Under höstterminen 1995 gjorde jag inom ramen för en B-uppsats i didaktik iakttagelser beträffande ordinlärningsstrategier bland studenter på preparandkursen i ryska vid Högskolan i Karlstad. Intresset för ordinlärningsstrategier har ju nyväckts på senare år efter att helt ha varit försummat under en lång period. Ändå är detta, som Christopher Candlin konstaterar i företalet till Vocabulary and Language Teaching ( 1988), "--- the heart of language teaching and learning, in terms of the organizing of syllabuses, the evaluation of learner performance, the provision of learning resources, and, most obviously, because it is how most learners see the language and its learning difficulty. It is an apposite moment, then, to place vocabulary in a pedagogic spotlight, not to argue its relevance, but to indicate how its study offers insights to the process of acquisition, the organizing of teaching and the social and linguistic structure of language".
Redan vid introduktionsmötet presenterade jag idén och förklarade vad försöket gick ut på, presenterade ett antal olika ordinlärningsstrategier och ställde frågan vilka som ville delta i en ordinlärningsstrategiundersökning. Eftersom det ställdes krav på deltagarna att föra anteckningar om sina iakttagelser av sig själva och sitt arbete under försöksperioden, räknade jag inte med att alla skulle vilja vara med. Tolv studenter tackade ja och fick bilda grupp 1 - försöksgruppen, medan de övriga fördelade sig på tre referensgrupper: de som var tveksamma (vet ej-gruppen), de som svarade nej (nej-gruppen) och slutligen tillcom några från förra årets kurs som ännu ej tenterat under försökets gång, och de fick då bilda den fjärde gruppen.
Försöksgruppen fick inledningsvis fördjupad information och tillfälle till övning och diskussion kring ordinlärlingsstrategier - allt för att var och en själv skulle hitta någon eller några ordinlärningsstrategier, som de fann effektiva. Därefter följde några miniföreläsningar i helklass baserad på huvudsakligen i- Michael McCarthy, Vocabulary (1990), David Little: Learner Autonomy 1. Definitions, Issues and Problems ( 1991 ) och Leslie Dickinson: Learner Autonomy 2. Learner Training for Language Learning ( 1992).
Försöket utvärderades genom fyra prov, som alla åtföljdes av frågor kring deltagarnas ordinlärningsstrategier. Frågorna skulle besvaras obligatoriskt av försöksgruppen, medan de övriga fick välja om de ville svara på frågorna. Med iden började allt fler skriva svar på dessa frågor även ur de andra grupperna, och man kunde se att flera drogs med och antecknade vid genomgångarna. Materialet är än så länge i stort sett obearbeat men en snabb blick på tabellen efter det avslutade provet tyder på att hypotesen om att uppmärksamhet på och medvetenhet om ordinlärning förbättrar inlärungen kan vara rimlig.
Bäst lyckades försöksgruppen och B sämst gick det för den negativa gruppen. Detta gäller totalt sett och vidare tycks kvinnor lyckas bättre än män, vilket förstärker gamla fördomar. Å andra sidan var den som belade förstaplatsen - med 99,6% rätta svar - en man (50) ur försöksgruppen, och detta kan tyda på att åldern inte har så stor betydelse vid språkinlärning, en tes som även stöds av att en jämngammal kvinnlig student ur gruppen 2 gick in på andra plats individuellt och tredje platsen belades av en kvinnlig studerande (65) ur tredje gruppen, men det bör tilläggas att alla dessa tre hade vissa förkunskaper från tidigare (en eller annan termin på kvällskurs, och dylikt). Å andra sidan kom en kvinnlig student (20) ur försöksgruppen utan tidigare kontakt med ryska in på fjärde platsen.
Resultatet av slutprovet på 335 ord för respektive grupp. Siffran anger medeltal av antal rätt.
Den vidare bearbetningen ska förhoppningsvis ge svar på varför somliga lyckades bäst och vad som kan vara orsak till att andra hamnade lägst i resultatlistan. Särskilt intressant är det förstås att studera "otlitjnikens" - toppelevens strategter.
Här bara ett axplock från försöksgruppens avslutande strategidiskussion, som genomfördes i smågrupper och bandades. Namnen är fingerade. Kasimir är ett gott exempel vad som brukar kallas "the good language learner" och var den som lyckades bäst.
Kasimir: - Hinner du varje vecka... med... det gör du. Regelbundet?
Lena: - Ja.
Lilian: - Jag tycker det blir lite kämpigt på slutet. Jag brukar börja med att skriva glosorna och ha dem i ett litet gloshäfte. Sedan försöker jag lyssna på bandet så att jag ser hur --- eller hör hur glosorna låter, och försöker förstå hela texten utan att behöva snegla på översättningen. Sedan gör jag övningarna och så försöker jag hinna med att repetera, men det hinner jag oftast inte med sedan på slutet, men övningarna tycker jag är väldigt bra att göra, för då repeterar man samtidigt glosorna.
Kasimir: - Jag gör väl ungefär likadant, men jag använder min dator lite mera, tror jag, åtminstone försöker jag göra det. Då tar jag glosorna i boken längst bak som de står. Jag har gjort ett program så att jag har en ruta för det svenska ordet och en ruta för det ryska ordet, och sedan har jag en ruta, där det står om det är ett substantiv eller verb och sådant där. Sedan har jag en ruta för klassificiering. Jag skriver om det till exempel hör till familjen eller staden eller - jag har olika ord så att jag kan --- När jag har gjort det, så brukar själva inskrivningen vara sådan att då har man lärt sig rätt mycket på att man sitter och skriver alla orden. Och så brukar jag då lyssna på stycket och översätta det, läsa igenom det några gånger. Sedan har jag gjort en
lista --- då förhör jag mig själv via datorn och så skriver jag själv alltså: - Ta ut glosorna till stycket 15, till exempel. Sedan skriver jag in orden och då får jag genast ett svar på datorn om det var rätt. Var det inte rätt så kommer det rätta svaret. Och så går jag vidare till nästa.
Sedan när jag har gått igenom alla orden, så trycker jag på en knapp - då får jag fram alla fel - ryska felen, som jag har gjort, och då så skriver jag upp i min lista hur många procent rätt jag hade. Det brukar röra sig om 86 eller 72 eller så där - det ligger omkring 80 i regel. Efter ett par gånger i alla fall.
Sedan gör jag samma sak, om jag har tid, dagen efter. Så tar jag precis samma sak igen. Sedan brukar jag göra det efter en eller två veckor, så jag liksom upprepar de där testerna, så jämför man och ser vilket resultat --- man tävlar lite med sig själv, /---/.
Jag kom att tänka på - jag gjorde en sak inför skrivningen, som var kul - för mig i alla fall - och då gjorde jag så att - fyra sidor och så numrerade jag - ett, två, tre
- alla stycken - och så försökte jag hitta dom allra svåraste orden i varje kapitel. Dom skrev jag upp - på varje - så att då hade jag alltså en ganska kort ordlista, som jag pluggade på. Och så gjorde jag en bild till varje - försökte - och på något sätt så fick jag liksom hela boken i huvet - det kändes så. Bara för att jag tog dom ord jag var säker på att jag skulle inte kunna. Jag tog tre eller fyra i varje stycke. Det tyckte jag var jättebra.
Lena: - En ska ju komma på såna där metoder, va, och --- och så få sitta ifred med det, för det är det jag tycker är svårt.
Lennart Magnusson, Karlskoga