...sitter jag här och filofilurar.

Citerar mig själv: (22 mars)

"Men just det där klämkäcka "alltid vara glad"-sättet som fanns i vissa stycken kan ge mig andnöd. Att ge sken av saker som inte är äkta. Att ha en falsk fasad. Ett påklistrat leende. Jag föredrar äkthet. Jag föredrar att möta en människas äkta ledsenhet framför ett falskt leende."

samt: (5 april)

"Always look at the bright side of life.

Jag har i alla fall lätt för det. Att vara nöjd och att må bra. Ibland undrar jag om det är en fasad. Om jag bara låtsas vara nöjd och må bra."

Hur går det ihop egentligen? Är det så att jag faktiskt inte går ihop? Att jag är en omöjlig ekvation. Eller ogillar jag fasader för att jag själv har en som jag ogillar? Nej...om det nu är en fasad jag har (är inte säker på det dock) så är det en jag gillar. Jag gillar att må bra. Jag gillar att älska livet. Jag gillar att vara positiv och se saker från den ljusa sidan. Man kan fan inte gräva en grop. Jag är livrädd för att göra det. För gör jag det så trillar jag i och kommer inte upp igen. Jag hade perioder i tonåren när jag grävde ner mig. Så jäkla jobbigt! Man vinner inget alls på det. Mitt liv är för värdefullt för att slösas bort på djupa gropar.

Just precis nu balanserar jag dock farligt nära kanten. Blundar för att den finns. Gropen alltså. Vill inte veta av den. Vänder ryggen till och tittar mot solen. Och älskar att leva.