Syster Gwynia hade alltid beundrat dr McPhearson. �nda sedan han b�rjat som l�karkandidat
f�r tv� �r sedan hade hon i djupaste hemlighet �lskat hela hans uppenbarelse, den
raka ryggen, kraftiga skuldrorna och den l�nga kroppen. Hon hade i smyg tittat p�
hans ansikte, smalt med markerad haka, romersk n�sa och �gonen! De bruna, djupa och
varma �gonen. Det korta h�ret som alltid var oklanderligt kammat i en sidbenad frisyr.
Ja, syster Gwynia hade f�r�lskat sig i doktorn fr�n allra f�rsta �gonkastet. K�rleken
besvarades aldrig, men hennes gl�dande passion upph�rde aldrig att flamma i hennes
stora barm.
Hon hade funderat p� denna situation och idag, denna till synes helt vanliga arbetsdag
p� det lilla sjukhuset i skotska h�gl�nderna skulle hon l�tta sitt hj�rta. Hon skulle
tala om f�r dr McPhearson hur mycket hon �lskade honom. Kosta vad det kosta ville,
men k�rleken var f�r tung att b�ra ensam.
Hon st�llde ifr�n sig brickan med pillren Alistair McInnes skulle ha och gick bort
i den svagt upplysta och gr�m�lade korridoren. Fr�n de olika salarna h�rdes brus
av r�ster fr�n patienter, radioapparaterna och fr�n sk�terskor, som f�rs�kte �vertyga
patienterna om vikten av att ta de ordinerade tabletterna. Men syster Gwynia hade ett viktigare
v�rv.
Dr McPhearson satt p� sitt rum och r�kte pipa. Efter varje lyckad operation brukade
han r�ka ett stopp, s� hans tobakskonsumtion var mycket ringa. Syster Gwynia kom
in.
- �h, doktorn har lyckats!
- Ja, en enkel operation.
- Gratulerar, doktorn.
- Tackar.
Det blev tyst. Dr McPhearson drog ett bloss och puffade f�rn�jt ut 17 r�kringar, som
steg mot taket och i en vid b�ge kraschlandade bland blommorna i f�nstret.
- Ville syster n�gonting?
- Jo, doktorn, jag har n�got allvarligt jag vill prata med doktorn om.
- L�t h�ra.
I samma sekund bl�stes en s�ckpipesignal genom korridorerna.
- Larmet, utbrast doktorn.- Vi f�r ta samtalet sedan. G�r i ordning f�r operation.
- Ja, doktorn.
Olycksfallet kom in. Unge gods�garen Angus McLaren hade f�tt en akut blindtarmsinflammation.
- Satan, svor doktorn,- jag som aldrig gjort en s�dan operation.
- Det klarar doktorn s�kert, sa syster Gwynia med beundran i r�sten.
- Antagligen. Det �r ju bara att snitta p�.
Angus s�vdes ned och operationen tog sin b�rjan. Syster Gwynia f�ljde varje moment
med allt st�rre beundran. Vilken snits!
- Aj fan, nu punkterade jag ena lungan. Syster, n�l och tr�d!
- H�r, doktorn.
- Jag, som blev relegerad fr�n sysl�jdslektionerna, muttrade doktorn. Han avslutade s�mnaden genom att knyta en rosett.
- F� se nu, sitter blindtarmen p� h�ger eller v�nster sida?
Syster Gwynia var h�nf�rd av dr McPhearsons manliga muttrande. S� best�mt, s� definitivt.
Hon k�nde handsvetten komma forsande som ett Niagarafall i miniatyr och r�df�rgen steg i ansiktet.
Dr McPhearson tittade upp ett kort tag och m�tte syster Gwynias blick.
- Men vad �r det med syster, undrade han.
- Har ni feber?
- Nej, nej, doktorn, det �r - ingenting, sa hon och slog blygt ned blicken. Hon k�nde
f�rsent att greppet om avbitart�ngen inte var lika h�llbart som f�rut, och den gled
ur hennes hand och dundrade ned p� golvet.
- Syster, sa dr McPhearson best�mt,- nu skr�mde ni mig s� att jag snitta snett. Vi
f�r passa p� och se vad vi kan hitta i mags�cken.
- �h, doktorn, sa syster Gwynia med en pl�tslig h�ftighet som skr�mde henne och �verraskade
doktorn.- Jag kan inte h�lla tyst l�ngre. Jag m�ste f� tala ut.
- Visst syster, men r�ck mig skalpellen.
- Skalpell, doktorn. Har ni ingenting fattat, fortsatte hon passionerat.- Varf�r handsvetten
porlar, varf�r jag rodnar n�r ni tittar p� mig, varf�r jag stammar n�r jag pratar
med er?
- Jag tycker inte att ni stammar, mumlade dr McPhearson.- Sax.
- Sax, upprepade syster Gwynia formellt, och
�tertog d�rp� den av r�relse darrande st�mman,- och varf�r min blick flackar n�r jag
tittar p� er.
- Malaria, muttrade doktorn.
- Jag �r K�R, doktorn.
- S� trevligt. Vem �r det? N�gon jag k�nner? Hammare.
- Hammare, sa syster Gwynia.- Det �r er jag �r k�r i, fortsatte hon lidelsefullt.
- Fan, nu gjorde ni s� att jag bultade fel.
- Jag har alltid varit k�r i er, �nda sedan ni f�rst kom hit.
- Charmigt. N�l och tr�d.
- N�l och tr�d. Jag kan inte r� f�r det, suck-ade hon uppgivet och sj�nk ned p� en
stol med ansiktet i h�nderna och snyftade.
- Det var trevligt, sa dr McPhearson.- D� tar vi v�l och gifter oss.
Syster Gwynia tittade h�ftigt upp och hickade till.
I bakgrunden h�rdes en symfoniorkester spela �rkeromantisk musik, och fr�n ingenstans
h�rdes en �nglak�r. Hela heden utanf�r blommade pl�tsligt upp med rosa ljung och
solnedg�ngen skickade magnifika ljuskaskader p� det lilla sjukhuset i skotska h�gl�nderna.
Och nu �r det tid f�r Aktuellt och v�der.