För några veckor sedan läste jag ett inlägg på Västerviks forum ”Aktivhund” med rubriken ”Min hund håller inte”. Där berättar signaturen Krookos att hennes dobermanntik börjar fatta när det är tävling och blir då seg. Hon märker stor skillnad även mellan uppvärmning och själva tävlingsprogrammet. Under de sista momenten börjar hunden bli gladare igen och när alla moment är klara och hon går av plan så blir hunden jätteglad. Hon avslutar sitt inlägg med att fråga hur hon ska göra för att få sin hund motiverad genom ett helt elitlydnadsprogram. Man får också veta följande:

1) På träning är alltid hunden pigg och glad.2) Krookos använder positiv förstärkning när hon tränar sin hund. 3) Bollar och godis används som förstärkare.

 Jag har varit livrädd att Coxa inte skulle tycka det var roligt på tävlingsplan

 Efter ha läst svaren som Krookos fick så började jag fundera på hur jag belönar min beaucerontik Coxa. I stora drag så gör jag som Krookos dvs använder mig av positiv förstärkning. Mitt problem är dock att Coxa varit för taggad på tävlingsplan. Hon har enorma förväntningar på att det ska hända något kul! Hur kan samma typ av träning ge så olika resultat? Jag har inget svar på frågan, men jag skulle gärna vilja veta mer om hur olika hundpersonligheter reagerar på att man minskar antalet belöningstillfällen. En tanke som slår mig är att gruppen vallhundar/herdehundar som Coxa hör till har generellt en större medfödd samarbetsförmåga. De påverkas inte i lika hög grad av att man minskar på antalet belöningar, eftersom arbetet i sig är en belöning. När det gäller Coxas beteende på tävlingsplan så är en orsak att jag använt för mycket förstärkning i form av leksaker och mat. Jag har varit livrädd att Coxa inte skulle tycka att det var roligt att vara på tävlingsplanen, så därför har jag varit som en enda ”stor godisleksak” när vi tränat. Alla fickor fulla med leksaker och godis. En fotboll under jackan. En kamptrasa i jackärmen. Böjde jag mig ner så föll det ofta ner en leksak eller godis på marken. Än idag så har Coxa full koll på mig när jag tar på eller av mig ytterkläderna, för hon vet att någon gång då och då faller det plötsligt något smaskigt godis på golvet. Den andra orsaken till att hon är så taggad är att jag förstärkt hög aktivitet och nästan aldrig passivitet på träningsplan. Även inlärningen av momenten skedde i ”full fart”. I dagsläget funderar jag på hur jag ska kunna använda momenten som belöning. Men det är inte för att jag har en seg hund utan för att jag ska kunna varva lugna moment med mer explosiva moment utan att skapa frustration hos Coxa.

Jobbar din hund för och med dig eller för att få sina belöningar???

Vilka svar får då Krookos? En meriterad hundförare som hamnat på prispallen i bruks-SM säger i stora drag att Krookos problem är relaterat till deras relation. Krookos är inte tillräckligt tydlig för hunden då det gäller arbetet den ska utföra på tävlingsplanen. Här är ett citat efter det att Krookos berättat att samma sega beteende uppträder på låtsastävlingar:
” Eftersom du får samma omotiverade hund på träningstävlingar så har du ett guldläge. Vänta ut hunden nästa träningstävling tills den är riktigt nere och då talar du om för den att det är teamwork som gäller på plan! Teamwork innebär att båda i ekipaget gör sitt bästa brukar jag säga, hur du väljer att tala om det för din hund är din sak”
Den här meriterade hundföraren samt några andra hundförare betonar också vikten av att plocka bort belöningar som man inte kan använda på tävlingar. Annars kan man fastna i ”belöningsträsket”. Avslutningsvis ger jag ett ytterligare citat ur den här tråden som kan leda till eftertanke:

” Jobbar din hund för och med dig eller för att få sina belöningar??? Endast en som samarbetar och jobbar för sin förare blir ordentligt säker i tävlingssituationen”
  

Plocka bort belöningar för känsliga hundar

 Enligt Krookos så är det omöjligt att ”tala förstånd” med sin hund angående teamwork. En anledning är att hon inte tror på modellen i sig. Den andra orsaken är att hennes hund som är känslig blir jättelåg om hon märker att matte är missnöjd med henne. Då törs hon inte springa ut till koner och dylikt. Så därför måste hon hela tiden köra med positiv förstärkning. Hon är helt övertygad om att det inte är ett relationsproblem. Dessutom så har hennes hund ingen kamplust, så det skulle inte fungera som belöning på tävlingsplan. Hon har därför inte tillräckligt bra belöningar som kan användas på tävlingar för att få ”fart” på hunden Hon är inne på linjen att köra träningstävlingar där hon kan överraska hunden med positiva förstärkningar i form av godis och bollar som hennes hund gillar.
  

Vem har rätt?

 Den här frågan har jag inte tillräckligt med kunskaper att svara på så alla ni som läser får fundera själva. En sak är säker det finns inte bara en metod att träna hund, så jag tror att det är viktigt att göra det som känns rätt för en själv och sin hund. Hur belönar du din beauceron? Har du hittat en modell som är långsiktig?  Det skulle vara intressant att höra vad Kenth Svartberg skulle göra för inlägg i den här debatten. Hans forskningsområde rör just inlärning hos hundar och där är verkligen ämnet belöningar i fokus.