Eldorado

Mottot: Oj, vad bra det vore att k�nna sig hemma i fosterlandet;

Och inte dela bostad med l�gnen

Jag vet att det �r m�nga som �r avundsjuka p� mig, f�r att jag "lever" i ett land vars namn �r Eldorado. Avundsjukan har sin grund p.g.a att den h�r platsen verkligen �r v�rldens mest efterl�ngtade. Det �r ocks� f�rklaringen p� det att alla vill ockupera och underkuva det h�r oerh�rt fredliga och v�ldigt duktiga arbetarfolk. Ja, varf�r inte, n�r d�r v�xer guld�pplen p� tr�den och n�r en individ fr�n urbefolkningen spottar p� marken, f�rvandlas jorden till riktiga diamanter som efter en ov�sentlig slipning och behandling kan s�ljas f�r dyra pengar.

M�nniskorna d�r �r alla f�dda till genier. Alla vet allt om den andre, och om dem talar de modigt ut, om de blir beordrade att g�ra det. Exempelvis om de fr�mmande kan vi s�ga rent ut att de �r fascister och terrorister, proppfulla med fel och brister och saknar riktig demokrati i deras l�nder. F�r att undvika monotoni och repetition, hittar den kloka och fram�tblickande ledningen alltid nyare och nyare fiender. I Eldorado praktiserar vi sj�lvkritiken ocks�, eftersom v�r television vareviga dag p�minner folket - genom att visa ruinerna-, f�r att komma ih�g hur mycket vi skulle kunnat r�dda, om vi svarat "ja" p� folkomr�stning och om vi inte skulle jagat iv�g Gonzales och OSSE observat�rerna. Vi har drivit bort dom som om de vore skabbiga hundar, bara d�rf�r att f�r oss kan bara v�ra vitryska, ryska och ukrainska br�der/v�nner s�ga vad som �r r�tt och vad vi ska g�ra. Historien kommer snart att bevisa att vi har valt den b�sta m�jliga varianten av de m�nga s�kande. Efter unionen kommer vi att erh�lla en �nnu st�rre sj�lvst�ndighet och ledande roll i v�rlden.

I Eldorado m�ste vi fira allt, vi m�ste p�minnas om allting som n�gon g�ng har skett i historien p� den h�r heliga marken. Och just d�rf�r har vi �nnu fler som �r avundsjuka p� oss. Vi firar de f�rbannade och heliga regimernas forntida helgdagar, vi h�ller alla m�jliga religioners och sekters helgdagar. Det finns s� m�nga helgdagar att det �r ytterst sv�rt att hitta n�gon dag i almanackan d�r man skulle kunna arbeta. I slutet av f�rra veckan firade arm�n infanteriets dag. Med ett verkligen pompigt galasammantr�de d�r v�ra generaler �verl�mnade medaljer och utm�rkelser, p�mindes de om den h�r stora helgen. Naturligtvis, var det endast de n�rvarande och inbjudna som fick utm�rkelser, men ingen blev ledsen f�r det.

Om den h�r stora h�ndelsen skickades ett hederstelegram till det h�gsta bef�lhavaren, som tyv�rr personligen inte kunde n�rvara p.g.a. att de otaliga ceremonier omkring bro-och fabriks invigningar samt �verl�mnandet av ombyggda v�gar, tar hela hans fritid och han har inte ens tid f�r att �ta lunch. Just d�rf�r har han ingen tid f�r utlandsresor och d�rf�r tar han inte emot andra l�nders stads�verhuvuden heller. Efter utdelningen av utm�rkelserna , kom en av generalerna modigt fram till mikrofonen och med grymma ord repeterade han det som vi hittills h�rt �tminstone sexhundratjugo�tta g�nger: " Vi kan tacka v�r sj�lvst�ndighet, v�lst�nd, all ordning och reda, samt v�rldens uppskattning till arm�ns hj�ltemodiga uth�rdighet och modighet, d�rf�r att om inte dessa redliga soldater slagit ut v�rldens starkaste flygvapen, skulle �n idag fr�mmande soldater promenera fram och tillbaka i Kosovo! Vi talar om usla, odugliga legosoldater som inte ens sj�lva skulle kunna f�rsvara sig. Idag k�nner vi fi alla p� v�rt eget skinn, vad det egentligen skulle betyda att leva i ett s�dant land som Eldorado och vad det betydde f�r v�rt land n�r V�R �verbef�lhavares outs�gligt stora taktikk�nsla och klokhet tvingade den arm� som vi hittills trott varit v�rldens starkaste p� kn� i Kumanovo".

Naturligtvis sade generalen som ledde den h�r ceremonin mycket mer, men med det h�r h�gst�mda citatet �r det tillr�ckligt f�r idag, hellre forts�tter jag med mina egna ord, s� blir livet i Eldorado mer k�nnbart.

Jag har m�nga g�ngen erfarit i den stora v�rlden, att m�nniskorna bara st�r och stirrar of�rst�ende, n�r Eldorado n�mns: De f�rst�r inte, att VI kunde sl� de d�r usla amerikanerna, vilka anfallit oss utan n�gra f�rutvarande Rambouillets, v�djanden och b�nfallningar. Vid varje tillf�lle ber�ttar jag till de intresserade, att det �nnu inte �r slut med v�ra segerserier, d�rf�r att undervisningen och ombildningen av det amerikanska folket kvarst�r, och att �ppna deras �gon, v�cka dem f�r att inse den stora sanningen, vilket endast VI kan visa dem: De m�ste l�ra sig m�nskliga r�ttigheter; att de saknar demokrati, att deras president trampar och smutsar ner mattan, n�r han r�ker cigarrer, att det stora "m�rkhyade minoriteterna" i Staterna �r svarta d�rf�r att deras president inte l�ter stackarna vila sig i skuggan, de m�ste vara i solen t.o.m. under n�tterna, att deras r�ttsliga institutioner styrs av politiker och att man vet deras valresultat flera m�nader i f�rv�g�

Det �r tur att Eldorado leds av en s�dan eldoradisk m�nniska, f�r vilken USA g�rna skulle betala upp till 5 miljoner dollar, bara f�r att leda och styra dem ist�llet. T.om. tanken f�refaller sjuk; vad skulle h�nda med oss om han skulle l�mna oss en sk�n dag, l�mna oss p� ett s�dant s�tt som framg�ngsrika fotbollstr�nare brukar g�ra: Skriva under ett kontrakt, exempelvis f�r amerikanerna. Det som vore �nnu v�rre, �r att f�rest�lla sig vad som skulle ha h�nt med oss om amerikanerna lyckas med deras smutsiga plan. F�rst och fr�mst skulle vi ha en outh�rdlig arbetsl�shet i landet, fabrikerna skulle st�ngas, eller via sv�gerpolitik privatiseras, pension�rerna skulle f� sina pensioner halverade med tre -fyra m�naders f�rdr�jning, p� bensinstationer skulle bensinkuponger s�ljas i gr�nsl�sa kvantiteter, v�ra ungdomar skulle arbeta utomlands�

D� skulle vi inte k�nna till historien heller, vi skulle inte kunna g� tillbaka till det f�rflutna, vi skulle inte kunna �teruppbygga med v�ra egna krafter, det skulle inte finnas nya broar, fabriker, bost�der, v�gar o.s.v., och det v�rsta av allt: Vi skulle sakna el ocks�. Det �r nog tur att det �r inte s� idag, tack vare det att vi har ordnat ett referendum i god tid, och p� s�tt slapp vi det v�rsta. Och tack och lov att allt som vi har dr�mt om f�r tio �r sedan , kvarst�r. Alla h�ller sin v�lorganiserade position. Ingen var tvungen att g� tillbaka till skogen, alla kan fritt odla sin tr�dg�rd. Efter det h�r �r det v�ldigt l�tt att konstatera det att hos oss �r den st�rsta dyrbarheten m�nniskan sj�lv, eftersom v�r �lskade och oers�ttlige h�gste bef�lhavare anstr�nger sig f�r hans (m�nniskans) intresse och f�r att f�rb�ttra hans(m�nniskans) livskvalitet. H�r �r t.o.m. polisen medborgarv�nlig, hos oss blev parollen en verklighet: Polisen umg�s och l�r k�nna medborgarna. N�r f�rordningen att vi ska l�ra k�nna polisen, tr�tt i kraft, har v�rat liv radikalt f�r�ndrats. Tv� -tre polism�n och tv� civilkl�dda detektiver bes�ker oss i hemmet, de dricker upp en halv liter cognac (eventuellt kaffe) v�rderar egendomen och l�s�ret i huset, de g�r genom familjens fotoalbum, sk�mtar om bilderna, s�ger passande anm�rkningar till frugan och till flickan/dottern - p� s� s�tt underh�ller de v�rdarna. �ven med st�rsta m�jliga illviljan kan inte vi hitta n�gon inv�ndning i den h�r �dla aktionen, speciellt n�r det �r vi som ruttnar av tristhet i Eldorado. I denna aktionen �r det mest finaste att de h�ller sig str�ngt till flexibiliteten och �verraskningsprincipen, s�kert d�rf�r att medborgarna inte ska tr�ttna p� de h�r f�rn�mliga aktionerna i f�rtid. Till exempel ig�r, satt jag i min bil helt aningsl�st (satt d�rf�r att jag �nnu inte kan �ka med dessa bensinkuponger) n�r en polisman kom fram till mig och b�rjade umg�s och bekanta sig med mig. N�r han bekantade sig med mina personliga uppgifter, drog han blixtsnabbt fram sin pistol och tryckte den mot min panna. Han fr�gade efter knark, dollar, eftersom " Ni sysslar med s�dana saker"- sade han med en s�dan ton, som inte t�l n�gra inv�ndningar. Jag f�rs�kte lura den h�r "f�rnuftige" polismannen p� alla m�jliga s�tt utan resultat, eftersom han var en polisman med utomordentligt stora erfarenheter, som han hade l�rt ut och bekantat sig med i Kosovo om minoriteternas l�mska h�llning. Fr�n allt det h�r hade jag endast s� mycket nytta, att jag har l�rt mig hur f�rstklassig medicin en kall pistolpipa �r. P� en g�ng f�rsvann min huvudv�rk som pinat mig under de senaste dagarna. Jag rekommenderar varmt till er alla: Mot pl�gsamma kramper i huvudet; anv�nd kall revolverpipa!

�

�

�

L�szl� Sass

�vers�ttning:

A. H.