ockult_dyoism

OCKULT DYOISM
av Frater Ay

Mitt arbete riktar sig till dom som redan har kunskap om det ockulta och en uppfattning av vad dyoism handlar om. Jag �r inte intresserad av att f�rklara eller f�rsvara detaljer utan l�mnar det som det �r att uppskattas eller f�rkastas.

Ordet ockultism �r latin och betyder f�rdold visdom och dyoismen �r dess yttersta form. Det avhandlar l�ran och filosofin om den otillg�nglige skaparen, som ockultister genom alla tider har str�vat efter att avsl�ja. Detta �r en, tillsynes, env�gs kommunikation d�r det enda s�kra �r det os�kra och det enda sanna �r det osanna. Det �r som att st� p� en avsats omgiven av vidstr�ckta berg med djupa dalar, d�r v�djans rop efter skaparen svaras blott av den f�rutfattade meningens f�rvirrande eko. Men som narren mitt i spr�nget, som v�gar allt utan sorg, f�r det ok�nda, s� kan resan blott ta sin b�rjan d� man slutar betrakta efter egna bekv�ma, begr�nsande ideal och ist�llet ger sig h�n... p� samma s�tt som DYO h�ngivit sig i - f�r, av och genom - oss. Vi �r dess s�d, dess barn, dess stj�rnor, avkomma och avbild.

V�rlden runtomkring oss �r av m�nniskor f�rklarad p� m�nniskors vis, men det m�nniskor inte f�rst�r, beh�rskar eller uppskattar som en behaglig och foglig v�rldsbild, avf�rdas l�tt som nonsens. I det ok�nda och mystiska finns magin som genom �rtusenden har existerat, tvekl�st sen m�nsklighetens gryning och f�ljt kulturen och d�r utvecklats fr�n primitiva v�rldsuppfattningar till nutida och accepterade vetenskaper.

M�nga grenar av den moderna vetenskapen har mycket att tacka sina f�retr�dare f�r, vilka hade en betydligt mer ockult inst�llning till kunskapen. Men n�r magin passerar tr�skeln fr�n det ok�nda till det k�nda och accepterade s� blir det pl�tsligt �vetenskap�. Dessv�rre (kanske) har inte vetenskapsm�nnen de r�tta redskapen f�r att kunna f�rst� och analysera hur magin fungerar men det �r ingenting som f�r�ndrar faktum att ockultism och magi existerar. D�rtill vill jag p�st� att den moderna vetenskapen �r i m�nga avseenden l�ngt ifr�n lika p�litlig och h�llbar i st�rre sammanhang �n vad vi korrekt blir intalade att tro. D� vi betraktar tillvaron m�ts v�ra sinnen av en ordning och ett sammanhang. Men ser man djupare, bakom ytan av lugn och f�ruts�gbara m�nster s� bryts illusionen och ers�tts med kaos. Men f�r den som s�ker �n djupare, vilket man f�r g�ra med andra redskap �n de traditionella, s� finner man slutligen en annan ordning � ett fotsp�r och signatur, en f�rnimmelse av DYO.

M�nniskans tidl�sa dilemma �r att f�rs�ka svara p� fr�gorna, vem man �r, vad man �r, var man �r och - varf�r man �r, som st�lls av varje generation och av varje m�nniska om �n p� sina egna s�tt och med sina egna formulerade svar. Detta �r en resa efter den egna identiteten och syftet, rollen vi spelar. Tvekl�st �r det s� att gener, kultur och samh�lle pr�glar individen och svaren kan sinsemellan verka motstridiga. I v�r v�rld och i v�r tid finns m�nga religioner som var och en f�rklarar att dom allena �ger �sanningen� och alla andra blott representerar villfarelse och illusioner. Det l�nar sig inte att diskutera det absurda i faktumet att, av miljoner, kanske miljarder, som i n�gon form �r troende s� skulle bara en l�ra vara sann och alla andra vara fel.

De flesta tar det som en personlig f�rol�mpning om man f�rklarar sin egen tro och s�ger att man anser att den �r r�tt. De flesta k�nner sig underl�gsna och mindre intelligenta om de skulle erk�nna att de kunde l�ra sig n�got av sin meningsmotst�ndare och l�ser sig ist�llet till den grad att det angr�nsar till fanatism. De flesta av dessa f�rv�xlar debatt med att propagera. De f�rel�ser och har aldrig haft f�r avsikt att ta till sig av vad som s�gs utan mer f�rklara hur fel meningsmotst�ndaren har.

Dyoismen s�ger att det inte finns n�gon yttersta - f�r m�nniskan - greppbar sanning men d�remot en personlig v�rdering som i sin �rlighet och str�van �r lika god som om det vore Den Yttersta Sanningen. En dyoist f�rs�ker inte konvertera sina meningsmotst�ndare utan accepterar att det finns lika m�nga alternativa s�tt att uppfatta v�rlden som det finns genuina m�nniskor. Dyoisten vet att den yttersta sanningen vilar ouppn�elig i DYO men genomsyrar allt och alla vilket legitimerar varje form av tro, tanke och handling.

H�r st�lls vi inf�r ett dilemma, inte ett dyoistiskt men ett m�nskligt dilemma i relation till den dyoistiska filosofin. Om dyoismen legitimerar alla handlingar s� vad hindrar egentligen oss fr�n att beg� kallblodiga mord?

Om vi ser det ur dyoistisk synvinkel - ingenting, men ur m�nsklig betraktelse - f�rhoppningsvis v�r moral och v�r empatiska f�rm�ga.

En dyoist l�ter tiden och platsen avg�ra hur han eller hon agerar. H�r och nu �r vi m�nniskor underordnad en kollektiv lag men det som �r av m�nniskor skapat kan ocks� av m�nniskor f�rst�ras och dyoisterna inr�ttar sig aldrig under uppenbart f�rtryck av sin frihet.

F�r att �terknyta och avsluta religions fr�gan s� vill jag j�mf�ra dyoismen med andra former av tro f�r att peka ut dess suver�nitet (medan jag l�mnar de s� kallade brister till dem som k�nner sig manade).

M�nga religioner str�var efter att svara p� de stora fr�gorna och g�ra jobbet �t oss, de str�var efter att peka ut, f�rklara och personifiera Skaparen. Detta �r enligt dyoistiska principer helt om�jligt d� en evig skapare om�jligen kan f�rklaras och begripas av �ndliga varelser. DYO �r Den Yttersta Orsaken, det �r Kraften som satte skapelsens sten i rullning utan att sj�lv vara satt i r�relse, det �r i sin essens bortom v�r v�rld och vi kan blott f�rnimma dess n�rvaro genom v�r egen existens. Att personifiera �r att skapa och �terigen, det m�nniskan skapat kan m�nniskan f�rst�ra� Nej, religionerna h�r hemma i illusionens konungarike - Yesod. Dyoismen har tv� lager/skikt. Det f�rsta lagret �r det ytliga som �r f�r ytliga m�nniskor f�rt�ljt. Det andra lagret, det djupa, inrymmes i det f�rsta men kan bara befrias av m�nniskor med djupets flexibla tanke.

En fr�ga man ofta f�r och som �r rimlig �r huruvida man �verhuvud taget b�r ta sig tid att f�rs�ka bevisa DYOs existens med tanke p� dess ober�rbara natur. P� detta svarar jag likt min gode v�n och mentor � "Vi finns, allts� finns DYO". Och �r inte det �r solklart s� har man missuppfattat hela begreppet. DYO �r ju f�rkortningen av Den Yttersta Orsaken, en orsak vi INTE f�rs�ker f�rklara utan enbart konstatera. F�r vilken natur det �n har s� �r det ju fortfarande en orsak oberoende av omskrivningar och ombud (allt fr�n slump till �de). D�rtill v�ljer vi som tagit filosofin till v�ra hj�rtan, att upph�ja v�r vision av DYO som om det vore Den Yttersta Sanningen och det g�r vi med passion och stolthet.

�ven om DYO alltid h�ller sig utom synh�ll, s� kan den uppm�rksamme se sp�r som l�ter honom eller henne f�rnimma n�rvaron. En s�dan f�rnimmelse ligger ingjuten i f�ljande korta ber�ttelse.

N�r jag i nattimman bevittnade de magnifika stj�rnorna i universums djup h�ll jag tv� ord i tankarna, det ena var slump och det andra var �de. Sk�dade ut och f�ngslades av fr�gor som inte tycktes generera svar utan ist�llet tvang mig fr�ga �n fler fr�gor. Varf�r finns jag? �r det slump eller �de? B�da kan ju inte vara sanna s� jag utgick fr�n att ett av dem borde vara en illusion. Det �r ett tidl�st dilemma, vad kan man egentligen med s�kerhet h�vda vara sant? I mitt liv har slumpen tidigare varit en okuvlig demon som fyllt mig med skr�ck. Det k�ndes s� meningsl�st och grymt att f�rst f�das f�r att sen bara tyna och d�.

Jag hade letat l�nge och s�kt det "�vernaturliga" som skulle f�rs�kra mig om att det fanns mer �n bara det f�rg�ngliga. Tid tog det att f�rst� hur v�l inv�vt det var i vardagen, och hur fullkomligt naturligt det var. Jag n�tte och st�tte fr�gan l�nge och v�l fr�n olika vinklar och perspektiv s� pl�tsligt kom jag att t�nka p� n�got.

Ensam i natten ser jag nu ut �ver stj�rnhimlen och f�rundras. Se d�r brinner miljarder av miljarder stj�rnor, var och en ett solsystem och n�gonstans kring en gnistrande kula av eld snurrar en boll av stoft. Ja d�r upp� detta sandkorn vi kallar jorden ryms miljarder av miljarder �n mindre livsformer, var och en ett medvetande! Aldrig har jag k�nt mig s� liten som i tr�ngseln med allt och alla, men aldrig heller s� stor, s� utvald under samma villkor. F�r s�g mig sannolikheten att just det egna medvetandet ska v�ckas ur den enorma v�rldsrymden som inte bara �r ofantligt stor men ocks� ofattbart gammal. Finns d�r n�got mer sublimt �n det egna medvetandet? Kanske det �r naturligt att liv uppst�r men att man sj�lv g�r det k�nns som mer �n bara simpel tur. F�r mig �r osannolikheten f�r stor att kunna viftas bort... f�r stor f�r slumpens ramar.

Ja, i br�ddjupet av de storslagna vidder, i tystnaden som tidigare varit min k�lla till r�dsla fann jag nu en obeskrivlig tillfredst�llelse och tillit. Slumpen kom att blekna och ge f�retr�de till �det. Min existens var menad...

Det sl�r mig, tanken att vara speciell, att vara utvald. Jag existerar p� grund av DYO och det p�visar enligt mig, att n�gon form av sinnesbild, ide, plan och uppfattning om min person och sj�l (precis som om allt annat och alla andra, fr�n det ytterst k�nda till det ytterst ok�nda) finns djupt i DYOs minne och medvetande. Det �r en fascinerande tanke men kanske epitetet "DYOs fantasi" �r en b�ttre association just nu. DYO besitter ett o�ndligt antal id�er kombinerat i ett o�ndligt antal uttryck, och allting �r p� f�rhand redan utstakat och best�mt.

�r det inte en otrolig tanke att v�r existens alltid varit f�rborgad i DYO och genom det evig. �r det inte en fantastisk tanke att alla v�ra upplevelser alltid har funnits och snarare �n att vara �gonblickliga och sen pass�, borta och utpl�nade, alltid har existerat och ist�llet kan ses som universella v�gar.

Och om det nu �r s� som jag h�vdar s� inneb�r det tv� saker � att ocks� jag existerar i alla former och uttryck och d�rf�r genom det blir en version av DYO, dess avbild samt faktum att vad jag �n t�nker och ber�r med mitt medvetande s� f�rnimmer jag alltid n�gon form av sanning som oberoende hur vag den �r f�r mig alltid bottnar i en solid sanning!

P� ett s�tt s� skapar jag inte l�ngre nya tankar utan drar ist�llet n�gonting som alltid har funnits n�rmare mig. Medvetandet blir en portal varigenom jag attraherar f�rhoppningsvis �nskv�rd sanning och utf�rs det r�tt s� kommer den g�llande och �nskade sanningen att korsas och blir en hybrid. Vad vi har h�r �r - DYOISTISK MAGI!