det tyda på att jag har utvecklats i min tävlingssituation. Svagheterna är dock desamma; för hög nervositet och felaktig attityd. Jag får nog lära mig att leva min nervositet, men attityden borde jag kunna förändra. Kanske den här cirkeln hjälper mig med det.
Målet med kvällens träning var att köra tävlingslikt fria och dumrutan i ca 10 min för att sedan skicka henne till rutan där belöningen väntade. Svårt! Det var så många som tränade hund i kväll, så man kände att blicken flackade runt för mycket för att få ett bra fritt följ. 10 minuter är en otroligt lång tid. Tränade samma övning inomhus hemma på morgonen och då med ett mycket bättre fria följ. Störningsfritt! Jag måste gå tillbaka och göra metallapporten belöningsvärd igen för nu har Coxa svåra problem med att ta upp den. Hon tappar den och sedan skallrar den mellan hennes tänder. Samma visa ifjol! Hoppas jag hinner fixa det på 2 veckor.

sö 16/1

Träning i Nordmaling

Nordmalings BK har träningstid för allmänlydnad mellan 17 och 18 på söndagar. Jag for dit för att kolla träningsmöjligheterna. Jättemånga ekipage på plan! Svårt att träna vissa elitmoment som t ex rutan. Jag körde dumrutan, fjärrträning och vittringen. Varvade med att lämna Coxa på olika sätt. Gjorde en platssittning också. Den säkerhet som hon uppvisat 2 ggr i Vännäs ridhus är som bortblåst och det syns tydligt att hon vill lägga sig. Jag trodde att det höll på att lossna, men det är bara att gå tillbaka ett steg igen. Bra att hon sitter tyst iallafall! Jag körde några gånger till kon också och kedjade ihop det med att skicka henne på "varsågod" till en leksak 15 m i samma riktning som man skickar till kon. Coxa gjorde en snygg vittringsapportering. Fjärren ser jobbig ut för Coxa eftersom hon la sig på skinkan och då blir det svårt attt sätta sig och ställa sig rätt. Behåller positionen hyfsat och kommandona sitter bra. Men det blir inte en snygg fjärr när Coxa ligger som hon gör. Coxa var mycket koncentrerad och lugn. Det var ett fasligt liv på läktarn då ett hundslagsmål bröt ut, men sånt berör henne inte ett dugg. Hon är bara fokuserad på vad jag gör. Det är en härlig känsla att kunna slappna av och lita på sin hund på plan och bara koncentrera sig på vad vi sysslar med. På träningsplan är hon trygg och det är något som jag tar åt mig äran för. Det gäller att säga något positivt till mig själv som tränare någon gång emellanåt. Jag är mycket bra på att se brister hos mig själv, men har det betydligt svårare med att se om jag gör något bra. Därför kommer jag peppa mig själv som tränare när jag skriver idagboken!

lö 15/1

Hundens dag i Umeå

Igår kväll var jag ute och käkade med mina arbetskompisar på News I Umeå. Vi hade alla fått en julklapp i form av en biljett till "Populärmusik från Vittula" på Norrlandsoperan och en del av oss passade på att äta ute tillsammans först. Jag har läst både boken och sett filmen så jag hade nog inte valt att gå och se en teaterversion om jag inte hade fått det som julklapp. Tre timmars föreställning var i längsta laget trots en del roliga epsioder som man skrattade åt.
Jag traskade hem till min bror sen för att sova över där. Tyvärr så skulle han upp och jobba redan vid sex nästa morgon så jag hamnade framför TV:n och flipprade mellan kanalerna någon timme innan jag gick och la mig. Vi har bara 1:an, 2:an och 4:an så man är inte direkt bortskämd med valmöjligheter.
Steg upp tidigt eftersom jag skulle på Hundens dag och det var en bit att promenera dit. Höjdpunkten på dagen skulle bli att få lyssna på Kent Svartberg. Först ut var dock Stefan Söderfjäll, nyligen doktorerat i psykologi. Jag har lyssnat på honom en gång tidigare och det var positivt. Idag så lyckades han verkligen fånga mitt intresse. En bättre dag eller så har han utvecklats som föreläsare. Han pratade om vad bra ledarskap är för oss människor. Inget nytt under solen, sa han själv och det stämmer men något som jag tyckte var värt att skriva ner var följande: Om jag ska vara en god förebild och trovärdig som ledare bör jag veta vilka värderingar jag har, så att jag kan leva efter dem. "Kolla i backspegeln" - När har jag känt mig som mest nöjd med livet? -Vad gjorde jag då? - Hur har jag reagerat i kritiska situationer? Svaren på dessa frågor kan utmynna till en livsvision, så att man kan säga på ålderns höst att det här har jag gjort med mitt liv och det är jag nöjd med.
Det här är frågor som jag skulle vilja ägna tid åt, för jag måste ärligt erkänna att i dagsläget har jag inte något bra svar på dessa frågor.
Dagens höjdpunkt var dock Kent Svartbergs föreläsning om ledarskap. Det var första gången jag lyssande på honom och jag hade hört lite blandad kritik om honom som föreläsare. Men det här var bra! Prata om att utstråla bra ledarskap och dessutom kunna förmedla ett budskap på ett så tydligt sätt att allting verkar så enkelt. Han utmanade verkligen modellen om ledarskap som enbart bygger på dominans och rangordning. När använder hundar sinsemellan dominans inom en flock? - Sällan. När de används är det då det gäller mat och plats (sex). Han menar istället att vårt ledarskap istället ska bygga på samarbete med hunden. Hunden ska tjäna något på att vara med i vår flock och det är vi som sitter inne med resurserna! -Vad är det den lilla valpen helst av allt vill ha av oss för att tycka att vi är bra att ha. Ta tid och utforska det för det använder man senare i hundens utbildning. Det tar några år att bygga upp ett flertal samarbetsområden med hunden, men till sist har man ett samarbetsavtal som håller livet ut om man sköter det på rätt sätt. Basen på all ledarskap ska ligga på trygghet. Hunden är inte lik en vuxen varg utan den har "barnsliga" drag hela livet liksom vargungarna. Vårt förhållande borde därför vara mer som kompetenta föräldrar. Ge hunden trygghet och sen en bra utbildning här i livet. Ta t ex platsen där ska hunden verkligen lita på oss och tänka följande: " Här kan jag ligga lugnt och stilla för de andra hundarna gör mig ingenting. Det har matte tydligt markerat för mig". - Vad gör man då som ledare när ens hund blir påhoppad på platsen? Den frågan ställde han faktiskt, men han gav inte något svar på den. Av egen erfarenhet vet jag dock att ett sådant problem kan leda till en förtroendekris mellan hund och ägare och skapa en otrygghet i platsliggningen för lång tid framöver. Jag slutade att tävla med Caro av den anledningen. Han tipsade oss också om att studera andra hundförare på träningsplan och fundera på hur deras ledarskap var uppbyggt. Hur ser hunden ut med en förare som använder mer dominans än samarbete i träningen eller vice versa? Han visade också en kort videosnutt där hans fru Nina tränade deras Border Collie valp i platsliggning, dvs med huvudet ner på backen. Hon använde klicker och hunden bjöd själv på beteende och fick därefter snabbt belöning. 2-3 sekunders platsliggning började de med vid de första träningstillfällena. Valpen viftade på svansen vid varje klick. Det hade den dock slutat med för länge sen, ( filmen var några månader gammal) men den bjöd ofta på beteendet hemma för att tigga till sig godbitar. Bra att bli påmind om hur viktigt det är att ta små steg i träningen och inte gå för fort fram. Hoppas det blir flera såna här dagar! Man får tacka studiefrämjandet för en trevlig dag! De fick en mycket positiv utvärdering av mig och säkert av flera också.

fre 14/1

Träning i Nordmaling

Körde igenom alla moment/delar av moment utom vittringen idag. Varvade momenten med att lämna henne på olika sätt. Belönade även när hon låg bra när jag lämnade henne i fjärr resp. inkallning. Körde dumrutan utan koner.Jag hade gjort upp en bana med sågspån runt koner och rutan samt vid inkallningssträckor och plats för fjärren. När jag kom till rutan så kedjade jag det momentet. Bra fart till rutan och bättre till kon idag. Vid läggandet så kom hon framåt vilker gör att hon låg med tassarna på gränsen. Det som strulade idag var metallapporteringen. Hon hade svårt att ta den och släppte den på olika håll från mig. Fick muttra rejält för att hon skulle skärpa sig, men den funkade bra till slut. Apportering med dirigering och fjärr gick bra. Avslutade med platssittning och platsliggning. Svårt att sitta, jag fick hjälpa henne för att hon inte skulle lägga sig. Att köra platssittningennär hon har jobbat länge är tufft, men bra för klarar hon det så fixar hon även det på tävling. Värme ger samma effekt på henne. Får ta ut platssittningen och köra den separat ett tag igen, nära och 3-4 minuter. En rejäl genomkörare för Coxa och en tankeställare för mig " Det kommer behövas mycket träning för att klara ett första pris och ändå kanske det inte räcker. Det är så mycket som kan gå hända och dra ner poängen" Fick en tänkvärd kommentar från en som jobbar där som jag ska lägga på minnet och tro på: - Hon skärper sig säkert när det är tävling. Det tror jag på! Jag gör mitt bästa för att Coxa ska nå målen och mer kan jag inte göra. Det kändes skönt efter träningen att ha dessa tankar i huvudet. Efter det så gick jag en promenad med Coxa och Caro för att sedan avsluta besöket i Nordmaling med ett styrkepass.

ons 12/1

Körde första plats-sittning och -liggning dold idag. hemma på gården. Det funkade bra! Platssittning i ridhuset ikväll funkade sämre hon la sig efter drygt en minut. Jag kände på mig det! Tränade att lämna henne på olika sätt och i olika positioner. Hon var tyst! Skickade henne mot kon några gånger mellan de fasta positionerna. Bra! Avslutade träningspasset med kommendering i dumrutan, "en betydligt mindre dummis" klart bättre än förra gången i ridhuset. Hemma inomhus är hon helt tyst! Nog verkar det som pipet i dumrutan har med otrygghet att göra. Inte ett problem som man löser i en handvändning. Jätteskönt att hon är helt tyst i platssittningen iallafall! Där är hon tydligen trygg. Ska köra med klicker och belöna henne då jag är på väg från henne i de fasta positionerna, om hon är tyst alltså! Blir till att gå tillbaka och lämna korta avstånd först för att succesivt öka avståndet.

ti 11/1

Utvärdering av träningen de senaste dagarna

Ju mer man tränar desto mer grejor dyker det upp som man behöver träna. Mycket pga att jag inte varit konsekvent. T ex problemet att inte gå ut till kon. Jag har kört hela momentet rutan några gånger och jag har släppt henne till rutan fast hon inte varit i den positiion som vi tränat in, givetvis inom 2m radien, men det har medfört att Coxa tappat positionen vid konen. Förväntat belöning i rutan gör det ändå mer tydligt! Det är det här som är fascinerande med lydnadsträningen, men också klart frusterande. Man kan aldrig släppa något delmoment och det gäller att veta vad man tränar och vilket kriterium man har i varje moment. Det ändrade träningssättet i inkallningen funkade! Men en gång ger inget beständigt resultat. Vad beror hennes gnäll på? - Otrygghet? -Tålamod tryter, för att inget händer? Jag ska iallafall träna på att lämna henne i alla möjliga positioner och på olika platser om det är för att hon är otrygg i passiva situationer. Kör så ett tag och utvärdera sedan. Fria följet har jag inte någon bra koll på i dagsläget. Jag tycker det är svårt att se själv om hon är i bra position, behöver filma eller få hjälp av någon som vet hur jag vill ha det. Platssittningsträningen har gett resultat och hon har suttit tyst i drygt 2 minuter nu med andra hundar i ridhuset. Hundarna är nog inga problem, men ridhusmiljön däremot. Jättekul att det går åt rätt håll! Min egen roll som tränare: Nöjd med mina planeringar och hur jag gått vidare med problem som uppstått på träningen. Jag har lyckats med att hålla rätt nivå på Coxa i ridhuset. Måste säga att det är lite tråkigt, men det har varit bra! Det jag skulle vilja nu är att börja känna mer glädje på plan. Längta till träningspasset och få ett kanonpass utfört för att stärka känslan att vi är på rätt väg!

må 10/1

Träning i Normalings ridhus

Körde ett inomhuspass i N-lings ridhus. Missade träningstiden igår pga av att vi var bjuden på middag hos mamma och pappa. Trodde att det skulle vara ledigt på deras kurstid, men de hade kört igång med två valpkurser. Stannade och tittade en bra stund. Det är en tjej från byn som är instruktör. Jag blev imponerad av hur duktig hon och den andra instruktören var. Tydlig och bra övningar som kördes under korta pass. Jag kommer gå valpkurs för henne om det blir möjligt någon gång i framtiden.Vilken enorm mängd olika raser som deltog på kurserna: pumi, nakenhund, Welsh gorgi, tibetansk ?spaniel, mm.
Började med att spontan belöna sättande och ställande med klicker, men det funkade inte och jag körde istället ett fria följ pass med lite teknikträning. Sedan dumrutan. Det tog tid innan hon kom ner på rätt nivå, gnällig och pipig, Mitt tålamod tröt och jag sa till på skarpen när hon var som mest pipig. Körde sedan en hel dummis med en nästan tyst hund förutom en litet gnäll då jag lämnade henne från liggande. Man kan verkligen fundera på vad orsaken är till hennes beteende. Jag prövade efteråt att lämna henne i olika positioner på olika sätt och då är hon tyst.
Körde inkallningsövningen som planerat efter lördagens pass och det funkade bra. Sedan var det dags för rutan! Tanken var att Coxa skulle gå ut fint till kon och sen skickas direkt till rutan där det låg en belöning. Upprepade flera gånger! Hon fick inte gå till rutan när hon inte gick ut bra till kon. Höll säkert på med den här träningen i 20 minuter, men det såg bra ut på slutet. Bestämde mig för att repetera kon också de närmaste träningspassen.

lö 8/1

Belöningar och förväntningar!

Varannan vecka har Vännäs BK fått träningstid i ridhuset kl.16-19. Jättebra tider! Jag kommer definitivt utnyttja dessa möjligheter. När jag kom dit så var jag ensam. Hann fundera på om det kunde stämma; "Ingen som utnyttjar dessa kanontider". Men efter ca 10 minuter började det droppa in folk. Då hade jag hunnit köra ett fria följ med högersvängar, helt om och några stegförflyttningar. Körde sedan dummisen när Marie dök upp med sin schäfertjej på 10 veckor. Jättelik Coxa i färgteckningen! Ursöt och snygg förståss! Marie hjälpte mig med lite kommendering. Coxa var hyfsat tyst, men sega sättande och läggande. Ändock en klar förbättring tyckte Marie jämfört med ifjol vid samma tidpunkt Inte riktig säker om jag håller med! Hade sedan preppat rutan med en godisfylld toarulle.Skickade Coxa på rutan. Bra! Här skulle det varit slut med rutanträningen, men Marie kommenderade mig några gånger sen på mitt eget initiativ. Då hade Coxa svårt att gå ut till kon, käkade en hästbajs på väg till konen andra gången. Reflektioner efteråt: 1) Går inte Coxa bra ut till kon, så får hon inte springa till rutan. Detsamma om hon äter hästbajs! (delmomenten ska vara kedjade)
2) Superbelöning - minnesbild till nästa pass. Då ska jag inte hålla på att tråckla med flera sändanden utan ta ett slut eller uppehåll i träningen och fortsätta med något annat.Man ser även på Coxa att koncentrationen försvinner eftersom vi använder såna här belöningar som uthållighetsbelöningar. Marie fick sedan kommendera mig i inkallning med ställande. Tanken var att jag skulle belöna Coxa för att ligga lugnt. De första gångerna så la hon om sig några gånger på höger respektive vänster skinka gånger och lyfte på ändan när jag gick ut från henne. När jag väl vänder upp så blir hon mycket fokuserad och samlad. Reflektioner efteråt:
1) Stereotyp belöning som aldrig kommer då jag går från henne utan alltid i vändläget eller då jag kommit tillbaka.
2) För höga förväntningar på att få springa eller få utbelöning, men då tycker man att hon skulle vara orolig även när jag är längre bort.Tror snarare att det blir en osäkerhet eftersom jag går tillbaka och belönar, momentet blir för likt fjärren. Coxa har alltid haft svårt att hålla isär momenten.
I den här övningen vill jag ju ha bra fart så jag kommer jobba med 1) och belöna med varsågod ut även på vägen från henne om hon ligger lugnt(använda mig av spegel)+ att träna mer allmänt fasta positioner då jag lämnar Coxa på olika sätt stående, liggande och sättande och belönar på olika sätt. Sluta att gå tillbaka och belöna.

fre 5/1

Trettondagen

Sudoko och skidåkning. En härlig skidtur vid havet! Klar himmel och -15º kallt. Lite snö på isen så det var lätt för hundarna att springa. Vi var ute drygt en timme. Härligt att leva såna här dagar!

ons 3/1

Träning i ridhuset i Vännäs

Jag och Marie tränade tillsammans i ridhuset. Lite folk, bara 5 st totalt. Jag körde bara ett kort pass med lugna övningar och avslutade med en plats-sittning och liggning. Coxa var helt tyst på platssittningen och satt lugnt och koncentrerat bredvid Primo. Platsliggning började bra men hon la om sig flera gånger den sista minuten. Jag har tränat mycket klicker med att få ned huvudet på kommandot "lägg dig" de senaste dagarna och det har tydligen ändrat på förväntningarna i momentet. Den rätta känslan är det viktigaste i platsen tycker jag, så att mixtra med att ändra betydelsen av kommandot slutar jag med. Jag får vänta med att träna in platsen med huvudet ner tills nästa hund.
Primo har haft ett långt uppehåll i elitlydnaden och vi dammade av honom med ett pass i fria, rutan och apportering med dirigering. Rutan satt bra, men dirigeringarna är han osäker på. Han är den lugna typen som verkligen vill jobba och göra rätt hela tiden för matte Marie. När han gör fel så ser man att han tycker det är jobbigt och han blir mer långsam. Mycket lek med inslag av kompisknuffar av Marie så går han igång och får upp tempot. Inte den lättaste hunden att träna och raka motsatsen mot Coxa. Primos boll är värd otroligt mycket för honom. Jag försökte byta den mot en godis, men utan att lyckas. Coxa skulle släppa allt hon har i munnen för vilken person som helst som har godis. Jag tror egentligen inte hela orsaken är olika personligheter utan att man tränat olika. Jag har bytt ut alla grejor Coxa kommit med mot en godis sedan hon var en liten valp. Coxa har haft en mängd olika belöningsformer i stora mängder, medan Primo är sparsamt belönad med samma typ av godis och samma leksak. Det är bara ett exempel på hur olika vi tränat och det finns säkert många flera skillnader i vår träning. Det skulle vara kul att få göra en riktig jämförelse på djupare nivå mellan några olika hundars träning. Jag kan förståss göra en jämförelse med Caro. Hans personlighet skulle mer passa in på Primo än Coxa, men tyvärr så tränades han inte med positiv förstärkning de första åren utan mer med olika typer av korrigeringar. Caro var seg och omotiverad på tävlingsplan tills jag ändrade min träning. Det går inte att jämföra med Coxas stora arbetslust. Körde man för långa pass med Caro så la han av helt. Coxa blir aldrig less. Jag hade för lite hundkunskap också när jag tränade Caro, så det resulterade bl a till att platsliggningen inte funkade. Jag tänkte aldrig då på att hitta den rätta känslan i varje moment. Jag tänkte mer på hur jag ville ha det än hur Caro kände. Caro har inte haft det lätt alla gånger tillsammans med mig. Idag kör jag korta lydnadspass med Caro någon gång emellanåt och han imponerar. Fjärren idag på 3 m var riktigt bra, fast vi knappt tränat det förut. Han har haft mycket lätt att lära sig nya saker och inte blanda ihop dem. Blandraser har större hjärna och det är Caro ett mycket bra bevis på. Han blir tretton år i april och förutom lite stelhet i bakpartiet så är han still going strong!

ti 2/1

Tävlingsplanering för 2006

Idag har jag gjort tävlingsplaneringen för 2006. Vårvintern kommer ägnas åt lydnadsträning/tävling i elitmomenten för att sedan ta upp spårträningen i slutet på april. Jag tänker anmäla mig till några elittävlingar i spår i maj/juni om spårträningen funkar bra. Söket kommer jag att fortsätta med, men inte tävla förrän i slutet på sommaren. Jag ska anmäla mig till Tåmelägret i sök, som är någon gång i juli. Hoppas Umeågänget som jag tränade med i höstas ordnar en träningshelg i sök också. Planerna var iallafall så i höstas! Det blir en perfekt uppladdning inför söktävlingarna!

Idag har jag tränat ett passivitetspass i ridhuset i Nordmaling. Jag träffade en liten charmig kille på 5 år som jag pratade länge med. Hans mamma var i stallet och skulle rida sen. Hoppas hon ställer upp lika mycket för den grabben när han får sina intressen senare i livet. Efter det körde jag iväg till centrala Nordmaling och Coxa fick göra en platssittning/liggning. Hemmaträningen bestod av lite repetition av vittringsapporteringen. Det funkade inte alls! Har kört två gånger tidigare på minigrejor och då har det gått kanonbra, men idag så plockade hon bara in en grej utan att kolla av innan. Vår avvakta och se vad det kan bero på. Jag passade även på att träna ett eget styrkepass när jag var i Nordmaling. Första passet som jag inte kände av smärtorna i vänster axel. Regelbunden träning verkar lindra vissa skador.Kents syster tränade bort sitt onda knä för några år sedan. Enligt läkarna fanns det inget att göra eftersom det var en förslitningsskada. Hon åkte Vasaloppet den vintern och var då helt problemfri. Mina ryggproblem blir också lindrigare när jag tränar styrketräning, så två till tre pass styrketräning i veckan vill jag verkligen göra till en vana.

må 1/1

Nyårsfirande i Dalbäck

Det finns inte några andra alternativ än att lämna civilisationen om man har en hund som är skotträdd eller rädd för raketljud. Caro är inte direkt skotträdd, men blir mycket stressad av ljudet från raketer, så Dalbäck är ett bra alternativ om man vill ha ett lugnt nyårsfirande. Vi hade bjudit Kents bror och hans fru, samt Kents föräldrar på nyårsafton. Vi började firandet med att dricka kaffe och äta en specialitet som det gör i Lycksele, nämligen glasswienerbrödtårta. En bra start på firandet! Kents bror Gunder hade hört på radion att champangnen intagande vid tolvsnåret är rent förkastligt om man vill njuta av en fin champagne. Vi lydde rådet och drack upp champagnen när vi tittade på V75. Gunder hade gjort ett system som alla var med på. Tyvärr så blev det bara tre rätt, men champagnen var god och helt klart njuter man mer av en sån här dryck i ett nyktert och ej för mätt tillstånd. Det här fortsätter vi nog också med nästa år. Det blev mycket spel och mat resten av nyårsafton. Vi spelade både poker och spelet "På spåret" innan tolvslaget. Mer spel och whisky innan det var dags att avsluta nyårsfirandet.
Kent och jag hann med två skidturer med hundarna. Vi kom upp på eftermiddagen innan nyårsafton och då körde Kent upp ett skoterspår som fick ligga till sig över natten. Det blev klassisk skidåkning bägge svängarna och trots att vi åkte så lugnt så kom träningsvärken som på beställning redan efter första turen på nyårsafton. Hundarna fick kämpa rejält för det var ganska löst i skoterspåret. De var otroligt lugna hela nyårsafton och låg mest och sov hela tiden.
På vägen hem fick vi punktering, men det kom lägligt och Kent upptäckte det när vi tankade i Umeå. Jag tog en promenad med hundarna undet tiden han bytte däck. Jag gjorde även en platssitning med Coxa innan det bar iväg till Håknäs. Det hade kommit rejält med snö, ca 1 dm och Kent tog fram snöslungan direkt medan jag packade ur bilen och gjorde upp eld. Skönt att sätta sig ner sedan med en kopp kaffe och läsa dagens tidning. Hundarna fick varsitt märgben att gnaga på och ligger nu utslagna bredvid mig.

DECEMBER

ons 28/12

Då var årets julfirande över!

Det blev en riktigt trevlig julhelg i Dalbäck. Vi var elva stycken som skulle trängas kring julbordet. Kent och jag for upp dagen innan för att elda i vedpannan och förbereda lite innan alla andra skulle komma. Jag tillverkade lite egna jularrangemang på julbordet eftersom det inte fanns så mycket julpynt att använda. Kents föräldrar tog med sig det mesta när de flyttade till lägenheten i Lycksele. Resultatet blev dock lyckat och de blev riktigt mysigt när alla ljusen tändes på bordet. Vädret utomhus var bedrövligt. Snön vräkte ner hela helgen och det blev att snöpulsa på alla hundpromenader. Kent och jag firade lilla julaftonen innan vi for upp till Dalbäck. Det blev en riktigt blöt lilla julafton. Julöl, snapsar och en flaska champagne tog hårt på oss. Kent slocknade i soffan och pratade för sig själv i sömnen minst i 15 minuter. Jag satt vid datorn och jag trodde att han satt i telefonen, men när jag kom ner igen och började prata med Kent så ser jag att han ligger i soffan och snackar för sig själv. Dagen efter så kände även jag av det! Seg till tusen! Det måste ha varit champagnen eller ...
Coxa har fått två träningspass den här veckan. Idag körde jag på två ställen i Nordmaling. Kör en serie med fria, dumruta utan belöning och avslutar sedan med rutan, inkallning eller apportering med dirigering och en belöning. Har även kört några platssittningar på olika ställen. Känns bättre än förut, men det behövs mer träning framförallt med tävlingskommendering. Efter det så blev det eget styrketräningspass. Har frikort nu så det kostar inget att träna styrketräning på sjukgymnastiken. Jag ska träna minst två ggr i veckan efter nyår har jag tänkt. Inget nyårslöfte utan ett måste om jag ska bli bättre i ryggen någon gång. Det känns tungt att komma iväg, men otroligt skönt i kroppen efter träningen.

sö 18/12

Veckorna rusar iväg!

Förra helgen var jag för första gången på Stora Stockholm. Åkte buss med ett blandat gäng som bestod av både utställningfolk med sina hundar och några träningskompisar från Vännäs BK. Jag måste säga att det översteg mina förväntningar! Vilket jättearrangemang och eldorado för hundmänniskor! Långa dagar eftersom vi hade ekipage som skulle ställa ut, så vi var där vid halvsju både lördag och söndag. Jag och mina träningskompisar tillbringade största delen av vår tid som åskådare på elitlydnadstävlingar, agility och frestyle. Det blev en hel del shopping och också! För att inte tala om alla mat ock ölpauser, då vi vilade våra trötta ben. På söndagen såg vi också några gruppfinaler och best in show hundarna. Jag har mycket svårt att förstå tjusningen i att ställa ut hundar. Detta eviga ryckandet i hundars svansar och borstande och slit i bakben gör mig verkligen illa berörd. Ingen större glädje ser man heller hos hundarna utan de verkar robotlikt springa i manegen upphängd i ett koppel. Jag vet att jag har alldeles för lite kunskaper om utställning, men jag har inte något intresse att lära mig heller. Jag hann med en sväng bland rasmontrarna också! Träffade några från årets bruksläger i Norrköping i rasmontern för beauceroner. Snackade med en tjej som hade en Akita. Trodde först inte att det var en Akita för den var tigrerad, har bara sett vita Akitor. Otroligt ståtliga hundar med hög integritet. Hon aktiverade sin hund med viltspår. Jag fick också höra att de var omöjliga att ha som kamphundar eftersom de är så signalkänsliga och slutar slåss om en annan hund ger sig.
Häftigaste upplevelsen var ändå freestyle-uppvisningarna! De bästa ekipagen var grymma att se på! Kände tårarna i ögonen när man såg samspelet mellan hundarna och deras förare. Det blev mycket skratt också för en del unga tjejer med sina hundar var nog inte förberedda på att uppträda inför så mycket folk och i en sån krävande miljö som det var här. Modiga tjejer som lärt sig en hel del den här helgen. Många kommer säkert tillbaka nästa år med mer träning i bagaget.
Körde första inomhuspasset i Vännäs ridhus i onsdag. Ulla-Britt och Göran var där med sina hundar också. Det blev lite snack om helgen och kaffedrickande innan vi satt igång med träningen. Kvällens träning med Coxa blev fasta positioner med inslag av två aktiva moment rutan och metallapportering. Inget gnäll från Coxa!
I fredags var jag ute på en pubrunda med en barndomskompis. Vi har känt varann sen vi var blöjbarn och våra föräldrar har umgåtts med varandra lika länge.De senaste åren har vi inte haft så mycket kontakt, men det kändes om det var igår. Vi snackade om allt mellan himmel och jord. Det känns att vi har en gemensam historia som förhoppningsvis följer oss livet ut. Jag låg över hos min bror Erik eftersom det går så dåligt med bussar till Nordmaling sent på kvällen. Han mötte mig på stan eftersom jag inte tordes gå själv. Förra helgen skedde nämligen en grym våldtäkt i Umeå. Våldtäktsmannen hade använt otroligt mycket rått våld bl a bet han av kvinnans öra.
Idag så har Kent och jag hunnit med lite julförberedelse. Vi har "säger man" bakat julgodis eller tillverkat kanske .. Tre sorter! Mycket grädde, smör och choklad inblandat iallafall! Vi ska fira jul med Kents föräldrar och hans systers familj i Dalbäck. Julen är ingen favorithelg för min del, men i Dalbäck så är skogen utanför dörren så det blir långa hundpromenader när man vill ha en lugn stund för sig själv.

ti 6/12

Harjakt var än man far!

Har träffat på harjägare och deras stövare på många av mina senaste promenader med hundarna. Har haft tur ändå, för det är bara en gång hittills som en stövare kom i närheten av Coxa och mig. Som tur var Caro borta på en sväng. Jag hade Coxa i koppel och stövaren travade försiktigt efter, men stack då jag sa åt honom att fara iväg. Jag hann sätte in Coxa i bilen när Caro kom lunkande. Vet inte om han träffade stövaren, men isåfall så gick det bra den här gången. Igår så gick jag Örstensrundan med hundarna. Hade checkat av området innan. Jag vet på ett ungefär var jägarnas bilar brukar stå, men det var ingen där, trodde jag iallafall. När jag hade gått nästan hela rundan hör jag ett hagelgevär avfyras i närheten. Jag kopplar Coxa, men Caro får vara lös för det är bara några hundra meter till bilen. Men så small det en gång till! Caro gav sig iväg trots att jag skrek att han skulle stanna. Nu finns det ingen skotträddsla utan bara jakt i Caros huvud. Jag hinner bli rejält orolig för jag hinner höra ett skott till och det låter betydligt närmare. Coxa får skälla för det brukar locka Caro att komma tillbaka. När jag kommer till bilen så tutar jag, men ingen Caro. Mardrömmen är att Caro ska fara ända fram till bytet och börja vakta det som han brukar. En sån gång vet man aldrig vad som kan hända! Till slut kommer Caro skamset travande. Jag skäller på honom, mest för att jag varit så orolig.
Coxas träning består nu mest av långa promenader, men idag har jag också börjat grunda lite inför lydnadsträningen. Jag tänker börja köra fasta positioner och belöna med aktiviteter som t ex rutan eller apportdirigering, när hon ser lugn och samlad ut. Jag ska också befästa utkommando som ska användas i inkallning med ställande och läggande. Inomhus ska lag börja slipa på sättandet från stå i fjärren, underhålla gripandet i vittringsapporteringen. Det är också dags att börja göra en tävlings-och träingsplan för lydnaden 2006.

NOVEMBER

ons 30/11

Känslorna utanpå!

Har upptäckt att jag blir mer och mer känslig för att allt som har med djur och djurprogram att göra. Jag klarar helt enkelt inte av att se djur lida eller fara illa fast det är naturens lagar att djur dödas och dödar. Programmet med handeln av hundvalpar orkade jag inte ens se. Helgens tävling ledde också till en stark känsloreaktion hos mig. En av mina klubbkompisars hund reste sig på platsliggningen och for fram snabbt till en annan hund. Jag satt i publiken och var åskådare just då. Det hände nästan direkt efter förarna lämnat hundarna. De blev hundslagsmål! Ena hunden fick ett bra tag om halsen på den andra och vägrade släppa. Förarna drog i bakbenen, men det hjälpte inte. Plötsligt hör jag mig själv skrika: - Men gör något för sjutton, slit upp käkarna. Jag hör någon säga: Låt dom sloss! En klubbkompis som sitter på läktarn säger: Nu får ni lugna ner er! Det är givetvis tävlingsledare och domare på plan som ska agera, men de gjorde ingenting. Under tiden har en person hämtat en hink med vatten, men de behöver aldrig använda den för då får förarna till slut loss hundarna. Matten till hunden som blev påhoppad skäller på sin hund och trycker ner den. Varför fattar jag inte, men hon kanske var chockad. Jag tycker det är jätteviktigt att agera snabbt när det händer något sånt här. Hundarna ska känna att detta beteende inte tolereras, inte ens några sekunder. Att låta dom hålla på i flera minuter måste ge helt felaktiga signaler till hundarna. " Är det så här man får göra på tävling?" Häftigt för slagskämpen och ett skydd för den rädda hunden som börjar fatta att anfall är bästa försvar." För att inte tala om hur de andra hundarna som ligger bredvid ska reagera. Två till reste sig, men de gick till sina ägare. Jag får en kommentar från en annan klubbkompis, som vill få mig att fatta att det här var väl inget. Hennes föräldrars hund hade blivit påhoppad av en drever och den hade suttit fast i halsen fast de eldat med tändare under den. En drever är dock en grythund och den är avlad för att hålla fast och låsa käkarna, givetvis ska det beteendet inte användas på andra hundar, men hundar är bara djur och de kan inte dra logiska slutsatser av sitt handlande. Vi tillåter inte att hundarna kissar eller bajsar på tävlingsplan, men att de slåss verkar vara något som accepteras. Visst finns det risk att man själv kan bli biten, men jag tror risken är liten om man agerar snabbt. I alla slagsmål som Caro varit utom de första så har jag agerat och aldrig blivit biten. När Caro blev påhoppad på en draghundstävling av en hund som högg fast i halsen steg det bara fram en okänd kille och slet upp den hundens käkar. Det var över på några sekunder. Jag hann knappt reagera då! Nog om detta! Det här gjorde att mina känslor kom i svallning och alla hemska minnen som jag haft i samband med hundslagsmål dök upp. Otroligt svårt att släppa tankarna om slagsmålet även efter tävlingen och jobbigt att jag reagerade så häftigt utan att ha kontroll över det. Det är inte roligt att vara så känslostyrd hela tiden! Jag funderar om det kan ha att göra med åldern, kanske? Hormonsvängningar är väl inte dierkt ovanligt för kvinnor i min ålder. Efter det här slagsmålet skulle jag lite senare vara tävlingsledare i lydnadsklass 2. Att vara tävlingsledare är inte någon höjdare tycker jag. Jag hade gjort i ordning en bana dagen innan som jag hade ritat ner på ett papper. Förra året hade jag ett alldeles för långt fria följ, så i år gjorde jag det kort. Ändrade en grej efter en kommentar från domaren. Hade tänkt köra apportering och fjärr åt samma håll från en markering i mitten, men ändrade det och körde momenten åt olika håll. Platsliggningen gick bra. Alla hundar låg lugnt och stilla. Banan fungerade bra och det flöt på bra för mig iallafall. Eftersom så få tävlande berömde sina hundar och gjorde så få förberedelse inför nästa moment så gick det fort för dem att ta sig genom banan. Enda misstaget om man nu kan kalla det ett misstag var att hopphindret blev svårt placerat. Jag gick och ställde mig på samma sida som domare och sekreterare vid första tävlande och det resulterade att jag stod brevid hindret på ca 2 m avstånd. Förutom det så låg apportbockarna och fjärrdirigeringsskylten alldeles bredvid mig. Eftersom jag gjorde det för den första hunden så var det bara att fortsätta så med de andra hundarna också. Det resulterade i att en hund kom till mig, tre hundar hoppade inte över och en hund försökte ta apportbocken, men föraren hann reagera. Tre hundar klarade hoppet. Nu kan jag inte veta om allt beror på min placering. Jag fick en kommentar från en tävlande att man inte får stå så nära hopphindret. Han nollade det momentet pga av att hans hund kom till mig. Surt förståss! Jag har inte gått någon tävlingsledarutbildning, så jag vet inte vad som gäller i såna frågor. Känns som man skulle behöva lite utbildning, men har klubben ingen utbildad tävlingsledare som kan ställa upp så få de acceptera att sånt här händer.

lö 26/11

Jag sitter här och funderar på vad jag ska skriva. Kommer på att jag inte gjort mycket de sista dagarna.
Min kompis Gunilla, hennes dotter Sofia och min bror var iallafall här på middag igår och låg över. Det kom rätt sent så vi började inte äta middag förrän vid åtta. Det blev ganska sent innan vi kom i säng. Jag steg upp rätt tidigt för att skjutsa Sofia till busstationen i Hörnefors. Hon skulle på en kurs som började vid halvtio. Efter frukosten så for vi till julmarknaden i Olofsfors, som är ett hantverkscentrum i Västerbotten. Där håller olika typer av hantverkare till året runt. Det finns både en känd smed Mattias Baudin och keramiker mm. Jättefina grejor och hade jag haft råd så skulle jag ha köpt både en dörrängel i trä och en "glastant" att hänga i fönstret. Dörrängeln kostade 1000 kr och glastanten 2800 kr. - Dyrt? - För mig iallafall. Undrar vilken månadslön man skulle ha för att kunna unna sig såna extravaganser? Nu blev det istället wienerbröd och vaniljkrämbullar för min del. Innan jag satt mig här så hade Coxa fått ett av sina kvällsryck, så då gömde jag några grejor och tränade lite fria följ. Nu ligger hon och sover. Caro har haft några vårtliknade utskott lite här och där, men verkar inte ha lidet av det hittills, men ikväll upptäckte jag att han har börjat med sitt frenetiska gnaggande så det har blivit ett sår. Jag får nog ta en sväng till veterinären och kolla upp vad det är. Utskotten ser äckliga ut! I morgon ska jag vara tävlingsledare i Vännäs adventstävling. Det gäller bara lydnadsklass 2, men det är lagomt med jobb för då hinner man surra och fika lite också. Gäsp! Säng,säng, säng!

ons 23/11

Is vid Skramlan

lö 19/11

Promenad vid Öreälven

Vi passerar en träbro som byggts över Öreälven i samband med Bottniabanan.

Caro spanar in viltet på andra sidan älven. För två år sedan simmade han över här när han och Kent såg en räv på andra sidan. Ingen tvekan där! Idag var det bara spaning!

ons 16/11

Benjakt i skogen!

Dagens hundaktiviteter för utom en kortare promenad bestod av "långt ut-träning" för Coxa. Snabb vallning av 5 korridorer. Köttben längst ut i korridor nr 1 och 5. Caro fick gå första skicket, medan Coxa fick sitta uppbunden. Han hittade sitt ben och kom in varvid jag band upp honom. Sedan fick Coxa gå ut i samma korridor sedan de övriga. Peppade och berömde henne långt ut vid varje skick och hon jobbade på bra hela tiden och fick sin belöning efter ett tag. Nu blev det ingen vila mellan skicken, så belöningen kom snabbt, kanske bara efter 3-4 minuter. Ska dra ut på tiden nästa gång så att hela långtut-passet tar minst 15 minuter. Tanken är att det ska öka uthålligheten i arbetet och ändå bibehålla samma motivation och koncentration. Idag blev jag bjuden på lunch av min arbetskompis Lena. Vi käkade pizza. Smaskigt! Sedan hann vi en sväng på Häggströms modevaruhus, där jag inhandlade en tröja. Ingen lågprisaffär precis, så en tröja är vad man har råd med om man shoppar där. Men mycket snygga kläder har dom!

må 14/11

Månskenspromenad vid havet

Klockan var strax innan fyra när jag kom fram till Örsten för vår kvällspromenad. Jag hade ingen pannlampa, men räknade med att jag skulle klara att ta mig fram ändå eftersom en stor del av promenaden går längs stranden. Det gick bra förutom att jag gick fel på ett ställe, men då såg jag att Coxa stod stilla och tittade på mig. Hon hade full koll på mig, så jag gick mot henne och kom ut på stigen igen. Då och då tittade en nästan full måne fram mellan molnen. Otroligt vackert med alla träd som skulpterades fram i månljuset och havet som brusade i bakgrunden. Den här promenaden tar knappt en timme om man går på lite! Coxa försvann och var borta korta stunder så att hon fick en rejäl träningsrunda ikväll. Caro håller sig mest på stigen och gör bara korta avstickare i ett lugnt och behagligt tempo.Lydnadsträningen ligger nere för tillfället, men Coxa ville träna ikväll så det blev lite frestyle framför TV:n under fotbollsgalan. Hon kommer med grejor när hon vill träna och bryr jag mig inte om henne så plockar hon in halva hallen i vardagsrummet. Fem minuters träning gör henne nöjd igen, så det är bara att ta sig ur soffan och skaka loss.

sö 13/11

Sök ändå!

Coxas och min vila från söket får vänta någon vecka till. När Eva mailade om att de skulle träna sök idag, så kändes det rätt att hänga på. Jag ville testa hur Coxa skulle gå på okända figgar och söka i en ny sökruta, när jag inte var nervös..Tanken var därför att jag skulle köra tävlingslikt. Så blev det också i början, men ett missförstånd gjorde att de två första figgarna körde med direktbelöning där jag ville ha vanliga påvis. Jag gick tillbaka till uppladdningen jag körde tidigare i sommar. Ingen större förändring, men kanske någon detalj som kan vara viktig. Hur gick Coxa idag då? Jag trodde faktiskt inte att hon skulle gå ut bättre idag än på tävlingen, men ack så fel jag hade. Hon gick ut kanonfint! Dessutom var hon fokuserad och gjorde fina framslag.Rutan innehöll en del hinder i form av stenhällar, gropar och uppför på ena sidan, så den var helt klart konditionskrävande. Det är alltså min egen nervositet och otrygghet som gör att Coxa inte vill gå ut på tävlingar. Jag kunde aldrig tro att det skulle ha så stor betydelse, men nu har jag sett det med egna ögon, så det är bara att acceptera sanningen. Det är alltså jag som måste träna på att vara mera cool. På tävlingen i Piteå så var vi inte ett team. Jag fokuserade bara på var jag skulle skicka Coxa och i huvudet låg bara en tanke " Undrar hur grunda slagen blir blir idag då?". Uppladdningen fokuserades inte på att hitta figgar utan att hålla kontakt med mig. Det är en viktig detalj som jag måste tänka på vid kommande tävlingar. Vända fokuset från mig ut i skogen. Det ska vara spännande och kul när vi ger oss in i sökrutan. Idag var det verkligen ett lyft för Coxa och mig när det gäller sökträningen. Jag lärde mig nya saker när jag såg de andra köra också. Tur att det blev ett sökpass till för det kändes verkligen uselt förra helgen!