VIKING
Spelledare: Ordföranden
Spelare: Ledamoten –
Leif Andersen Den Glade
Kassören
– Bork Tjock Leifson
Sekreteraren
– Folke Snorresson
Valberedaren
– Torulf Bränna
Vice
Ordföranden – Magnus Magnusson
Detta har hänt:
Efter visst ihopspelande så ramlar
rollpersonerna in i äventyret ”Gudarnas Nåde”.
De vandrar i södra Sveriges skogar när de helt appropå kommer rakt in i ett bymöte som
hålls i byn Blidinge. Infertiliteten i byn är så svår att det har beslutats att man
ska försöka få stormannen Thormod Korp från Visingsö att komma och hålla en rit till
Frejs ära. Rollpersonerna, vid den här tidpunkten bestående av Olof, en man vid namn
William som spelades av Sekreteraren och en man vid namn Eivid som spelades av Ledamoten,
tar sig an uppdraget att göra en förfrågan till Korp. Med sig på resan får de två
kvinnor, Solveig och Ragnhild. Snart träffar de på tre personer som var på väg till
ett bröllop, men en av dem hade skadat sig svårt och behövde hjälp. Hjälp fick de,
och snart anlände hela gruppen till Vätterns östra strand i höjd med Visingsö. RP:na
får snabbt tag i en båt som kan ta dem över till ön, och kommer efter vissa
förfrågningar fram till Korps gård. Tyvärr så är inte Korp själv hemma, utan hans
dotter tar emot. Det disskuterars över en måltid, och husrum erbjuds eftersom timmen är
sen. Under natten utsätts gården dock för ett mindre attentatsförsök. Eivid och
William avstyr dock det hela, och klarar sig undan med mindre blessyrer. Nästa dag går
färden åter mot Blidinge, vilken man når tre dar senare. Väl där lånar man hästar
för att besöka Bredby, där man hört att Thormod Korp skulle hålla till. Efter några
tillbud under ett par dagars oväder når man byn, men ingen känner till att Korp skulle
ha varit där. Man tar sig tillbaka till Blidinge för nya instruktioner. Dessa leder till
att man reser tillbaka till Bredby ännu en gång, tecken visar att Korp har varit där,
och sedan begivit sig mot Bretland. Man lyckas få plats på ett skepp tillhörande den
ryktbare Ragnar Den Starke, och efter en och en halv veckas seglasts med diverse
händelser och gruff så når man Jorvik.
Dagen efter att man har anlänt Jorvik
så stöter man ihop med en före detta träl från Sverige, Torulf, han hjälper till med
att försöka hitta Korp. Man stöter även ihop med en galen munk vid namn Dunstan, som
ägnar dagen åt att predika sina irrläror på gator och torg. Han har dock en del
matnyttig information att bidraga med. Dagarna passerar, man frågar runt, hänger på
Angus värdshus, bevittnar en holmgång som utspelar sig i samband med en marknadsfest.
Den unge Torulf tar även tillfället i akt att under besöken i Angus ölstuga umgås med
”pigan” Mari. Hon bidrar med lite information angående Korp, och letandet tar
ny fart. De får även ett uppdrag av en man vid namn Edward att finna några gamla
skrifter, de tros finnas i närheten av en plats vid namn Wharfdale , de beger sig
därför dit. Väl där träffar man på lite rövare som man dealar med. Man letar lite
för syns skull för att lura rövarna, och beslutar sig för att fly från dem till slut.
Stridigheter bryter dock ut, och Eivid och William dräps. Resten klarar sig dock undan,
och sätter sig i säkerhet vid en grotta. Man letar vidare nästa dag, och Torulf hittar
en grotta innehållandes gamla bokrullar och skrifter. De tre överlevande tar sig
tillbaka till Wharfdale där de övernattar på ett värdshus innan de beger sig tillbaka
mot Jorvik för att överlämna skrifterna till Edward.
När de har kommit till Jorvik och
siktar Edward på en öppen plats i staden dräps han framför deras ögon. Baneman är
ingen mindre än Inge Lill-Korp, son till Thormod Korp. Båda arresteras. Edwards lik
förs till ärkebiskopen, och RP:na tar sig till Angus värdshus för att vila upp sig.
Nästa dag tar sig rollpersonerna ut på stan och glider på jakt efter något jobb. Där
träffar de på Magnus Magnusson och Folke Snorresson,
som de dock inte umgås med så mycket under dagen. Efter ett olycksamt
sökande blir de kontaktade av Earlen som erbjuder dem en deal, de väntar på Angus
värdshus innan de blir hämtade för avresa mot klostret Ramsey. Ledare på skutan är
ingen mindre än Thormod Korp. Hela dagen går åt att resa upp till klostret, man drar
upp båten, går upp till byggnaden och gör en attack. Det hela går enligt planerna med
stor blodutgjutelse, brännande av kloster, dräpande av präster och plundrande av byte
som inslag. Under attacken dräps dock Magnus, och Folke blir av med sitt vänstra ben.
Nästa dag inleds med bytesdelning, sedan vänder man åter mot Jorvik, och senare,
tillbaka mot Götaland.
Efter åtta dagar når man Lödöse,
och reser därifrån vidare mot Blidinge. Väl där gör Korp en liten kort ceremoni som
avslutas med en vild fest. Han lovar dock att komma tillbaka under hösten för en större
ceremoni till Frejs ära. Rollpersonerna följer med till Korps gård på Visingsö där
de får mat, husrum och vila under två månader.
Detta har nyligen hänt:
Efter att ha vilat upp sig på Thormod
Korps gård i ett par månader anser han att RP:na borde göra honom ett par tjänster.
Korp anklagar Jarl Ivar i Skänninge för attacken mot gården som skedde när han var
borta, delvis på grund av rollpersonernas vittnesutsagor, och vill nu hämnas. Äventyret
”Asarnas Förkämpar” tar sin
början. Folke Snorresson, Bork Tjock Leifson och Leif Andersen Den Glade ska tillsammans
med Inge Lill-Korp och Olof ta sig till Jorsala hus och bränna det och dräpa dess
präster. Sagt och gjort, gruppen blir rodd över Vätterns vatten till västra sidan där
man efter ett par timmars vandring når kyrkan. Man smyger fram, och efter visst tumult
ligger prästerna dräpta och kyrkan är övertänd. Inge och Olof tar sig nu tillbaka
till den väntande båten för att återvända till ön, medan RP:na ger sig av söderut
för att värva några smålänningar att följa med upp till Skänninge. Redan nästa
natt träffar de på de utsända smålänningar som ska ta dem till den by där Korp har
sina bundsförvanter, och nästa kväll är de där. De blir mottagna av hövdingen Bild
Arngrimsson, och erbjuds mat och vila. Rollpersonerna stannar hela nästa dag, och ger sig
inte iväg förrän dagen efter det. Med sig har de nu en vägvisare vid namn Gripir samt
två andra män vid namn Ulv och Trym.
Färden upp mot Skänninge kantas av
mystik och ljud i skogen. Några av smålänningarna skyller på oknytt i skogen, medan
rollpersonerna är rädda att det är folk ute efter dem. Det går en natt så långt att
Folke och Leif stormar in i en bondestuga där det hålls på att föda barn i sin jakt
på mördare. Alla överlever dock utan stridigheter, och snart har de passerat Skänninge
och ligger och spanar på Jarl Ivars gård från en stor kulle en halv kilometer
därifrån. Till slut bestämmer de sig för en kvällslig attack på kyrkan som ligger
enbart 50 meter från gården. De stormar in, och där ger deras offer Saxe-Per, som Korp
givit order om att han vill se död, upp ett skrik av ångest när Folke försöker dräpa
honom. Efter ett antal försök lyckas han få honom medvetslös, och vid det laget har de
andra lyckats tända på byggnaden ordentligt. Ut från gården strömmar dock Ivars män
med vapen i hand, och en jakt över åkrar och in i skogen tar sin början. Efter många
om och men lyckas alla klara sig med livet i behåll, men på olika håll. Folke är
själv, Trym och Leif bildar par, och tredjekedjan utgörs av Bork, Ulv och Gripir. Det
är just Gripir som vet exakt var båten som ska ta dem till Birka finns, och han leder
inom ett par dagar sin grupp dit. Med vissa inslag av känslan av att vara jagad så
kommer även Trym och Leif till platsen, Folke syns dock inte till på ännu ett par
dagar, och man beslutar sig för att resa utan honom.
Folke å sin sida har hamnat längre
norrut, och blir jagad av Ivars män ett par gånger till, innan han på ett
konfidentiellt sätt lyckas att ta sig till Birka på egen hand. Där anländer även
resten av gruppen efter några mindre incidenter med ett trasigt roder som största plump.
Väl i Birka försöker man hitta den bärnsten som Korp har efterfrågat, och efter viss
möda hittar man en lämplig person att köpa av. Gutar från Sjöborg säger sig veta en
man som kan sälja till ett bra pris, och rollpersonerna beslutar sig för att följa
gutarna till deras stad. Under resans gång faller Leif överbord, och i ett dumdristigt
försök att rädda honom ligger även Folke i vattnet och kämpar för sitt liv. Det är
endast Borks rådiga ingripande och seglarkunskap som räddar dem. Ett par dar senare är
man där, och mycket riktitigt görs en deal. De övernattar, och påbörjar dagen efter
sin resa mot Dublin. Resan är dock fylld av felseglingar och dåligt väder, och drar ut
på tiden så pass att maten börjar tryta. Alla överlever ännu en strapats och
anländer i Dublins hamn. En bärnstensförädlare hittas snabbt, och det bestäms att
två av smålänningarna skall stanna och vänta medan resten åker till London för att
sälja lite pälsar till den brittiska societeten. Innan avfärden träffar man på den
gamle bekantingen Dunstan som där blir häcklad av en samling barn. Folke räddar honom
dock och lovar honom lift tillbaka till Bretland. Dunstan berättar lite om
förhållandena där för RP:na, och hjälper till med guidningen när de är framme.
En man vid namn Anselm är
köpförmedlare, och i väntan på att affären skall genomföras så bor rollpersonerna i
hans och hans sons hem. En av dagarna följer de med sonen till hamnen för att titta på
när faderns nya skepp skall göra sin jungfruresa. Ståendes på bryggan utsätts de för
en attack av okända män. Efter en vild fight så är det ändå bara Folke som är
skadad, och man går tillbaka till Anslems hur där Gripir ligger sjuk och väntar. Nästa
dag ligger även Folke i sjuksängen, och de andra passar även de på att vila upp sig.
Även nästa dag vigs åt att vila, medan man på kvällen bestämmer sig för att gå ut
och ta en öl. Utanför ölstugan sker ännu en attack, och gruppen splittras över staden
då ingen hittar hem förrän dagen efter. Då kommer Wulk Wulkson på besök för att
förhöra om anfallet som skedde i hamnen. Han lämnar sedan sällskapet med beskedet att
han kommer att höra av sig igen. Gripir är i alla fall frisk igen och man kan
återvända mot Dublin nästa dag.
Fem dagar senare når man Dublin, och
hyr där en stuga i utkanten av staden för att vila upp sig i. De sover sedan ytterligare
ett par dagar i båten innan de äntligen stöter ihop med Trym och Ulv igen.
Rollpersonerna hämtar upp den förädlade bärnstenen, provianterar och står nu redo
för avfärd hem mot Sverige.
SL´s kommentar:
Som kan ses så har det inte varit
någon större åtgång på rollpersoner under spelandet. I och för sig så har några
dött under två mindre äventyr och en serie om tre hemmagjorda äventyr som alla
utspelade sig innan Gudarnas Nåde, men ändå inte så många. Försiktighet, lycka och
en snäll SL har nog bidragit till det skulle jag tro. Jag är nöjd med hur Gudarnas
Nåde klarades av, och överlag nöjd med hur det hemmagjorda äventyret Asarnas
Förkämpar har artat sig hittills. Grabbarna sköter sig. Vad de inte förrän nu när de
läser det här får reda på, är att de har varit och nosat på nästa stora äventyr!
Jarl Eriks Arv. Vi får se hur det kommer att gå, men det får vi ju snart veta.