Till startsidan

Det här är jag!

Det är jag som ligger bakom denna sidan. Jag är Cecilia och är 27 år. Mina dagar spenderar jag i Trelleborg med min sambo Johan men jag kommer ursprungligen från Malmö. Mina dagar är fyllda av skola, motion och Johan.

Allt som får hjärtat att slå
Idrottsintresset har alltid funnits där och 10 av mina 27 år har jag tillbringat i simbassänger runt om i Skåne. Sedan sadlade jag om till friidrott. Någon stjärna blev jag inte men det var kul. Numera bedriver jag mest motionsidrott, det räcker bra för min del. Något som jag upptäckte först efter att jag flyttat hemifrån till Växjö var dans. Tyvärr hinner jag inte med att dansa längre. Jag tränar också aerobic på ett litet charmigt ställe inrymd i en källarlokal. Det är inte lokalerna som gör träningen utan stämningen. Utan eldsjälen Pia skulle det inte vara så roligt på Träningshuset.

Musik
En i mina ögon trevlig fritidssysselsättning som jag blivit intresserad av de senaste åren är musikalmusik. Genren är inte stor men jag fascineras av att det berättas en historia med musiken som bärande kraft. Jag har bland annat sett konsertversionen av Kristina från Duvemåla. Det var en trevlig kväll trots den svala sommarkvällen. Musiken letade sig in i själen och trots att jag hört den förut på CD-skiva så finns det inget som går upp mot live musik. Jag och min sambo har även varit tillsammans med goda vänner i Stockholm och sett den svenska uppsättningen av Chess. Det var en underbar kväll. Chess rekomenderas varmt till alla som inte sett den. Helen Sjöholm i den kvinnliga titelrollen är suverän! Högst upp på önskelistan inför julen stod CD-skivan Chess. Den fick jag! Just nu rullar skivan på högvarv i min cd-spelare men föreställningen är så klart bättre. Det finns inget som går upp mot live underhållning. Fast en gång i livet skulle jag vilja åka till London och se en musikal eller två på de riktigt stora scenerna.

Serietidningar och korsord
När jag nu blivit vuxen har jag fallit tillbaka till serietidningsläsandet. Förr var det Bamse som gällde och sedan Min Häst. Men nu är det annat som gäller, jag är fullkomligt tokig i älgen Hälge. Det är en lite underfundig humor som passar mig utmärkt...! Sköldpaddan Elvis tillhör också favoriterna. Annat som hör till avkopplingens favoriter är att lösa lagom lätta korsord. Lite tankemöda ska det så klart vara.

I krukväxternas värld
Sedan jag flyttat hemifrån har jag blivit intresserad av blommor, framförallt hibiskusar. Dessa exotiska och vackra blommor som blommar en dag (två om man har tur) för att sedan vara grön och fin innan den blommar igen. Intresset började med att jag köpte en blomma till mitt tomma och kala fönster. När jag såg var det var för en blomma blev jag helt såld. Hibiskusar är roliga att hålla på med men ganska svårskötta för en komplett nybörjare. Just den första blomman jag köpte fick namnet Hibbe (eftersom det är en hibiskus men också efter hästen med samma namn). Den har varit med om mycket och tålig är han också. Det sägs att man inte ska flytta blomman då den har knoppar. Det var ett faktum jag inte kunde ta hänsyn till då jag inte kunde lämna Hibbe ensam längre än en helg (blommor måste ju ha lite vatten ibland). Hibbe fick vackert följa med på tåget mellan Växjö och Malmö nästan varje gång jag skulle resa hem. Det ska dock tilläggas att blomman aldrig fällt en enda knopp på grund av tågresorna. Det var en och annan som tittade lite extra på min kasse som Hibbe fick åka tåg i. Kassar brukar man annars stoppa ner vid fötterna eller upp på väskhyllan. Det gick ju inte riktigt med min planta. Han hamnade i knäet så att han inte skulle välta ner på golvet och knäckas. Hibbe har blivit angrpen av envisa löss och blivit täckt av spinn på grund av för mycket vatten (det var när grannen vattnade blommorna som det blev så). Men inte har Hibbe gett upp för det utan fortsatt att producera stora fina blommor under cirka 8 månader av året. Nu har jag fyllt på mitt fönster med fler hibiskusar, sammanlagt har jag 8st. Givetvis har även de fått ett namn. Fånigt att sätta namn på blommorna? Ja kanske det men det är roligt också. Det finns en praktisk anledning också. I framtiden tänker jag prova på att korsa hibiskusar. Då kan det vara bra att veta vilka man korsat med varandra.

I stallet
1992 vaknade mitt hästintresse på allvar. Detta tack vare, eller på grund av travteam Bo Svenningsen. Familjen Svenningsen köpte gården brevid min familjs stuga. Det föll sig naturligt att gå upp till gården när vi var i stugan. På gården fanns det ju hästar och det var en spännande upplevelse för en tonåring som egentligen var rädd för hästar. Många hästar har passerat genom åren, men den som fastnat i mitt minne från den tiden är förstås Sympatico. Han har fått sin egen del av denna sidan.

Det var i hans öra jag viskade mina hemligheter och det var honom jag klappade om först och sist varje gång jag besökte stallet. Det fanns förstås fler hästar i stallet än just Sympatico och här kan du se vilka det var. Där fanns stoet som var rädd för kor och jag glömmer aldrig den gången då jag och en annan stalltjej var ute och körde med henne när hon plötsligt fick syn på en flock med kor (som inte hade varit där dagen innan!) och gjorde helt om och satte full fart tillbaka mot stallet. Där fanns också ett "tokigt" svart sto som inte gillade veterinärer och rymde från logeringsvolten genom att springa rakt igenom stängslet. Sedan fortsatte hon mot stugan och hoppade in på tomten och sprang varv efter varv runt huset (och skrämde slag på mina stackars föräldrar) innan vi lyckades fånga in henne. En annan filur som fastnat i minnet var det lilla hingstfölet som tyckte att det var tråkigt att gå i hagen hos mamma och rymde in på tomten till stugan. När invånarna i stugan vaknade och drog upp rullgardinen stod där ett föl utanför och tittade nyfiket in.
Jag skulle kunna fortsätta länge med att berätta alla roliga episoder som utspelade sig där i skogarna men det får räcka med dessa.

Senast uppdaterad: 06-04-12

Alla bilder och texter tillhör sidans skapare. Respektera upphovsrätten.