Jag tycker inte om när jobben flyttar långt bort. Butikerna flyttar till köpcentrum utanför statskärnan. Alla vuxna har minst en bil vardera för att kunna ta sig till jobb, dagis, affärer mm. Tänk hur det var förr, när man jobbade hemma på gården, eller hade cykelavstånd till affären/verkstaden där man jobbade.

Min bensinräkning är dyr. Det är inte bra för min ekonomi. För att inte tala om vad jorden tycker om att jag använder fossila bränslen. Men jag åker inte särskilt mycket onödiga resor. Jag åker till och från dagis och jobb. Nästan inga andra resor.

Buss och tåg fungerar inte, de går så sällan och jag ska ju mellanlanda på dagis och fritids, så det fungerar inte ens med lite god vilja. Jag är bilberoende mot min vilja.

Alternativet skulle kunna vara att bosätta sig i en lägenhet. Fly landsbygden. Men jag vill ju ha en levande landsbygd. Och livskvalitén är ju enastående där jag bor. Och jag vill att mina barn ska få växa upp här, med päronträdet och hönsen.

Varför finns inte jobben kvar på landsbygden längre? Jag vill ha cykelavstånd till jobbet och jag vill bo kvar där jag bor nu.

Människors konsumtionsmönster har skapat glesbygdens problem med arbetslöshet. Det är ju så billigt på Matekonomen, storhandla där så blir du lycklig. Det är ju så billigt på Rimi. Eller på GeKås. På Clas Ohlsson. Osv. Vem spenderar sina pengar hos den lilla företagaren på orten? Och vad ska han leva på när alla väljer stormarknaden? Så han lägger ner. Säger upp den sista anställda och blir själv arbetslös. Stormarknaden effektiviserar och kan sälja lika mycket som innan fast med färre anställda. Oh så bra. Effektivisera mera så blir ni lyckliga.

Den som producerar den billigaste tröjan vinner. Tygerna dränker man med formaldehyd för att de inte ska mögla på lagren i Asien där luftfuktigheten annars är tygets fiende nummer ett. De har inte råd att låta tyger gå till spillo, för då kan de inte längre hålla lägsta pris. Och lägsta pris är kravet för att få sälja stora volymer till västvärlden. Och lönerna måste man hålla nere. Långt nere. Jobba mer till mindre betalt, annars blir du arbetslös och klarar inte längre din försörjning. Pressa, pressa. Livet går ut på att pressa. Alla kostnader ska ner.

Och vi blir så lyckliga när vi kan köpa en tröja så sanslöst billigt. Att sömmerskan får cancer efter att ha arbetat med de formaldehyddränkta tygerna vet ju inte vi om. Vi har inte hört henne klaga.

Hög kvalité, bra arbetsmiljö och giftfrihet kostar. Och ingen vill betala. Marknadskrafterna styr. Vaddå? Är det VI som är marknaden? Jag som trodde det vara alla andra.

Men vem har råd att köpa alla fina varor som våra egna hantverkare tillverkar? De är ju jättedyra. Och jag vill inte jobba mer än jag redan gör. Snarare mindre. Jag vill lägga så lite pengar som möjligt på nödvändigheter, och det som blir över vill jag köpa tid för. Fri tid. Att spendera med barnen, djuren, gården och min egna utveckling. Livskvalité. Om jag ska köpa all min mat närproducerad och alla mina kläder giftfria, då blir det inget över att köpa mig fri för.

Maila din lösning till [email protected]

Tack på förhand!!!