Tiden går för snabbt. Sist jag var i Göteborg tänkte jag att det var skönt att det var mer än en månad till nästa gång. Men nu är det ju bara två veckor kvar. 27:e åker jag ner, och 29:e åker jag hem.

Mitt projektarbete är påbörjat och det är så kul! Det roligaste jag gjort som student någonsin. Jag har hittat kartor från 1828, och det har tydligen varit en gård här redan på den tiden, fast husen stod annorlunda då. Eventuellt är timmerstommen i vår nuvarande hall kvar från den tiden, och resterande timmerstommar flyttades från södra sidan av bostadshuset till norra sidan, och byggdes ihop med stående plank 1909. Det förklarar äppelträdet som står ute på åkern bredvid vårt hus. Det har ju varit gård där. Och där vår nuvarande ekonomibyggnad står har det varit odlad mark.

Någon dag ska jag ner till biblioteket och söka gamla bilder från byn samt kolla upp Ingeborgssläktet som ägde vår nuvarande mark på 1800-talet.

Om någon bygger en fungerande tidsmaskin så är jag den förste att åka med! Det här är det enda jag vill hålla på med och slösa min tid på. Skulle man blivit arkeolog kanske?

I lördags var jag på klassåterträff. Det var fantastiskt roligt! Men kvällen gick på tok för snabbt, och plötsligt var det bara slut, och jag vet inte vart tiden tog vägen. Och än värre...vart har dessa TJUGO år tagit vägen? Som förflutit sedan vi gick ut nian???!

Nu har vi (klassen) fått presentkort på en kryssning som vi har ca ett år på oss att plocka ut. Och jag som har nån jäkla dum båtfobi. Som jag haft jämt tror jag. Eller åtminstone sedan jag var 6 år. I tonåren lyckades jag jobba bort detta, och åkte ju med China-gänget i Lidköping till London en vinter i början av 90-talet. Full storm och alla mådde dåligt utom jag som skönt vaggades till ro i min hytt. Men så inträffade det där eländiga hemska med Estonia som förstörde allt. Efter det har jag åkt på en kryssning till Åbo eller vart det nu var vi åkte, och då sov jag inte en blund. Låg på helspänn hela tiden och bara lyssnade. Och villkoret för att jag alls skulle åkt med var att jag fick en hytt ovanför vattenlinjen, vilket jag fick. Men som sagt...det hjälpte föga, jag sov ändå inte. Så om jag dristar mig till att följa med på kryssningen så kan jag ju se fram emot en sömnlös natt såvida jag inte skaffar sömntabletter.

Vi har möss i vårt hus. Fyra åkte fast igår, och en idag. Och tror minsann jag har besök igen. Det prasslar och skrapar medan jag skriver detta. Tur i alla fall att jag inte har musfobi. Det är bara båt och flyg jag har svårt med.